Annons

Joel Dahlberg:Nollräntan har en mörk baksida

Riksbanken höjer reporäntan till noll procent.
Riksbanken höjer reporäntan till noll procent. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

En stundande smäll eller världens första champagne som inte ger baksmälla. Livet med nollränta må vara härligt just nu, när pengarna från bolånen flödar, men riskerna finns där – inte minst för pensionerna.

Under strecket
Publicerad
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Livet med nollränta är härligt och festen fortsätter. På torsdagen höjde visserligen Riksbanken räntan till noll men bankens prognos är att den ligger kvar på noll i tre år.

Det lite är som att dricka glas efter glas av champagne, som inte bara är kall och torr utan också nästan gratis. Hittills har den dessutom kunnat drickas i mängder, utan efterföljande baksmälla.

De kommande åren med nollränta är med andra ord härliga nyheter för dem som är högt belånade och som oroat sig för att stigande boräntor ska slå deras hushållsbudget i spillror och dessutom sänka värdet på bostaden.

Men effekterna av de låga räntorna letar sig in i olika delar av samhälls- och privatekonomin. Alla är helt enkelt inte bjudna på champagnefesten.

En sådan effekt är låga pensioner. Alla kalkyler om framtida pensioner bygger på en viss årlig avkastning på ett antal procent per år. Långa tider av noll- eller minusränta ställer såna kalkyler på huvudet.

För miljoner svenskar kommer den allmänna pensionen att vara det man framför allt ska leva på. Den allmänna pensionen är till stor del ett räntesparande (Bara 14 procent av pensionsavgiften går till PPM) där pengarna växer mycket långsamt. Följden blir låga pensioner.

Annons
Annons
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Även tjänstepensionsbolagen kämpar. Kombinationen av låga räntor, en börs på rekordnivåer och ständigt stigande priser på kommersiella fastigheter, främst kontor, kan ge många förvaltare mardrömmar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det finns också en latent skuldfälla. Hushållens skulder fortsätter att växa, skulderna i relation till disponibel inkomst har stigit varje år i över 20 år. Värdet på hushållens tillgångar, framför allt bostäder, har förstås också stigit men hushållens sårbarhet för stigande räntor har aldrig varit större.

Det förstärks av den väldigt stora dominansen av rörliga bolån. När räntorna väl börjar stiga följer de rörliga boräntorna med och slår direkt mot hushållens ekonomi.

De låga räntorna har en bedövande effekt på den oro vi borde känna över bolån på flera miljoner kronor. Det rimliga är att ett skuldtyngt hushåll snabbt amorterar ned bolånen men de låga räntorna gör att många låter blir. Räntorna på lånen gör inte tillräckligt ont.

Dessutom börjar folk inse att pensionärer ofta nekas bolån, trots stora övervärden i boendet. Det är en följd av att inkomsten går ner när man slutar jobba. Många kan då tänkas välja att behålla bolånen som en reserv på äldre dar.

En pension på 12 000-13 000 kronor efter skatt och ett par miljoner i bolån är en tuff utmaning, även med räntor på dagens nivåer.

Förutsatt att vi inte är i starten av en helt ny ekonomisk tidsålder, där låga räntor är det nya normala och där det finns en champagne helt fri från baksmälla, kan vi räkna med att Ågren förr eller senare knackar på dörren.

Skulle det dessutom ske en omsvängning med stigande räntor och fallande bostadspriser kan vi få en privatekonomisk smäll som inte skådats sedan 1990-talet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons