Annons

Nazistens verk ytterst aktuella i dagens samhälle

Knut Hamsun är känd som nazist, men hans verk behandlar ytterst samtidsaktuella ämnen som massproduktion och miljöförstöring. Sigrid Combüchen försöker läsa den fördömde norske författaren utan att slänga ut barnet med badvattnet.

Under strecket
Publicerad

Knut Hamsun – fördömd men aktuell.

Foto: IBL Bild 1 av 1

Knut Hamsun – fördömd men aktuell.

Foto: IBL Bild 1 av 1
Knut Hamsun – fördömd men aktuell.
Knut Hamsun – fördömd men aktuell. Foto: IBL

Helt från början fick den industriella marknadsekonomin motreaktioner. I december månad 2018 hade de spunnit fram till Årets julklapp: något återvunnet, second hand. På 1810-talet var det arbetare vid manuella vävstolar i England som slogs för sin kvalitetsvara, ersatt av massprodukter från maskiner. Hundra år senare skrev Knut Hamsun två romaner om ett litet kustsamhälle som går från feodalism till ”globalisering”, via industrialism och entreprenörskap.

Ny kommers konkurrerar ut skomakaren som alltid gjort hållbara don för fattigt folk – med masstillverkade finskor, glappkäftade direkt efter möte med polarklimat.

I ”Barn af tiden” (1913) och ”Segelfoss by” (1915) gestaltas dessa stora samhällsomvälvningar i den småskala som romaner rymmer, genom individers projekt och öden. Däribland skomakaren som alltid gjort alla skor åt ortsborna, hållbara don för fattigt folk. Ny kommers konkurrerar ut honom med masstillverkade finskor, glappkäftade direkt efter möte med polarklimat. Men de känns mer garanterade, ty de är importerade och pliggade på fabrik. Han köper själv ett par. Vävarnas uppror kallades reaktion, Hamsuns gestaltning kallas reaktionär. Och det fortfarande när hans syn på att bruka naturen och ge tillbaka till den, hans skepsis mot raffinerad importmat och konserver, reklam och rövarturism flutit in i den stora huvudfåran av konsumtionskritik som fått många av oss att skämmas och skrämt justera några levnadsvanor.

Annons
Annons

I sin bok ”Hele livet en vandrer i naturen – økokritiske lesninger i Knut Hamsuns forfatterskap” (Orkana Akademiskger) gör Henning Howlid Wærp – professor i litteraturvetenskap vid det han kallar det arktiska universitetet i Tromsø – en eko-kritisk genomgång av femton verk. I hans läsning är Hamsun mindre romantisk, mer observant, mindre retorisk, mer respektfull än brukligt. Detta därför att han ser romanerna skrivna i den tid då de skrevs. Inte utifrån ett nazistiskt eftermäle som grundades tio, femton år senare. Tematiken är till exempel: ”hur mycket jord har en människa rätt att inmuta, och hur skall hon behandla den för att få kalla den sin?” Eller: ”hur mycket succé kan rimligen rymmas i världen? (Behövs succé?)”

Frågor som kanske skulle tilltala i varje fall mediebildens Greta Thunberg: flickan med alla cylindrar öppna i kampen mot miljöförstöring och framtidsförödelse. Det är inte lika självklart vad gäller hennes opinionsbildande mor, Malena Ernman. En vuxen person med ideologisk kompass kan inte undgå att se nålens oro inför en Hamsun som säger det rätta.

För allmänheten är Hamsun känd som nazist, han blev fördömd och dömd för detta i sin livstid och fortsätter kasta skuggan tydligt framför sig varhelst han går i litteraturen. Men är nazism en genetisk egenskap som går kronologisk kräftgång i ett författarskap och förgiftar det hela? En del forskare menar det och vaskar liv och verk i nya framkallningsbad med nazireagenser, för att äntligen få slänga ut barnet med badvattnet. Läsaren som envisas tycka Hamsuns prosa är berikande utmålas direkt eller indirekt som ”förförd”.

När han mäter Hamsun mot deras tankar och upptäckter finner han ett slags djup-ekolog.

Under hundrafemtio år präglade av kapitalism och socialism/kommunism har naturen uppfattats som resurs för tillväxt och samhällsbygge. Även som en värdehierarki med människan i toppen. De som anser att vi just nu med lämpor lär oss att naturen äger egenvärde, påminns i Howlid Wærps bok om eko-kritikens förutsägelser och förslag under femtio år, med namn som Rachel Carson och Arne Næss. När han mäter Hamsun mot deras tankar och upptäckter finner han – utan att bortse från någon aspekt på den komplicerade diktaren – ett slags djup-ekolog. Kanhända med början i ”Under höststjärnan” från 1906, i vilken huvudpersonen lämnar staden, där han under tjugo år ”lämnat tillbaka en odiskad gaffel till servitören”, och går in i skogen för att lära sig något om livet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons