Annons
Recension

BlockNilssons kreativa ordlekarger nycklar till självinsikt

Under strecket
Publicerad

Block

Författare
Nilsson, Ulf Karl Olov
Genre
Övrig

Förlag: SymposionÖvrigt: Lyrik

Den som haft tillfälle att se Ulf Karl Olov Nilsson live inser att han hör till de så kallade språkmaterialisternas främsta ståuppkomiker; skalar man bort förledet (fördomarna) kan man helt enkelt tala om en av de roligare poeterna på svenska. Det är inte minst för att hans texter är performativa i sig, vilket konceptuell dikt ofta är. Konceptuell betyder att varje dikt realiserar en idé, använder en särskild metod eller restriktion.
Jonas (J) Magnussons efterord ”UKON poetics” serverar en utomordentlig förklaring av Nilssons projekt; därför vill jag här fokusera på läsupplevelsen av Block. Vad gör boken med läsaren, vad gör läsaren med boken? Att de båda frågorna inställer sig samtidigt säger redan mycket om boken; bokens och läsarens ömsesidiga beroende blir här extra synligt. (Och den höga grad av vällust ”Block” erbjuder gör faktiskt boken beroendeframkallande.)

Detta illustreras redan av de många listorna, till exempel den tresidiga
listdikten över alla sjukdomar namngivna efter personer. Om läsaren inte gör något av den, med den, då är den lika monoton som vilken lång lista som helst. Lyssnar man däremot noga märker man flera saker: hur artificiella sjukdomsnamnen egentligen låter, hur många som ändå lagt sig till ro i vardagsspråket, hur präktiga och struntviktiga de är vid sidan av de tillstånd de beskriver, hur blockartade, övergripande, överslätande, omnipotenta de kan vara, hur hotfulla de vanligen låter men hur löjliga eller vitsiga de ter sig sida vid sida, hur mantralika de ter sig, hur de blir som en lång besvärjelse, etcetera. Men också till exempel det som Magnusson frågar sig: ”vad innebär det att ”dö i någon annans namn”?”
Pendlingen mellan humor och allvar är här den kanske primära retoriska effekten; liststrukturen skapar inte sällan en maniskt depressiv respons, först ett hysteriskt skratt, sedan ett gravallvar, och så vidare. Det är inte ironi som Nilsson eftersträvar, snarare ett växlande mellan distans och
närhet, det senare i linje med det som Magnusson kallar det ”lyriska” inslaget. Dikten utmynnar inte i en sammanfattande poäng eller överraskning, snarare i en sorts förundran. Här ett exempel:

Annons
Annons

Älskade lilla hund. Kan du se mig? Ser du att jag står här och pratar med dig? Kan du höra min röst? Förstår du att du lever? Är du rädd för mig? Kan du uppleva rädsla? Och smärta? Känner du på samma sätt som vi? Dina vackra bruna ögon är så fina. Du ser mig väl lilla vovven? Du vet väl att jag älskar dig? Känner du att alla andra vill dig väl? Att du lever i en gemenskap? Att vi tycker om dig allihop? Älskade lilla hund, jag är så ensam, jag vet inte varför jag lever. Lilla vän, världen är så obegriplig, jag vet inte vad jag ska göra, jag hittar ingen plats i det här livet.

Diktjaget är inte fixerat, det är inte ett barn, en åldring, en medelålders man; det är allt detta men inget av dem. Fokus är inställt på hur språket konstituerar mening, men också på hur det konstituerar oss, som människor, som män,
kvinnor, barn, djur, etcetera.

Inte alla dikter öppnar sig genast för läsaren, men varje dikt visar på en kreativ möjlighet: så här kan man också skriva. ”Block” fungerar som en ypperlig läromästare i konsten att se de otaliga möjligheter som står till buds i det redan existerande språket. Den exemplifierar det som Ezra Pound kallade logopoeia eller ”intellektets dans bland orden”, alltså poesi som använder ord inte bara för deras direkta betydelser utan som tar fasta på språkliga vanor, på den kontext som vi förväntar oss att följer med ordet, på bekanta antaganden och ordlek.
”Block” fungerar också som inkörsport för dem som tvivlar på språkmaterialismen, på användandet av språket som material, som utgångspunkt för insikter i (också) det egna jaget och dess omgivning. Det är kanske trots allt inte så mycket självuttrycket som en undersökning av villkoren för detta självuttryck som är den bästa nyckeln till just detta jag, till världen. ”Block” visar hur detta går till, med en stor humor som får den
traditionella litterära ordleken att te sig något dammig och begränsad.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons