Annons

Gunilla von Hall:Nordiska Syrien-duon ger upp efter sju blodiga år

Ett nordiskt radarpar hoppar av ”världens svåraste uppdrag”. Efter sju års Syrienkrig med 400 000 döda och halva landet på flykt, kastar FN-sändebudet Staffan de Mistura och humanitära chefen Jan Egeland in handduken. Kvar står en segerviss Bashar al-Assad.

Ändå var de Mistura i Damaskus på onsdagen för att rädda vad som räddas kan.

Under strecket
Publicerad

FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, till höger, och FN:s rådgivare för Syrienfrågan, Jan Egeland. Båda lämnar nu sina uppdrag.

Foto: Salvatore Di Nolfi /AP Bild 1 av 2
Foto: TT NYHETSBYRÅN Bild 2 av 2

FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, till höger, och FN:s rådgivare för Syrienfrågan, Jan Egeland. Båda lämnar nu sina uppdrag.

Foto: Salvatore Di Nolfi /AP Bild 1 av 1
FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, till höger, och FN:s rådgivare för Syrienfrågan, Jan Egeland. Båda lämnar nu sina uppdrag.
FN:s särskilda sändebud för Syrien, Staffan de Mistura, till höger, och FN:s rådgivare för Syrienfrågan, Jan Egeland. Båda lämnar nu sina uppdrag. Foto: Salvatore Di Nolfi /AP

GENÈVE Beskedet kom förra veckan. Staffan de Mistura meddelade inför säkerhetsrådet i New York att han lämnar sitt uppdrag som FN:s Syriensändebud ”av personliga skäl”. Dagen efter berättade norrmannen och humanitära Syrienchefen Jan Egeland i Genève att ”jag lämnar också, tyvärr med ett halvfärdigt jobb bakom oss”. Båda kommer att stänga sina kontorsdörrar den 30 november. Det är ännu inte klart vem som ersätter dem.

Avhoppen är både väntade och överraskande. Den 71-årige de Mistura har slitit hårt under fyra år och fyra månader för att skapa fred i Syrien och styra landet mot en demokratisk framtid. Han höll ut längre än sina företrädare Kofi Annan och Lakhdar Brahimi. Även Jan Egeland har kämpat förtvivlat för att få fram humanitär hjälp till det syriska folket som klämts mellan blodiga frontlinjer.

Annons
Annons
Foto: TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1

Men till sist blev det ohållbart. Åtta ambitiösa försök till fredssamtal har misslyckats eller fryst fast. Samtidigt har president Assad skaffat militärt överläge på slagfältet medan oppositionen blivit alltmer splittrad och infiltrerad av jihadister och utländska spelare.

Foto: TT NYHETSBYRÅN

Humanitära konvojer har ideligen stoppats med absurda inslag som att sprutnålar, antibiotika och proteinkex till kvinnor och barn tvingats av lastbilarna. Under tiden har en parallell process skapats av Ryssland för att nå vapenvilor. Vissa menar att att denna ”Astanaprocess” försvagat FN:s roll ytterligare.

Men kanske värst av allt: det finns inte längre något att förhandla om. Bashar al-Assad har i stort sett vunnit kriget och Syrien är efter drygt sju år snart tillbaka på ruta ett. Men till ett fasansfullt pris: närmare 400 000 döda, runt tolv miljoner människor på flykt i världens värsta humanitära kris och ett land slaget i spillror. Plus den outsägligt svåra uppgiften att återskapa ett stabilt Syrien där alla befolkningsgrupper och återvändande flyktingar integreras. Dessutom i en situation där nästan ingen verkar vara beredd att betala för återuppbyggnaden.

Vem skulle orka och vilja jobba vidare i detta miserabla läge?

Samtidigt är det överraskande att den nordiska duon avgår just nu. Det beror knappast enbart på ”personliga skäl” samt Egelands brådskande vilja att gå tillbaka till jobb med norska flyktingrådet – just som världens blodigaste konflikt är på väg mot avslut. En gissning är att ingen av dem vill bli alltför förknippade med fortsättningen på Syriens sorgliga drama. Ingen av dem vill tvingas skaka hand med en Assad som åter slutit sin järnhand kring landet.

Annons
Annons

Ändå ger Staffan de Mistura inte upp helt och hållet. På onsdagen kom han återigen till Damaskus för att övertala regimen om hans omhuldade plan med en ny konstitution. Vägen dit går via en konstitutionell kommitté som lägger grunden till en ny grundlag och allmänna val. Tanken är att den ska bestå av tre sidor: regeringen, oppositionen och civilsamhället. Kommittén ska ha 150 medlemmar där regeringen kan välja 50 personer, oppositionen ytterligare 50 och de Mistura väljer 50 personer från civilsamhället.

Men Assad-regimen motsätter sig representanterna från civilsamhället som inkluderar ledare för etniska och religiösa grupper samt kvinnogrupper. Chansen att de plötsligt ändrar sig och blir förhandlingsvilliga är antagligen liten. Varför skulle Assad överhuvudtaget vilja ha en ny konstitution som innebär att makten ska delas?

Risken är stor att de Mistura kommer hem från sin sista Damaskus-resa tomhänt, eller med en vag överenskommelse som sedan kan rivas upp eller grävas ner. Å andra sidan kan Syrien inte gå mot en fredlig framtid utan någon sorts trovärdig politisk process - det begriper även Assad. Det krävs för att göra landet stabilt, ge flyktingar trygghet att återvända och uppmuntra länder att bidra till återuppbyggnad.

Troligen får Staffan de Mistura och Jan Egeland följa Syriens väg mot freden från någon annan plats än sina FN-kontor. Att något avgörande sker före 30 november är föga troligt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons