Annons
Recension

Inget att avundas. Vardagsliv i NordkoreaNordkoreaner om landet de lämnat

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea

Författare
Barbara Demick
Genre
Sakprosa
Förlag
379 s. Natur & Kultur

Övers: Emeli André och Camilla Jacobsson

”Då de norra delarna av Korea i zoologiskt avseende voro de minst kända, beslöt jag att huvudsakligen ägna mig åt att genomforska dessa.” Året är 1937 och det är i sin klassiska skildring ”I morgonstillhetens land” som Sten Bergman berättar om sina strövtåg i Korea två år tidigare. Även om Bergmans huvudsyfte var fågelstudier och insamling av allehanda insekter och djur åt Riksmuseet, är ”I morgonstillhetens land” främst en skildring av vardagsliv på den koreanska landsbygden och bergstrakterna längs upp i norr, längs gränsen till Manchuriet.

En reflektion vid omläsningen av Sten Bergmans bok är att det är en svunnen värld som porträtteras, fast vid närmare eftertanke bör man nog fråga sig: hur vet vi egentligen det? Nordkorea är idag världens mest slutna land. Och varken om vardagsliv ute på landsbygden eller uppe i bergstrakterna känner vi till så värst mycket mer än det som Sten Bergman hade att berätta.

Kommunistiska Nordkorea är inte endast hermetiskt stängd, förtryckarregimens ståndaktighet är dessutom något av ett mysterium. Gång på gång har internationellt erkända förståsigpåare utropat dess snara hädanfärd. Men såväl Berlinmurens fall som Sovjetunionens kollaps och införandet av marknadsreformer i Kina tycka ha passerat förbi obemärkt. Liksom även den store ledaren och halvguden Kim Il Sungs bortgång och svältkatastroferna under 1990-talet då minst två miljoner nordkoreaner beräknas ha dött.

Annons
Annons

Det är således med stor förväntan jag läser den amerikanska journalisten Barbara Demicks bok ”Inget att avundas. Vardagsliv i Nordkorea”. Att boken förra året belönades med BBC:s prestigefulla Samuel Johnson-pris gör förstås sitt till.

Utan tvekan erbjuder Barbara Demick en unik inblick i den mardröm som är miljoner nordkoreaners vardag, men det bör samtidigt noteras att hennes reportagebok uteslutande bygger på intervjuer med avhoppade nordkoreaner. Själv har hon inte haft möjlighet att besöka de nordliga delar av Nordkorea som boken behandlar. Någon traditionell skildring av vardagsliv gjord på plats är det således inte.

Av det dryga hundratal avhoppare som Demick intervjuat är det ett tiotal personer från staden Chongjin (vilken Sten Bergman kallad Seishin) som står i centrum för berättelsen. Det är gripande och inte så lite skrämmande livsöden som Barbara Demick skickligt lyfter fram ur glömskan. Fattigdomen, förtrycket och hungern är ständigt närvarande. Men man anar också positiva motkrafter och en livsvilja hos den unga generationen som inte ens partipamparna i Pyongyang i längden lär kunna stå emot.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons