Annons
Krönika

Katarina Wennstam:Näthatet sprids genom gammelmedia

Under strecket
Publicerad

**Tänk dig att någon **skriker de mest fasansfulla förolämpningar efter dig när du går förbi receptionen på jobbet. Att du passerar ett bord i matsalen och några okända personer beskriver ditt utseende på ett extremt nedvärderande sätt.

Illa nog. Men tänkt dig sedan att samma formuleringar, ord för ord, återges i stort uppslagna tidningsartiklar. Så att alla verkligen kan få veta vad du kallas av dina fiender.

Aftonbladets granskning av näthatet de senaste veckorna har varit viktig. Många har kritiserat den, men hatet – förföljelsen – av personer på nätet är ett av vår samtids stora problem. Både för enskilda individer och för demokratin. Jag vet många viktiga röster som har tystnat helt enkelt för att de inte orkar med hatet på nätet.

Men på ett plan trampar Aftonbladet helt snett. Gottandet i detaljer. Återgivandet av varenda förolämpning, varje rasistiskt eller sexistiskt tillmäle. Citat på citat.

I sin iver att berätta om hur fruktansvärt det är för artisten Kakan Hermansson eller programledaren Sannah Salameh, att de hatas av troll på Flashback och andra sajter, så citerar Aftonbladet gång på gång alla de gräsliga saker som har sagts om dem. Och nej, jag tänker absolut inte skriva dem en gång till.

Annons
Annons

Aftonbladet har de senaste veckorna fyllt många artiklar med könsord, n-ordet och allsköns vidrigheter som personer kallas för på nätet. Men det blir faktiskt inte okej bara för att det är en del av en indignerad och engagerad rapportering. Ändamålen helgar inte alltid medlen.

**Jag vet vilka **elakheter som skrivs om min stora härliga rumpa på somliga sajter, men det betyder inte att jag vill se det i tryck i vanliga dagstidningar. Jag vet vad som står bakom n-et i ett vidrigt ord som vi borde förpassa till historien, och jag önskar att tidningarna någon gång kunde sluta återge det.

Även fina DN gjorde en rejäl vurpa i veckan då de intervjuade Karin Nyman om beslutet att ändra i Astrid Lindgrens Pippi-böcker. Hon sa konsekvent ”n-ordet” genom hela intervjun, vägrade ta det i sin mun. Ändå skrek DN Kultur ut ordet i sin helhet i rubriken. Ett ord som tidningen samtidigt säger till sina läsare att vi inte ska använda. Dubbelmoral, brukar det kallas. Har det blivit okej för journalister att använda vilka fula ord som helst, så länge de samtidigt säger till andra att det absolut inte får göra det?

Flitigt citerade sajten Flashback har en försvinnande liten läsekrets i jämförelse med nätgiganten Aftonbladet. Vissa trådar som citeras upprätthålls inte av mer än fem-sex anonyma individer, och får sin spridning först när gammelmedia skriver om vad som skrivs där. Det är en sliskig rundgång med unken eftersmak.

Jag kommer personligen inte från känslan att här också finns en baktanke om att skapa gigantiska klickmonster när man i detalj återger vad framför allt kvinnor och invandrare kallas för på obskyra sajter. Vi vet alla att ordet hora genererar fler klick än ordet demokrati.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons