Annons

Stormarna kring Lundin: ”No guts, no glory”

Lundingruppens grundare, Adolf H Lundin, hade en förkärlek för chanstagningar och tuffa tag – No guts, no glory, var ett av hans favorituttryck. Därför inte konstigt att det har stormat förr kring Lundins oljeprojekt.

Under strecket
Publicerad

2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson.

Foto: Bengt G NilssonBild 1 av 1

1 / 4

2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson.
2001 var Ian Lundin, då vd för Lundin Oil, på väg till bolagets oljeplattform i södra Sudan när kolonnen han färdades i stötte ihop med barnsoldater. Händelsen dokumenterades av den svenska frilansjournalisten Bengt G Nilsson. Foto: Bengt G Nilsson

Södra Sudan

1997 fick Lundin Oil tillstånd att borra efter olja i området som fick namnet Block 5A i södra Sudan. Det som först såg ut att bli en succé förvandlades snabbt till en mardröm. Stridigheter blossade upp och civilbefolkningen drabbades. Enligt flera rapporter från frivillighetsorganisationer dog 12 000 personer och 160 000 fördrevs från sina hem i slutet av 1990-talet och de första åren på 2000-talet. Lundin Oil i allmänhet och vd Ian Lundin i synnerhet anklagades för att vara en bricka i krigsherrarnas dödliga spel när byar brändes och människor fördrevs för att ge plats åt oljebolagen.

Sedan 2010 bedriver åklagare en brottsutredning. Sedan 2016 är Lundintopparna Ian Lundin och Alex Schneiter, ordförande respektive vd för Lundin petroleum, misstänkta för medhjälp till grovt folkrättsbrott.

Annons
Annons

Alex Schneiter, vice vd, och Ian Lundin, vd, på oljebolaget Lundin Petroleums bolagsstämma på Grand Hotel i Stockholm 2017

Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1

2 / 4

Alex Schneiter, vice vd, och Ian Lundin, vd, på oljebolaget Lundin Petroleums bolagsstämma på Grand Hotel i Stockholm 2017
Alex Schneiter, vice vd, och Ian Lundin, vd, på oljebolaget Lundin Petroleums bolagsstämma på Grand Hotel i Stockholm 2017 Foto: Fredrik Sandberg/TT

Vinterträdgården Grand Hotel 2012

Det var spänt redan innan bolagsstämman och värre skulle det bli. Redan då, för sex år sedan, var händelserna i Sudan uppmärksammade och kritiserade. Nu skulle det hända igen. Kerstin Lundell, som skrivit den prisbelönta boken Affärer i blod och olja, begärde ordet i Vinterträdgården på Grand Hotell där stämman hölls. Efter en lång och smula omständig redogörelse tappade plötsligt Ian Lundin humöret. ”Jag vill inte höra fler lögner” utropade han från podiet varpå en värdinna snabbt avlägsnade mikrofonen från Kerstin Lundells händer. Händelsen fick stor uppmärksamhet i media.

Annons
Annons

Lundingruppens grundare, Adolf H Lundin.

Foto: Frida Hedberg/TTBild 1 av 1

3 / 4

Lundingruppens grundare, Adolf H Lundin.
Lundingruppens grundare, Adolf H Lundin. Foto: Frida Hedberg/TT

Södra Sudan 1998

I ett dokument som Aftonbladet avslöjade i mars 2012 sluter regeringen i Sudan ett kontrakt med en av de mer blodbesudlade milisledarna, Paulino Matip. Belöningen ska bland annat komma från oljebolagen i landet, skriver regeringen i kontraktet.

Paulino Matips uppdrag: Att rensa alla byar och rebellfickor i närheten av oljefälten fram till orten Gogrials.

– Det visar att en general som utförde etnisk rensning skulle få betalt av oljebolagen, sade forskaren Johan Brosché till Aftonbladet då i samband med publiceringen 2012.

Annons
Annons

Ian Lundin på en bild från 2006.

Foto: TTBild 1 av 1

4 / 4

Ian Lundin på en bild från 2006.
Ian Lundin på en bild från 2006. Foto: TT

Etiopien

Det var inte bara i södra Sudan det stormade kring Lundingruppen. Även deras engagemang i Etiopen kritiserades. Här hette bolaget Africa Oil och hade flera kontrakt med den etiopiska regeringen om att söka efter olja och gas i Ogadenprovinsen kring 2010. Även i Etiopen kom larmrapporter om brutala övergrepp på lokalbefolkningen från regeringsstyrkor. Det var bland annat de uppgifterna journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye ville granska när de 1 juli 2011 greps av etiopisk militär. De släpptes ett drygt år senare, i september 2012.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons