Annons

Janerik Larsson:Nationernas potentiella välstånd

 Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet
Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet Foto: HENRIK MONTGOMERY
Under strecket
Publicerad

2015 publicerades Dag Detters och Stefan Fölsters bok ”Public Wealth of Nations”. Den väckte berättigat internationellt intresse.

Martin Sandbu skrev i sin recension i Financial Times om att boken satte strålkastarljuset på betydelsefulla fakta om världsekonomin:

Offentligt ägda fysiska och finansiella tillgångar är värda minst lika mycket som världens BNP och förmodligen mycket mera.

Givet detta är det uppenbart att mycket stora värden skulle skapas om detta ägande hanterades mera kompetent.

Vad borde göras? Jo för det första behövs det större transparens - få länder har en transparent redovisning av dessa tillgångar. För det andra behöver de som förfogar över tillgångarna ha en tydlig målsättning för vad man vill åstadkomma med ägandet. För det tredje behöver de tillgångar som är kommersiella skyddas från politiska ingrepp - i klartext minska korruptionen och se till att offentligägda företag uppvisar bättre resultat.

Sandbu förde en intressant diskussion om de konkreta exempel som författarna tog upp.

Sandbu återkom till ämnet härom dagen när Internationella valutafonden IMF i samband med IMFs och Världsbankens årsmöte publicerade en rapport om staternas ägande. I rapporten granskas 31 länder med 61% av världsekonomin vars tillgångar uppgår till 101 trillioner dollar (tusen biljoner dollar).

Annons
Annons

Sandbu komstaterar att det Detter/Fölster efterlyste 2015 nu tagit ett steg närmare förverkligande när IMF nu kräver detsamma.

”The IMF emphasises the potential benefit in financial terms and for the public sector. The amounts are astounding: managing public financial assets and corporations half as profitably as private equivalents could bring in government financial revenues amounting to 3 per cent of GDP.”

Om offentligägda finansiella tillgångar och företag skötts bara häften så bra som privatägda motsvarigheter så skulle det tillföra regeringarna inkomster motsvarande 3 % av BNP.

The Economist skriver om samma IMF-rapport här. Dag Detter säger i den artikeln att increasing the return on public assets by a mere 2% would enable governments worldwide to double the amount they spend on basic infrastructure.

IMFs rapport finns här.

Min enkla hypotes är att IMFs analys skulle kunna kompletteras av en public choice-analys för att förklara hur det kommer sig att politiker oavsett politisk uppfattning är angelägna om att inte öppet redovisa omfattningen av detta offentliga ägande och hur illa det sköts.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons