Annons

Catarina Kärkkäinen:Nej, jordens resurser är inte slut

En plats av teknologi och välstånd.
En plats av teknologi och välstånd. Foto: NASA/TT

Tankeexperimentet med den ekologiska skuldens dag är kraftigt förenklat.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Veckan började mer dystopiskt än vanligt med att jordens resurser för i år tog slut. Åtminstone om man ska tro nätverket Global Footprint Network som samarbetar med Världsnaturfonden WWF. Enligt dem har mänskligheten i går den 29 juli gjort av med naturens årsbudget. Earth Overshoot Day, som uträkningen kallas, inföll i år rekordtidigt. I Sverige kallas dagen passande nog för den ekologiska skuldens dag. Här är skuld och skam etablerade känslor för allt från mat- och resvanor till det att sätta barn till världen.

”Det visar att vi måste agera nu”, kommenterade Håkan Wirtén, generalsekreterare för WWF, i går. Organisationens rekommendationer till den som oroas över resursförbrukningen är att åka mer kollektivt, dra ned på flyg- och bilresor, äta mindre kött, handla mer hållbart och dra ned på hemmets elkonsumtion. Annars är avskogning, vattenbrist, minskad biologisk mångfald och klimatförändringar att vänta.

Uträkningen görs genom att jämföra mänsklighetens totala årliga konsumtion med jordens kapacitet att skapa förnybara naturresurser under året. Enligt WWF inföll dagen år 1970 i december och år 2000 i september, att jämföra med i juli i år. Från och med nu lever vi över våra tillgångar.

Annons
Annons

Tankeexperimentet med den ekologiska skuldens dag bygger på en modell som är kraftigt förenklad: Vi har en viss mängd råvaror (till exempel kol) som vi använder för att skapa ting som vi vill ha (till exempel energi). Skapandet av det vi vill ha kräver en konstant mängd råvaror, och i takt med att befolkningen växer behöver vi mer. Sålunda kommer råvarorna förr eller senare att ta slut.

Redan år 1981 skrev ekonomen Julian Simon om denna tankemodell i sin bok ”The Ultimate Resource”. Han förklarade att resursbrister sällan blir kriser, eftersom knappa resurser leder till höjda priser. När det sker ökar människors incitament att upptäcka mer. Det finns förvisso en viss mängd av en viss given resurs, men mängderna begränsas inte på det sätt som vi tror vid första anblick.

Det finns reserver som vi ännu inte har upptäckt. Det finns resurser som ännu inte har varit ekonomiskt försvarbara att utvinna, men som kommer att vara det i framtiden. Det uppstår nya sätt att återvinna. Och vi lär oss hela tiden att producera det vi behöver med mindre mängder råvaror.

Den ultimata resursen är människan och människans skaparkraft, och den är förnybar. Om Eiffeltornet byggdes i dag hade man kunnat bygga tre stycken för samma mängd stål som man på 1880-talet använde för att bygga ett enda.

Nästan samtliga resurser som tankesmedjan Romklubben på 1970-talet varnade för skulle ta slut har i dag fyllts på. Det skriver författaren och debattören Johan Norberg i sin senaste bok ”Framsteg – tio skäl att se fram emot framtiden”. Han poängterar att de värsta miljöproblemen i fattiga länder inte kommer av teknologi och välstånd, utan av bristen på teknologi och välstånd, samt att vi under alla omständigheter behöver det för att klara av problem från den globala uppvärmningen och andra hot.

Det som är ett problem på riktigt, utsläppen av koldioxid från fossila bränslen, löses inte med WWF:s rekommendationer ens om hela jordens befolkning skulle acceptera fullständig regrediering.

Som framkommer av förra årets klimatrapport från den internationella klimatpanelen IPCC behövs mer kärnkraft av nyare modell och bättre teknik för koldioxidlagring. Lyckligtvis är resursen som behövs för den utvecklingen inte i närheten av att ta slut.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons