Annons

Johanne Hildebrandt:Natomotstånd som skydd för illusioner

Foto: HANDOUT / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

**Man hann knappt sluta fira **att Centerpartiet numera vill söka medlemskap i Nato förrän dramatikern Stina Oscarson dök upp i SVT med budskap som från en vredgad domedagsprofet. ”Värdlandsavtalet är den största säkerhetspolitiska frågan i Sverige på flera hundra år”, sade hon. Oscarsson upprördes över att Sverige kan sluta avtal med Nato om att ta emot trupp vid behov.

Nu är det väl så att om läget blir så skarpt att Nato behöver gå in i Sverige, lär vår trovärdighet vara vårt minsta problem; i stället lär vi vara djupt tacksamma över att få hjälp. Dock är det nästan imponerande att det ännu finns en uppfattning om att Sverige är ett alliansfritt land, trots att man bara behöver googla ”Mikael Holmström + Den dolda alliansen”, för att inse att så inte är fallet.

**Sverige ingick i ett hemligt **försvarssamarbete mellan västmakter från 1949 till in på 1980-talet. Från 1990-talet avvecklades neutralitetspolitiken successivt till förmån för en solidaritetspolitik. Vi gick med i Natos partnerskap för fred, svensk trupp underställdes Natos befäl i Bosnien och har sedan dess deltagit i dess övningar och insatser.

Annons
Annons

I ett Wikileakstelegram från 2007 rapporterade USA:s ambassadör i Sverige hem till Washington att Sverige var en pragmatisk och stark partner trots landets officiella linje ”alliansfrihet i fred och neutralitet i händelse av krig”. Om detta och mer går att läsa i en ännu ej utgiven bok om Sveriges säkerhetsstrategier skriven av Jacob Westberg, forskare på Försvarshögskolan.

Blir det ofred i närområdet lär Sverige dras in. Om en krigförande nation anser sig ha ett strategiskt behov av vårt territorium kommer den vilja ta det, oavsett vad vi säger. Då behöver vi antingen kunna försvara oss själva, vilket vi inte kan eftersom försvaret krympts till en tummetott, eller ha kompisar som kommer och hjälper till – vilket vi inte heller har eftersom vi inte gått med i Nato. Nu står vi här med byxorna nere, medan det säkerhetspolitiska läget blir allt allvarligare.

Westberg skriver i sin bok: ”Ett svenskt medlemskap i Nato skulle innebära ett definitivt brott mot den kollektiva självbild som fortfarande är levande hos många svenskar – bilden av Sverige som ett neutralt och alliansfritt land. Ett sådant brott är identitetspolitiskt känsligt särskilt för socialdemokraterna som främst associeras med kalla krigets aktiva neutralitetspolitik och där positiva bilder av Sverige som medlare, brobyggare och kritiker sannolikt lever kvar hos många partiarbetare och potentiella väljare.”

Med andra ord handlar motviljan till Nato egentligen inte om säkerhetspolitik utan om behovet av att inte utmana en självbild byggd på illusioner hos en väljargrupp. Det är nog det mest deprimerande av allt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons