Annons

Mats Johansson (1951–2017):Natodebatten: Dags att säga hejdå, Finland?

De rödgrönas försvarsminister Hultqvist har varit i Finland. Det föranleder en fråga om inte klyftan mellan våra Natodebatter borde resultera i att vi önskar Finland lycka till på egen hand, trots en gemensam motståndare.

Under strecket
Publicerad

Presidenterna Putin och Sauli Niinistö - vem övertalar vem?

Foto: LEHTIKUVA / SCANPIX SWEDENBild 1 av 1

Presidenterna Putin och Sauli Niinistö - vem övertalar vem?

Foto: LEHTIKUVA / SCANPIX SWEDENBild 1 av 1
Presidenterna Putin och Sauli Niinistö - vem övertalar vem?
Presidenterna Putin och Sauli Niinistö - vem övertalar vem? Foto: LEHTIKUVA / SCANPIX SWEDEN

”Ryssland skulle inte respektera Finlands eller Sveriges alliansfrihet i Östersjöområdet i en militär konflikt”, heter det i en aktuell säkerhetsrapport från Estlands underrättelsetjänst Teabeamet, ”Ryssland är redo att anfalla mål på finskt eller svenskt territorium vid en konflikt eftersom det gör bedömningen att även Nato är redo att utnyttja ländernas infrastruktur i krig”, enligt ett referat från Finska notisbyrån (9/3).

Det var ju synd. Wallström-doktrinen bygger på att allianslösheten skyddar oss från angrepp; tanken som omhuldas av vänstertraditionalisterna långt in i socialdemokratin är att bara vi avstår från gemenskapen i Nato ska blotta utanförskapet rädda oss från påhälsning. Hultqvist-doktrinen har en kärvare utgångspunkt, uttryckt i den senaste utrikesdeklarationen som att det krävs ett trovärdigt försvar för att backa upp ensamheten och isoleringen. Och något sådant försvar existerar inte längre, inte än på ett tag – och förmodligen aldrig utanför Nato.

Annons
Annons

Två modifieringar görs i den estniska rapporten; Ryssland är det största militära hotet mot säkerheten i Östersjöområdet, men ett angrepp på Baltikum anses ”osannolikt, men inte omöjligt”. Det antyder att de ryska stridsvagnarna ännu inte står vid gränserna med motorerna på tomgång i väntan på invasionsordern från Kreml. En andra faktor som ska vägas in är enligt rapporten att Rysslands militära prestationsförmåga dessutom inte är i toppskick trots omfattande investeringar.

Om dessa antaganden är att säga att de utgör en svag grund för fortsatt svensk nedrustning och vad tyskarna kallar ”alleingang” på en ”sonderweg”. Den ryska prestationsförmågan har i alla fall räckt till omfattande krigföring i Georgien 2008, Ukraina 2014 och Syrien 2016, alla med omstörtande internationella konsekvenser och ökat mänskligt lidande som följd.

Klokt nog förbereder sig Sverige för sämre tider. Nästa år planeras vår största militärövning på 20 år, Aurora 17, med Finland som inbjuden partner. Det framgick av försvarsminister Hultqvists i Sverige föga uppmärksammade besök i Finland i förra veckan hos den finske kollegan Jussi Niinistö. Det må vara att de nuvarande regeringarna har olika syn på åtagandena gentemot Baltikum – Sverige återbemannar Gotland, medan Finland öppet deklarerar noll solidaritet – men via den Natoliknande musketörsförsäkran i Lissabonfördraget (42:7) är vi i alla fall förbundna i allians med varandra i händelse av angrepp.

Eller tänker Finlands regering i händelse av ofred deklarera ”neutralitet” mot allt och alla? ”Finland försvarar det egna landet och ger inte försvarsförpliktelser till någon annan” – så lyder Jussi Niinistö-doktrinen, för vad den nu är värd.

Annons
Annons

Det svenska perspektivet är ett annat. ”Rysslands agerande utgör den största säkerhetspolitiska prövningen i vårt närområde sedan kalla krigets slut. Vi ser en ökad press mot de baltiska staterna och en ökad rysk övningsverksamhet i Östersjöområdet och i Arktis. Ryska företrädare har också använt en aggressiv kärnvapenretorik”, klargjorde Hultqvist i sitt anförande vid Hanaholmens kulturcentrum, enligt Hufvudstadsbladet (8/3).

Vidare konstaterade Hultqvist enligt tidningen att en uppluckring av sanktionerna mot Ryssland och en splittring på den här fronten vore "förödande för den europeiska säkerhetsordningen och fel mot Ukraina". Så sant, liksom det faktum att Ryssland har öppnat en bas i Alakurtti, 60 kilometer från den finska gränsen, vilket Hultqvist ofint nog också påpekade.

Enligt kvällstidningen Iltalehti (8/3) drog Hultqvist också en lans för vikten av ”det transatlantiska samarbetet”, vilket inte heller står på topp i den finska säkerhetspolitikens dagordning efter mötet mellan presidenterna Putin och Sauli Niinistö i somras. Tvärtom har det utbrutit en inrikespolitisk strid kring en finsk-amerikansk övning i sommar, Arrow med pansar och flyg från USA, vilket har tvingas president Niinistö att åter slå fast att ”militär alliansfrihet fortfarande är utgångspunkten i kombination med ett eget försvar”. (Hbl 24/2)

Så mycket för talet om en svensk-finsk allians, alltså. Det blir allt klarare att en avkoppling av Finland skulle göra den svenska Natodebatten en tjänst; vi bör i första hand se till våra egna nationella intressen och inte släpa ett motvilligt och splittrat Finland in i en vidare gemenskap.

MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld och riddare av republiken Estlands Terra Mariana-orden. Hans senaste bok är Kalla kriget 2.1 – Onda imperiets återkomst.

Redaktionens lästips! 1) Professor Stefan Forss i Helsingfors kommenterar utförligt Hultqvists besök i Finland och den ökade nervositeten i den finska statsledningen i ett inlägg på Kungl Krigsvetenskapsakademiens blogg.

  1. Får Finland en egen ”Trump” att förfasas över? Konspirationer frodas inom högern mot Alexander Stubb, samlingspartiets ledare och finansminister. Till glädje för Väyrynen och Kreml.
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons