X
Annons
X
Recension

Overlord Nazisterna imponerar mer än de allierade

Inledning till "Overlord" är svindlande. Tyvärr bränner man av för mycket av det goda för tidigt i detta tänk-om-scenario med nazister som utför otäcka experiment bakom stängda dörrar.

Mathilde Ollivier och Jovan Adepo i ”Overlord”. Foto: Paramount Pictures/UIP
Läs mer om Veckans biofilmer

Overlord

Regi
Julius Avery
Genre
Action
Manus
Billy Ray, Mark L Smith
Medverkande
Jovan Adepo, Wyatt Russell, Mathilde Ollivier, Pilou Asbæk

1 tim 49 min. Från 15 år.

Betyg: 3 av 6

Tuggummituggande fallskärmsjägare trängs i ett amerikanskt stridsplan över fransk mark. Året är 1944 och de allierades invasion av tyskockuperade Västeuropa – kallad Operation Overlord – är i startskedet. Färskingen Boyce (Jovan Adepo) har just förolämpats av en kamrat när planet träffas och han tvingas hoppa. I en svindlande sekvenstagning skildras fallet genom natthimlen, fläckad med död och glödande förstörelse, och vidare mot havets botten.

Dessa första minuter i "Overlord", producerad av JJ Abrams storfilmsspecialiserade Bad Robot Productions, är svindlande. Adrenalinpåslaget exemplifierar hur den långa, oavbrutna tagningen kan skapa närvaro i stundens hetta. Som åskådare håller man andan, känner ruset, beundrar det kontrollerade kaoset.

Problemet är att det smäller för högt för tidigt. Huvudpersonen lyckas ta sig till ytan med livet i behåll, men regissören Julius Avery har svårt att hitta tillbaka till öppningsnumrets intensitet.

Annons
X

Återförenad med några överlevare – hårdingen Ford (Wyatt Russell), krigsfotografen Chase (Iain De Caestecker) och mobbaren Tibbet (John Magaro) – färdas Boyce till skogs. Där hittar de fransyskan Chloe (Mathilde Ollivier) som leder dem till sin ockuperade by. Somliga invånare har insjuknat, andra försvunnit. Bakom stängda dörrar utförs experiment på otäckt recept: en näve Josef Mengele, en näve Victor Frankenstein.

Populärkulturen kryddas emellanåt med nazisternas vurm för det ockulta och sadistiska. Förutom ett mer publikfriande exempel som "Jakten på den försvunna skatten" har kroppsliga utsvävningar utforskats i snävare sfärer – erotiskt i "Nattportieren" och nazisploitation-klassikern "Ilsa, She Wolf of the SS", zombifierat i "Shock waves" och "Död snö"-filmerna.

I stället för renodlad exploitation är "Overlord" ett fiktivt tänk-om-scenario ställt mot en hyfsat verklighetsförankrad fond. Amerikanarna smyger runt, gömmer sig på en vindsvåning och spanar på nazisterna, ledda av SS-officeren Wafner (danska Pilou Asbæk från "Game of thrones").

Efter reklamen visas:
Overlord

Den tydligaste vinken om vad som komma skall är Wyatt Russell. Utöver en kisande blick och ett underbett som är på pricken likt Kurt Russells gör han sitt bästa för att alstra faderns antihjältepersona från John Carpenters 80-talsklassiker "Flykten från New York" och "The thing".

Den senare filmen gör sig även påmind när man får bevittna nazisternas verk. "Ett tusenårigt rike behöver tusenåriga soldater!" motiverar Wafner de grafiska vidrigheterna, från bortskjutna käkar till ett talande kvinnohuvud utan kropp. Skräckskapelserna är i effektguden Rob Bottins anda ("The thing", "Robocop" och "Total recall").

Avery är bättre på att skildra det vidriga än det värdiga. Ställda mot de själlösa soldaterna framstår försökskaninerna som filmens egentliga höjdpunkt, vilket gör mig mer imponerad av nazisternas insatser än de allierades.

Det är inte alla andra världskrigsfilmer som lyckas (?) med det.

Annons
X
Annons
X

Mathilde Ollivier och Jovan Adepo i ”Overlord”.

Foto: Paramount Pictures/UIP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X