Annons

Urban Connection Frigörande dans i Nina Simones anda

Antoinette Gomis, en av Frankrikes bästa streetdansare, har skapat ett solo till Nina Simones låt ”Images”.
Antoinette Gomis, en av Frankrikes bästa streetdansare, har skapat ett solo till Nina Simones låt ”Images”. Foto: Rabgui

Den franska streetdansstjärnan Antoinette Gomis inleder Urban Connection-festivalen med att lyssna till Nina Simone. Hennes solo blir en innerlig akt om att bejaka sig själv som en stark, svart kvinna.

Publicerad

Urban Connection

Genre
Dans
Medverkande
Antoinette Gomis, Doreen Ndagire, Anna Näsström, Robert Malmborg m fl
Var
Dansens hus
Koreografi
Antoinette Gomis, Daniel Koivunen

She does not know her beauty. She thinks her brown body has no glory. Vi skriver 2017 och ändå är den sång som Nina Simone spelade in i medborgarrättsrörelsens USA 1966 – ett poem som tillkom redan under 1920-talets Harlemrenässans – inte helt otidsenlig. Den svarta kvinnans kamp för att få vara stolt över sin kropp på egna, jämlika villkor pågår alltjämt. I höstas turnerade skådespelaren och regissören Josette Bushell-Mingo med sin aktivistiska monolog ”Nina – a story about me and Nina Simone”.

Även den franska streetdansstjärnan Antoinette Gomis, som inleder årets Urban Connection-festival i Dansens hus, tar Nina Simone och låten ”Images” som avstamp för ett solo om att hitta sig själv, komma ut som en stark och vacker svart kvinna. Temat känns inte mindre aktuellt efter Nationella frontens framgångar i det senaste franska valet – eller Trumps i USA för den delen. Så kopplas dagens hiphop till rötter i förra seklet.

Antoinette Gomis koreografi kan närmast beskrivas som en känslomässig transformation; fysisk soul som rör sig från utsatthetens rädsla och förvirring till en kamp med motstridiga impulser (med spår av locking och jazzdans) gränsande till plåga som landar i ”Feeling good”. Pånyttfödd i en vit kjol uttrycker hennes snabbfotade gestalt med svängande höfter en frigörande självmedvetenhet som möjligen också flörtar med stereotypen om den glada, dansande ”afrikanen” och femininitet i sig.

Annons

Just den problemställningen speglades för övrigt nyligen i Dansmuseets utställning ”Noir & Blanc”. Gomis gör ett expressivt, innerligt och medryckande solo som även väcker tankar om hur den vita blicken häftar fast som ett envist plåster på svart hud, ja, nästan tränger under den. I den efterföljande musikaliska hyllningen till Nina Simone berättar sångerskan Doreen Ndagire – flott friserad som Josephine Baker– om hur hon själv en gång spontant gav en ljusare flicka komplimanger inför hennes mörkare syster.

Ndagires framförande av Simones låtar bärs av både humor och patos som vibrerar i rösten. Hon har fint, jazzigt stöd av Joanna Sekitoleko (sång) och medmusikerna John Bjurström, Tomas Sjödell och Björn Eriksson. ”Here comes the sun” blir en hoppfull avrundning.

Desto mer kyla, alienation och ensamhet präglar ”Iuris”, en duett koreograferad av Daniel Koivunen som sätter dansarna Anna Näsström och Robert Malmborg i varsin ljusruta. Till tunga technobeats försöker dessa tvillingsjälar var och en på sitt håll komma ur mentala och fysiska låsningar. Eller så vill de – som svenskar mest – vara helt oberoende av omgivningen.

Med undantag för en kort sekvens där individerna möts och kropparna lustfyllt formar sig efter varandra råder dyster stämning. Anna Näsström är fantastiskt plastisk ut i minsta muskel tills hon slutligen imploderar. Dessvärre kollapsar även ”Iuris” – av ren enformighet.

Urban Connection pågår till och med lördag (13 maj) och lyfter framför allt fram vitala inhemska, kvinnliga kollektiv som house-gänget De La Vibe och L.A.C, som framträtt på bland annat Eurovision Song Contest.

Shake it like Nina Simone feat Antoinette Gomis dansenshus.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons