Annons
Krönika

Thomas Gür:Nationella intressen kommer vinna valet

Stefan Löfven inför EU-valrörelsen.
Stefan Löfven inför EU-valrörelsen. Foto: Naina Helén Jåma/TT
Under strecket
Publicerad

Kolumn | EU-valet

Det finns ett bakgrundsmönster i det förestående EU-valet som ger oss en god indikation på vilka partier det kommer att gå bra för respektive mindre bra för.
Förenklat kan det uttryckas så här: De partier som vill använda EU för att göra Sverige bättre blir mer framgångsrika, än de partier som vill använda Sverige för att göra EU bättre.

Men notera då att ”vill använda EU för att göra Sverige bättre” är ett subjektivt konstaterande och inte ett objektivt. Alltså inte att det partiets politik nödvändigtvis gör Sverige bättre, men att det är vad som torgförs.
Socialdemokraternas Stefan Löfven formulerade det i en intervju i Ekot i juli 2016. På frågan: ”Är du nationalist?”, svarade Löfven: ”I ordets positiva bemärkelse. Jag tror på Sverige, väldigt mycket, ja! Och man ska också kunna vara en god nationalist, för att vara en god internationalist.”

Sålunda är Socialdemokraternas tema att de med sin EU-politik ”försvarar svenska kollektivavtal, stoppar skattefusk”. Att också Moderaterna, med sina ideologiska förtecken, vill ha EU för att göra Sverige bättre, torde inte ha gått någon förbi: ”Vi gör Sverige tryggare.”

Annons
Annons

Kristdemokraterna intar en hållning som, om skämtet tillåts, liknar den som den återuppståndne Jesus, gav uttryck för, utanför klippgraven: Noli me tangere – ”Rör inte vid mig”. Ur KD:s valplattform sägs att EU ska ”hålla sig borta från sådant som sköts bättre på nationell nivå”.

Det kan tyckas att Miljöpartiet avviker från detta mönster, men synar man det i sömmarna, återkommer nationalismen även där, men med ett tydligt grönstick i bilden. MP vill använda EU till att göra om Sverige enligt sin modell. Sålunda: ”Förskolegårdar där barnen kan andas frisk luft. Rena sjöar att ta ett dopp i en midsommarnatt.”

Sverigedemokraterna vill inte längre ur EU, utan hellre göra det till ett så kallat fotnotsland, för att slå vakt om nationens särart: ”Det är alldeles för lite att Sverige bara har ett undantag …”

Vänsterpartiet har en klassisk internationalistisk vänsteragenda för EU. På det sättet särskiljer det sig från såväl de nationalistiskt orienterade partierna som de som mest vurmar för EU i sig.I en egen grupp finns sålunda Liberalerna (”Vi vill tvärtom ha mer samarbete”), Feministiskt Initiativ (”Därför behöver vi mer feminism i Europa”) och Centerpartiet (”Vi vill föra EU framåt”), vars valparoller är att Sverige kan göra Europa bättre. De har därmed också gått med på att slåss om en mindre andel av rösterna. Politiken är dock ett nollsummespel, och alla partier kommer inte nå framgång. Men de nationalistiska kommer att samla en långt större andel väljare.

Moderaternas tidigare partisekreterare Per Schlingmann, med en mycket god förmåga att känna av åt vilket håll vindarna blåste, fångade det med profetisk tydlighet redan inför EU-valet 2009: ”Vi har ett mycket tydligt nationalistiskt perspektiv. Det handlar om att värna Sveriges intressen i EU.”

Och nu har vaktslåendet om det nationella intresset, blivit till överideologi i politikens mittfåra.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons