Annons

Nestor gör comeback på SvD Ledare

Maria Ludvigsson, Lydia Wålsten, Tove Lifvendahl, Ivar Arpi (föräldraledig) och Olof Ehrenkrona (vikarie).
Maria Ludvigsson, Lydia Wålsten, Tove Lifvendahl, Ivar Arpi (föräldraledig) och Olof Ehrenkrona (vikarie). Foto: Simon Rehnström
Under strecket
Publicerad

Idag kan vi berätta om en något oväntad comeback. Olof Ehrenkrona, eller Olle, som han ofta kallas, nestor inom svensk borgerlighet, har sedan i oktober skrivit kolumner på ledarsidan men återkommer under våren som vikarie på ledarredaktionen, med fokus på Europaparlamentsvalet.

Man skulle kunna kalla honom en av Sveriges mest erfarna studenter. För medan många i hans generation trappar ner, och går i pension, hoppar Olof Ehrenkrona i stället på ett föräldravik på en redaktion – parallellt med pågående studier i idé- och lärdomshistoria i Uppsala där han just nu skriver C-uppsats. Att en sådan meriterad person väljer att sätta sig i skolbänken igen, och komma tillbaka till ledarskrivandet, är inspirerande. Det är bara att hoppas att man själv har förmågan, energin, lusten och möjligheten en vacker dag.

På redaktionen gläds vi åt att få möjlighet att ta del av Olles breda erfarenhet och djupa kunskap, inte minst i en tid där så många bottenplattor rör sig i samhället. Det krävs både fungerande värderingskompass och förmåga att läsa kartan rätt. För det senare måste man ha både nyfikenhet och öppenhet i sinnet.

Hans cv avviker från de flesta ledarskribenters: Olof Ehrenkrona har varit sakkunnig i Ekonomidepartementet, stabschef hos Gösta Bohman och Ulf Adelsohn. Under åren 1984–1991 var han ledarskribent i SvD. 1991–1994 var han planeringschef i Statsrådsberedningen, 2006–2014 ambassadör och utrikesminister Carl Bildts rådgivare i globaliseringsfrågor. Under åren 2015–2018 var Olof Ehrenkrona Sveriges generalkonsul på Åland.

– När jag sammanfattar mitt yrkesliv så ser jag att det ändå har funnits en röd tråd – res, läs och lär. Jag har haft förmånen att få arbeta med tre moderatledare – Bohman, Adelsohn och Bildt – som satt rejäla avtryck i svensk politik. Jag har haft femton år som statstjänsteman, varav tolv år i utrikesförvaltningen. Sedan har jag också haft tolv givande år som företagare, berättar Olof, som ser fram emot pulsen i det dagliga nyhetsflödet på en redaktion.

– Att få kommentera skeendet i en så spännande tid som vår är en förmån. Europavalet är denna gång alldeles särskilt viktigt, eftersom det är själva fundamenten i det europeiska freds- och frihetsprojekt som nu utmanas, säger han.

Den minnesgode vet att det inte är första gången vi får sällskap av en betydligt mer senior medarbetare. Under hösten 2017 gjorde journalisten Susanna Popova ett motsvarande gästspel, även hon tidigare SvD-ledarskribent. För mig är det ett sant privilegium att få möjlighet till ett sorts master class på jobbet. Vi lever dessutom i en tid som tenderar att överdriva betydelsen av ungdom och underskatta kompetensen från generationer som har hunnit skaffa sig mer livserfarenhet. Den yngsta jag har anställt var 21, Olle blir nu den äldste med sina hittills 67. Ålder – låg som hög – utgör förstås inte någon garanti för varken insikt eller klokhet, men en 21-åring och en 67-åring har tveklöst olika perspektiv på en hel del frågor, av det enkla skäl att samhället har sett olika ut under deras liv. Och vi hoppas att den kognitiva mångfald som förhoppningsvis följer med olika erfarenheter ska komma läsarna till del.

Olof Ehrenkrona börjar den 1 mars.

Detta är den politiska chefredaktörens brev. Få dem gratis till mejlboxen genom att beställa dem på SvD.se/nyhetsbrev

Synagogbombare utvisas med rätta

Göteborgs synagoga
Göteborgs synagoga Foto: Nora Lorek/ TT

I december 2017 kastade tre män brinnande föremål mot bilar på Göteborgs synagogas parkeringsplats. I synagogans församlingshem hölls en ungdomsfest. Männen dömdes bland annat för grovt olaga hot.

I tingsrätten dömdes en av männen, som redan före dådet nekats uppehållstillstånd, till utvisning. När domen överklagades i hovrätten togs utvisningsdomen bort med hänvisning till mannens nationalitet. Hovrätten menade att det i mannens hemland Palestina fanns en hotbild mot honom – från Israel.

Detta oerhörda domslut fick stark kritik och överklagades till Högsta domstolen.

Nu har HD fastslagit att mannen ska utvisas till Palestina. Det är en viktig dom som anger praxis för utvisningsdomar. Med andra ord anses det inte längre vara förmildrande omständighet för den som fått avslag på uppehållstillstånd att försöka brandbomba en synagoga.

”Jag ville ha en borgerlig statsminister”

Liberalerna valde att vända sig vänsterut. Men många hade hellre stannat kvar i Alliansen och släppt fram Ulf Kristersson som statsminister. Mats Persson, L:s före detta ekonomisk politiska talesperson, var en av dem. Blir han partiledare en dag?

Om gästen: Mats Persson är riksdagsledamot för Liberalerna sedan 2014 och doktor i Ekonomisk historia.

”Ditt samtal spelas in...”

Foto: Bertil Ericson / TT / TT NYHETSBYRÅN

Ledare | 1177 Vårdguiden


Du ringde till Vårdguiden och talade med en sjuksköterska. Nu hittar en journalist ditt förtroliga samtal på nätet som en ofrivillig podcast.

Den skandal som Computer Sweden har avslöjat kring Vårdguiden kan vara den största i svensk historia och sett till antalet sekretessbelagda uppgifter som äventyrats större än den på Transportstyrelsen. 2,7 miljoner samtal har funnits tillgängliga. 170 000 inringda timmar från 2013 tills så sent som i måndags. Främst har det rört sig om samtal från Stockholm, Sörmland och Värmland.

”Omfattningen av haveriet är ofattbart”, säger Computer Swedens chefredaktör Marcus Jerräng. Företaget som fallerat heter Medicall. De högst ansvariga är regionsledningarna. I eftermiddags kom uppgifter om att Region Stockholm har varit medvetna om risken minst ett år (DN 19/2). Skandalen lär växa.

Förhållandet mellan information och integritet är i princip linjär. Om integritet är målet är tystnad det bästa vapnet. Men att dela med sig av information har också ett värde. Den kan användas av forskare att göra sjukdomsprognoser eller av polisen för att bekämpa brott. Den kan också användas av främmande makt för att utöva utpressning.

Eftersom informationen har ett värde bör den också ha ett pris. Vad har du som medborgare fått i utbyte av Vårdguidens inspelade samtal?

För problemet är inte bara att informationen har funnits till allmän beskådan, utan också att den alls fanns. Ett samtal till Vårdguiden betraktas som ett vårdmöte och registreras som en del av journalföringen. Men till skillnad från ett vanligt vårdmöte registreras mycket, även det irrelevanta. ”Det är samma förfaringssätt som när man ringer SOS Alarm”, skriver Stockholms läns landsting pressansvariga till mig. Frågan är hur många som känner till det. Gjorde du?

Att våra myndigheter inte kan garantera sekretess är allvarligt. Vi vet inte vem som har fått tillgång till informationen eller varför den låg öppen.

Kreditupplysningsföretaget Equifax var med om en stor datastöld som berörde nästan hälften av alla amerikaner 2017. Den data som stals är fortfarande borta och den har inte använts på traditionellt sätt. Istället menar experter att stölden skedde av utländsk makt för att identifiera och rekrytera spioner.

Den säkerhetspolitiska situationen gör informationsbrister som denna extra allvarliga. Inställningen inom offentlig verksamhet måste vara att alla register kan läcka. Information av sådan här art ska över huvud taget inte samlas in i en sådan omfattning som har skett om inte mycket goda skäl föreligger. Och om den samlas in ska det ske med patientens kännedom. Men när jag i dag (19/2) ringer till Vårdguiden får jag inte frågan om jag godkänner att samtalet spelas in.

Transportstyrelsen, Svenska Kraftnät och Vårdguiden. Regeringen behöver visa att man tar frågan om datasäkerhet på allvar. Både det personliga ansvaret hos tjänstemän som individens makt gentemot myndigheter behöver öka.
Förra året ställde sig riksdagen bakom ett utökat tjänstemannaansvar. I de direktiv som regeringen ska ta fram behöver frågan om it-säkerhet lyftas in.

Det behöver också kosta för landstingen att göra fel. Personer som har utsatts för säkerhetsläckor bör ha rätt till ersättning. I teorin går det. Men att driva process är hopplöst. En reform vore att sluta att lägga den förlorande partens rättegångskostnad, som kan bli avskräckande hög, på den parten vid tvist. Det skulle möjliggöra för enskilda att driva talan och tvinga domstolarna att definiera den lagliga gränsen för politiskt integritetsslarv.

Aftonbladet krattar manegen för Kreml

Foto: Leif R Jansson / TT

Kolumn | Påverkanskampanjer

Aftonbladets kultursida framhärdar i att kratta manegen för de ryska påverkanskampanjerna. Denna gång tar tidningen sitt avstamp i en operation som riktas mot de brittiska myndigheterna och Foreign Offices insatser mot rysk desinformation. Som vanligt handlar den ryska operationen om att publicera ett urval av stulna e-postmeddelanden och återigen talar mönstret för att det är underrättelseorgan som ligger bakom.

Vad har tidningens kulturchef egentligen gemensamt med rövarkapitalet och penningtvättstugan i Kreml? Tar det inte emot att göra dagsverken åt de säkerhetsorgan som förvaltar ett arv som sträcker sig ända tillbaka till tsarernas Ochrana?

Svaret är att det handlar om en redaktionell vendetta, en hämndaktion mot Utrikespolitiska institutet och chefen för Rysslands- och Eurasienprogrammet, Martin Kragh. Denne har tidigare i en viktig rapport, eftersom det är i allmänt intresse, publicerat namnen på några av kultursidans medarbetare som förmedlare av Kremls och de ryska underrättelseorganens vilseledande narrativ.

En mejlförfrågan om en svensk insats till Storbritanniens hjälp, som dock av integritetsskäl avböjdes av adressaten, Martin Kragh, har fått Aftonbladets kulturchef att ropa på polis och anklaga honom för brottslig verksamhet. Åsa Lindeborgs tilltag har fått det svar som hon förtjänar av Expressens kulturchef Karin Olsson. Och Mittmedias Patrik Oksanen har omsorgsfullt gått igenom substansen i Lindeborgs anklagelser, en genomgång som – naturligtvis – visar att dessa saknar grund.

I sak är den frågan därmed avgjord. Aftonbladets kulturredaktion kan noteras för ännu en förlöpning och ett nytt bidrag till bilden av att tidningens opinionsbildning har parkerat sig på fel sida i slaget om den liberala demokratin. Där hänger kulturredaktionen med trotskistorganet Internationalen och några extremistiska nationalistpublikationer.

I princip skulle det gå att bortse från Lindeborgs hämndlystnad. Sådant förekommer då och då i samhällsdebatten och hon är varken den första, och lär heller inte vara den sista som faller i den fällan. Men det finns ett element i den här historien som tillför en allvarligare dimension. I nättidningen Samhällsnytt – tidigare Avpixlat – har en viss ”Egor Putilov” skrivit en stor artikel, där han anklagar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, för att ”förbereda” en ”antidemokratisk kupp”.

Artikeln har till syfte att misskreditera MSB och den enhet som arbetar med det psykologiska försvaret av Sverige. Artikeln är sedvanligt konspiratorisk och del i mönstret är den brittiska kopplingen och angreppet på Martin Kragh och UI och på de insatser som MSB följer i omvärlden. Åtskilliga EU-länder är ju förutom Storbritannien värre ansatta än Sverige av ryska påverkansoperationer. Så det finns goda skäl för oss att lära av andras erfarenheter.

När Aftonbladet Kultur låter hämndgirigheten tala och säger sig försvara sin publicistiska integritet är det helt andra syften som redaktionen tjänar. Det är också viktig kunskap för läsarna.

”Skadligt se privata företag som förlängning av staten”

Företagen kan liknas vid jägarnas betydelse för jägarsamhällena. De övriga sfärerna i samhället klarar sig inte utan företagare som genererar vinster. Det menar Viveca Ax:son Johnson, styrelseordförande i Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för allmännyttiga ändamål och investeringsföretaget Nordstjernan, ägare till ett 20-tal noterade och onoterade bolag.

Framåt planerar Viveca Ax:son Johnson att fortsätta skapa bestående värden – industriella och kulturella – för kommande generationer. Illustration: Thomas Molén
Framåt planerar Viveca Ax:son Johnson att fortsätta skapa bestående värden – industriella och kulturella – för kommande generationer. Illustration: Thomas Molén

Hans L Zetterberg talar om sex sfärer där näringslivet är en. Hur mår näringslivet?

– Vi ser utmaningar i ekonomi och omvärld, men trots det mår näringslivet relativt väl. Nordstjernan, där jag är ordförande, äger företag med huvudkontor i Norden, men många av bolagen verkar globalt, har mer än 60 000 anställda och sammanlagt över 100 miljarder kronor i omsättning. Under de senaste 20 åren har Nordstjernan haft en avkastning på 14 procent per år, medan börsen utvecklats med 8 procent så vi är stolta över våra medarbetares insatser.

– Nordstjernan grundades 1890 som rederi och vi har varit verksamma sedan dess i de flesta branscher. Kunskap om historien skänker ett långsiktigt perspektiv på verksamheterna i dag, och insikter inför framtiden. Företaget har överlevt första och andra världskriget, börskrascher, politiska turer och trender. Av detta kan man lära; skynda långsamt. En oceanångare vänder man inte i första taget utan det gäller att ta steg för steg. Då undviker man onödiga ekonomiska och andra bakslag.

Historien visar att välmenande systematiska renhetssträvanden kan leda till utplåning, ibland av hela befolkningsgrupper.

Behöver vi autonoma sfärer i samhället?

– Grundlagsfäderna i USA insåg behovet av maktdelning i Montesquieus anda. Man glömmer lätt bort maktdelningens betydelse och de olika samhällssfärernas behov av autonomi. Zetterberg är en av dem som på svensk botten har fäst uppmärksamhet på att livet och verkligheten vare sig kan eller bör reduceras till inget annat än ekonomi, politik, ras eller religion.

– Samhällen som ensidigt betonar en aspekt av livets mångfald förskräcker. Sovjetunionens ekonomistiska kommandoekonomi, nationalsocialismens rasistiska mördarideologi och teokratiska staters åsiktsförtryck förenas av en farlig mänsklig puritansk strävan efter renhet.

– Historien visar att i förlängningen kan välmenande systematiska renhetssträvanden leda till utplåning, ibland av hela befolkningsgrupper, idéer och mänskliga beteenden. Samhällen som inte lever enligt devisen ”allt med måtta” riskerar att löpa amok i totalitär riktning, oavsett de goda föresatserna.

Hänger inte alla sfärer samman?

– Det handlar förstås om relativ autonomi. Om en sfär med sin inneboende logik fick bestämma dagordningen skulle andra delar av samhället snart bli lidande och helheten därmed svagare. Akademisk frihet och liv, som är sanningssökande, skiljer sig i väsentlig mening från affärsverksamhet och näringsidkande, som handlar om tillväxt och om att generera vinst.

– Det vetenskapliga sanningssökandet är, åtminstone på kort sikt, inte ekonomiskt lönsamt. Men inom ramen av dess sfär och dess väsen, är etablerandet av ny kunskap ett mått på framgång som väl motsvaras av vad vinst är inom näringslivet.

Du har erfarenhet av flera sfärer och är själv aktiv inte bara i näringslivet, utan också inom stiftelsestödd samhällsforskning. Vad är fördelarna och problemen med det?

– Jag verkar inom näringslivssfären via Nordstjernan och i den akademiska sfären via den allmännyttiga Johnsonstiftelsen som grundades 1947 och är Nordstjernans största ägare. Stiftelsen erhåller merparten, 85 procent, av den utdelning som kommer från näringsverksamheten. Därför blir vi lite förundrade när polemiska påståenden om privatekonomisk så kallad vinstjakt förekommer i debatten när det gäller vård och omsorg. Merparten av utdelningarna från våra bolag i dessa branscher går till sist, i form av utdelning, till allmännyttig verksamhet och inte till familjen Johnsons privata ekonomi.

Att betrakta privata företag som en förlängning av staten, där avkastning och aktieägarvärdet ska underordnas andra politiskt beslutade uppgifter, är långsiktigt djupt skadligt.

– I likhet med vad staten gör via skattesystemet, som omfördelar vinsterna, alltså skatterna, så gör vi det också. I vårt fall till den humanistiska sfären. Tack vare stiftelsekonstruktion tillser vi den vetenskapliga akademiska sfärens legitima behov av relativ autonomi. Utdelningen till stiftelsen ska gå till att söka ny kunskap och sanning, men får inte avkrävas vinst och lönsamhet, vilket näringsdrivande Nordstjernan absolut ska avkrävas.

– Utifrån min horisont är det lätt att inse vikten av att näringslivet inte belastas av andra krav än att se till aktieägarnas bästa: fokus ska vara tillväxt och vinst. Vinst som sedan beskattas och därefter dels investeras och dels delas ut. Att betrakta privata företag som en förlängning av staten, där avkastning och aktieägarvärdet ska underordnas andra politiskt beslutade uppgifter är långsiktigt djupt skadligt. Den svenska traditionen med privata företag med tydliga ägare har skapat ett av världens sannolikt mest långsiktiga och ansvarsfulla näringsliv där också många bolag är stiftelseägda som Investor och Nordstjernan.

– Skolan är exempel på en sfär som fått en mängd uppdrag utöver sina kärnuppgifter; att lära ut kunskap till eleverna. Det får som konsekvens att kärnuppdraget blir utspätt och studieresultaten faller. Att avkräva de vetenskapligt sanningssökande universiteten, lönsamhetskrav, vore lika kontraproduktivt som att begära att näringslivet och företagen ska vara motorn i att lösa svåra samhällsutmaningar utanför näringslivets kärnuppdrag; att skapa tillväxt och mervärde för samhället i stort.

Man riskerar att förlora sin autonomi i den klickonomiska digitala eran: hur bibehålla sin autonomi och särart när tiden och resurserna inte längre räcker till?

Hur tycker du att svenska medier klarar att rapportera om näringslivet?

– Med tanke på att två tredjedelar av svenska folket arbetar i näringslivet kunde man förstås önska att medierna i högre grad kunde belysa företagens grundläggande betydelse för övriga sfärer. Om det går dåligt för företagen, då går det dåligt för jobben, för människors arbetsinkomster och för finansieringen av det offentliga och välfärden. Men den typen av artiklar genererar nog inte så många klick.

Hur ser du på medias framtid och utveckling?

– Tidigare kunde man tryggt leva på annonsörer, lösnummer och prenumerationer. Men man riskerar att förlora sin autonomi i den klickonomiska digitala eran: hur bibehålla sin autonomi och särart när tiden och resurserna inte längre räcker till? I stället för gräv förlitar man sig kanske på skickligt skrivna pressmeddelanden, sponsrade artiklar, klickvänlig personifiering och aktivism som riskerar journalistikens själ.

– Den seriösa journalistiken är sin egen sfär, som inte längre kan drivas utifrån samma ekonomiska förutsättningar som tidigare. Därför satsar vi på Axess magasin och TV och tidskriften Fokus.

Vilken sfär sätter dagordningen?

– Traditionell media, har fortfarande ett enormt inflytande men är samtidigt hårt ansatt av olika digitala aktörer utanför etablerade mediekoncerner och tidningshus. Här finns en likhet med hur den geopolitiska makten just nu omstruktureras där vi gått från en bipolär världsordning till en multipolär ordning. Ingen vet hur detta ska sluta, ingen vet vem som bestämmer dagordningen i dag eller i framtiden. Vi lever för närvarande i ett tillstånd av fundamental osäkerhet.

Hur ser du på ledarskapet i näringslivet?

– Det sägs att regera är i grunden att tjäna, alltså att någon agerar och tjänar som förebild, i kraft av att denne utstrålar en överlägsen karaktär, av moralisk eller annan kvalité. Det är också viktigt att de nya eliterna inom de olika sfärerna, som etablerat sig efter den gamla adelns förlorade makt, inser sin egen makt och roll; noblesse oblige.

Fick inte jägaren behålla lejonparten av bytet så skulle snart motivationen att riskera liv och lem i jakten försvinna.

– Den globala kapitalismens nya ägare, liksom tjänstemän och politiker verksamma inom EU och FN, förefaller ibland sakna markkontakt; man tjänar pengar i ett land, men skattar i ett annat. Och bekymrar sig inte om, eller delar, de lokala problem och utmaningar som följer av att vara del av ett lokalt samhälle. Man flyter ovanpå och förvandlas till, som David Goodhart kallat dem, varsomhelstare.

Om du skulle sammanfatta, vad är ­näringslivets betydelse i samhället?

– Företagen, stora som små, kan liknas vid jägarnas betydelse för jägarsamhällena. Utan skickliga jägare som förmår nedlägga och hämta hem byten till stammen, så att den kan äta sig mätt, så klarar sig heller inte de övriga sfärerna i samhället utan företagare som genererar vinster. Men lika lite som jägaren kan, eller bör, behålla hela bytet själv, utan behöver dela med sig i upplyst egenintresse, så kan inte företagaren heller behålla hela vinsten. Men fick inte jägaren behålla lejonparten av bytet så skulle snart motivationen att riskera liv och lem i jakten på bytet försvinna.

Kanske vågar man ändå säga att utan företagare stannar Sverige?

– Går bagaren upp klockan fyra på morgonen av altruism eller av egenintresse, så att vi kan få färskt bröd? De som tror att företagande utan upplyst egenintresse fungerar kan besinna vad man brukade säga om den typen av ekonomiskt system i Sovjet: De låtsades betala oss och vi låtsades arbeta.

– Socialdemokraterna är nog det parti som först insåg att effektivt utnyttja denna psykologi i statens och partiets intresse. Utan starka och konkurrenskraftiga och vinstdrivande företag att beskatta finns heller inga löner att betala ut till anställda som sedan i sin tur kan beskattas. Skatter som partier i regeringsställning genom aktiv fördelningspolitik kan fördela till övriga sfärer i samhället, som om politiken producerat mervärdet, och på så sätt vinna väljargruppers förtroende.

– Samtidigt tvekar man inte att skälla på de rika, jägarna, som roffar åt sig. Minns Anders Borgs ”svenskt näringsliv är ett särintresse”. Kanske vågar man ändå säga att utan företagare stannar Sverige?

Skärp er om värnskatten, M

Bohman och Palme. Det var annat förr.
Bohman och Palme. Det var annat förr. Foto: TT

Ledare | Moderaterna

Nästa år ska värnskatten avskaffas. Men nu påstår M:s skattepolitiska talesperson Niklas Wykman i Di, tidigare finansminister Anders Borg i Expressen och moderata riksdagsledamöter på Di Debatt att avskaffad värnskatt ska finansieras genom höjda miljöskatter. Varför?

Värnskatten ligger utanför den gröna skatteväxlingen bekräftar både MP och Annie Lööf (18/2). Även om regeringen skulle behöva anpassa andra skatter för att finansiera borttagandet finns detta inte i JÖK:en. Dessutom är ett avskaffande sannolikt inte bara självfinansierande utan ger ökade statliga intäkter, vilket bland annat Sørensen (2010) och fil dr Jacob Lundberg (Timbro) har visat. 3 miljarder kronor per år eller motsvarande vad 7 000 nyexaminerade poliser kostar årligen är vad finansministern bedöms kunna avnjuta när extraskatten på månadslöner över 59 000 kronor tas bort. Skälet är att även små uppsving i höginkomsttagares arbetade timmar ökar skatteintäkterna betydligt.

M får nu befogad kritik. ”M låter som V i fråga om värnskatten”, skrev Skattebetalarnas förening i en replik (Di 18/2). M valde trots allt och mot bättre vetande att behålla värnskatten under åtta år i regeringsställning. Skatten som Göran Persson sålde in som temporär fyller skäggiga 24 år i år.

M borde i stället lyfta de problem som faktiskt finns. Mycket talar för att miljöskatterna redan är för höga. Men att ställa folket mot ”de rika” är bara populistiskt, därtill från vänster. 400 000 personer betalar i dag värnskatt. SCB visar att de drabbade inte är din gängse krösus: ingenjörer (32 200), it-specialister (25 300), ekonomer (9 700), barnmorskor, socialsekreterare, specialistsjuksköterskor och sjuksköterskor (2 200) samt lärare (700). Tona ned klassretoriken, snälla.

Ett stort antal av den tidigare M-ledaren Gösta Bohmans böcker har nyligen skickats ut till M-företrädare från partiledningen för att uppmuntra ideologisk stadga. Men Bohmans mantra att oavsett vilken position S intog skulle M inta den motsatta, måste begravas när S äntligen har lovat göra lovvärda saker. Moderat blåslampa bör riktas åt rätt håll.

Skogen behöver mer beredskap

Bättre beredskap behövs när skogen brinner.
Bättre beredskap behövs när skogen brinner. Foto: Mats Andersson/TT

Ledare | Skogsbränder

Vem skulle vilja köpa ett vedträ för 199 kronor? Förmodligen få, men på Designtorget har tio vedklabbar sålt slut.

”Vår tanke var att väcka intresse för och belysa värdet av skogen, även som en hälsobringande plats för rekreation”, säger Karl Bern, en av formgivarna bakom vedträet, till Land.se (11/2).

Karl Bern och Ebba Ipsen går industrilinjen på Konstfack. I ett samarbete mellan formprogrammet på Beckmans Designhögskola, industrilinjen på Konstfack och Designtorget har uppdraget varit att ta fram en bit av Skandinavien, som får följa med hem.

Men skogen – en bit av Skandinavien – behöver skyddas från bränder om man ska kunna ta den med sig.

Nyligen lämnade utredaren Jan-Åke Björklund över Skogsbrandsutredningen till regeringen. I den har hanteringen av bränderna som rasade i skogarna sommaren 2018 granskats. Bränderna var framför allt utbredda i Gävleborg, Dalarna och Jämtland och kan räknas som de mest omfattande i modern tid.
En av slutsatserna i utredningen är att Sverige inte är tillräckligt väl rustat för att vi ska kunna känna oss trygga inför svåra skogsbränder i framtiden. Mycket fungerade i släckningsarbetet, men bristerna var många och stora.

Det handlar bland annat om brister i riskbedömningar och lägesbilder vid flera större bränder, samordning mellan olika organisationer och myndigheter samt styrning av släckningsarbetet.

Även ute i fält fanns det problem. På flera håll blev det brist på terrängfordon, pumpar, slangar och bränsle till fordon och flyg. Missförstånd uppstod också när utformning och innebörd av befattningar, nomenklatur, märkning av kläder och utrustning varierade mellan olika räddningstjänstorganisationer.

Redan när skogen brann i Västmanland 2014 riktades kritik mot att beredskapen inte höll måttet. Då fanns samma problem med att identifiera risker, samordna och leda insatserna. Under åren som passerat har den ansvariga S-regeringen inte gjort mycket för att förbättra beredskapen.

Aud Sjökvist som utredde branden i Västmanland 2014, på uppdrag av alliansregeringen, menar att släckningsarbetet sköttes väldigt taffligt de första dagarna. Nu har hon förlorat tron på krisberedskapen. Anledningarna är att svensk räddningstjänst har nedrustats under lång tid, krisberedskapen är under all kritik och lärdomar från tidigare kriser har inte tagits tillvara (Expressen 22/7-18).

Skogen värderas inte tillräckligt högt. Björklund argumenterar för att skogsbränderna på det hela har hanterats bra, inga samhällsfunktioner skadats och inga permanentbostäder förstörts. En brandman dog tragiskt nog i en fallolycka, men annars fick ingen person allvarliga skador.

Men samtidigt drabbades enskilda skogsägare mycket hårt. I somras värderade Skogsstyrelsen att skog för 900 miljoner kronor hade förstörts. Lägg därtill det känslomässiga värdet av skog som i vissa fall har vårdats i generationer av skogsägare. På så sätt borde hanteringen snarare ses som ett stort misslyckande.

Att sälja vedklabbar för 199 kronor styck i butik kommer nog inte att bli någon succé, men budskapet borde hörsammas: Fler borde värdera skogen högre. Inte bara för rekreation, utan också för det produktionsvärde som skogen har. Därför får inte regeringar slarva med beredskapen vid skogsbränder på det sätt som har skett.

Även Sjöstedt och Åkesson äter pudding

Jonas Sjöstedt fick Vänsterpartiet med sig.
Jonas Sjöstedt fick Vänsterpartiet med sig. Foto: Owe Nilsson/TT

Uttrycket the proof of the pudding is in the eating kommer i tanken vid Europavalrörelsens hittills två största nyheter; varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet avser driva kravet på ett svenskt utträde inför valet i maj. SD fastslog för ett par veckor sedan att de lägger om sin EU-politik. I första hand vill man påverka inifrån. Och i söndags beslutade Vänsterpartiets EU-valkonferens att avslå alla förslag om att partiet ska hålla fast vid utträdeskravet – nu. I partiprogrammet står det dock att V ska verka för att Sverige ska lämna EU. Även SD har uttryckt en snarlik hållning; man binder sig inte för framtiden, och utesluter heller inte en framtida utträdesposition.

Beskedet till svenska folket inför valet i maj är ändå att det inte finns något riksdagsparti som förordar ett svenskt utträde ur EU. Alla som har smakat puddingen har bevisligen funnit den värd att fortsätta äta. För alla som värnar Sveriges möjligheter att hantera viktiga frågor är det en god nyhet.

Men för de andra partierna innebär beskeden från V och SD en svårare konkurrenssituation. De kan inte längre slappt markera avstånd på basis av utträdesfrågan, utan måste finna andra konfliktlinjer.

Och om åtta partier av åtta vill ha EU-samarbetet, innebär det att alla åtta, för att vinna röster, tvingas bli mer tydliga om hur de ser på samarbetet, och vad de vill åstadkomma. Törs man hoppas på en EU-valrörelse med färre floskler och mer konkretion?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons