Foto: Emma-Sofia Olsson

Norges försvarsminister: ”Vi fick ett wake up call”

Ine Marie Eriksen Søreide gav mig en gång en norsk–svensk ordbok i present. Då var hon ordförande för Unge Høyre, jag i Moderata ungdomsförbundet. Sedan 2013 är hon Norges försvarsminister. I samband med ett besök i Sverige möts vi, i ledarsidans andra sommarsamtal.

Publicerad

Hon har sammanträtt med Peter Hultqvist på Villa Bonnier, och efter pressträffen får jag min pratstund när bilen åker i säkerhetskortege till Arlanda.

Hade hon siktet inställt på en politisk karriär redan i början av 2000-talet när vi lärde känna varandra?

– Nej, verkligen inte! Jag var kandidat till Stortinget 2001, men det var egentligen inte meningen att jag skulle komma in. Min plan var att vara ledare för Unge Høyre i två år, och sedan flytta tillbaka till Tromsø för att fortsätta studera. Men två ovanför mig på listan blev statsråd i Bondevik II, så då kom jag in. Jag satt i Stortinget i fyra år, i utbildnings- och forskningskommittén, och sedan fortsatte det. Men jag gjorde färdig min juristexamen under tiden, 2007.

Skulle det bli omöjligt att vara kvar, går det att säga ”tack för mig”. Men det kanske bara blir en gång du får chansen att säga ja.

2009 kom frågan kom från Erna Solberg om hon ville leda Stortingets utrikes- och försvarskommitté. Den gjorde henne ställd, och hon bad om ett par dagars betänketid. Hon var i New York, som stortingsrepresentant till FN:s generalförsamling, med fem andra kollegor från olika partier i Stortinget. Stämningen var medveten men outtalad.

– Alla gick och funderade, men ingen kunde prata med varandra... En god kollega från Centerpartiet sade ”jag vet inte vad Erna har frågat dig om, men jag känner att du grubblar. Det är bara ditt beslut, men jag har ett råd att ge, och det är att det finns alltid en exit, men inte alltid en ingång. Det var ett gott råd, och jag har försökt leva efter det, liksom förmedla det till yngre kvinnor. Skulle det bli omöjligt att vara kvar, går det att säga ”tack för mig”. Men det kanske bara blir en gång du får chansen att säga ja.

Annons

2013 avgick regeringen Stoltenberg II. Erna Solberg ställde en ny fråga. Den 16 oktober 2013 presenterades den nya regeringen. 18 ministrar varav elva från Høyre och sju från Fremskrittspartiet. Nio kvinnor, nio män. Försvarsminister: Ine Marie Eriksen Søreide.

Baksätesintervju.
Baksätesintervju. Foto: Emma-Sofia Olsson

I Sverige blev det en skräll när högern valde att knyta hymens band med FrP. Helvetets portar var öppnade, sades det. Så hur mår Høyre idag?

– Partiet mår bra. Det har varit förvånansvärt lite slitage under våra fyra år i minoritetsregering. Stämningen är väldigt optimistisk inför valet. Det kommer att bli jämnt, små marginaler avgör, men det finns mycket positiv energi. Erna är en partiledare som har vuxit in i rollen som statsminister väldigt bra. Hon är en lugn och tydlig ledare som klarar att hålla samman regeringen även i oroliga tider, med oljeprisfall, flyktingkris och stora ändringar i säkerhetspolitiken.

Annons

Hur har regeringssamarbetet fungerat?

– Det har gått bra. Det gjordes en nykter värdering innan. För det första har FrP varit väldigt lösningsorienterade, vilket många trodde att de inte skulle vara. För det andra har de väldigt bra folk som statsråd. Regeringsprojektet har stor gemensam uppslutning, och vi har haft minimalt med regeringsombildningar, vilket är ett gott tecken. Vi har gjort mycket för att få våra partier att lära känna varandra bättre, och båda partier vet att vi är just det: två olika partier. För några år sedan rådde rätt dålig personkemi, men Erna och Siv lade ner tid på att skapa relationer och bygga tillit och politik innan, så vi visste väldigt väl vart vi skulle när vi började bygga, och vi har i mycket hög grad uppfyllt den.

Så vad har ni uträttat?

– Vi har lagt mycket resurser till stora reformer. Så har det alltid varit i vårt land, AP eller Høyre måste ta ansvar för de stora besluten, vilket inte alltid är populärt, men det måste göras. Det handlar om en långtidsplan med ett historiskt ekonomiskt lyft för att återuppbygga försvaret, om samfärdsel och en stor satsning på vägar och järnväg, kommunsammanslagning, hälsa och utbildning. Agendan har varit tydlig men det finns fortsatt mycket att göra, och regeringspartierna törstar efter att göra mer i den riktning som behöver ställa om Norge, för att förbereda oss på en tid när oljan kommer att vara en mindre del av ekonomin än det vi har varit vana vid.

Annons

När det gäller migration och integration har Sverige och Norge både haft likheter och skillnader, och frågan tillät också FrP att ta mycket mark. Hur ser uppgiften ut?

– Norge har jobbat i många år med integration. I perioder har det kommit många hit, 2015 var exceptionellt. Det blev en wake up call för det norska samhället när vi insåg hur unga människor med invandrarbakgrund hade fallit ur skolan och blivit radikaliserade när de växte upp. Vi känner alla orsakerna, och har tidvis haft en väldigt intensiv debatt. Men i mindre grad än andra europeiska länder har vi haft eller fått parallellsamhällen. Vi har lagt mycket resurser på att ge gratis tid i förskolan för barn som kommer från familjer där det finns risk för att föräldrarna inte kan lära barnen norska. Är du sex år och inte kan kommunicera med andra barn eller lärarna, hur otroligt utanför måste du inte känna dig redan från start? Vad gör det med dig när du inte känner att du är en del av gemenskapen?

Du kan inte vara öppen mot andra om du inte är trygg i din egen identitet.

Annons

Är gemenskapen inkluderande eller exkluderande?

– Vi behöver säga att det finns några körregler i ett samhälle – this is the playbook. Reser man till ett annat land ska man inte fjärma sig, utan agera så att man blir en del av det samhället. Samtidigt ska vi ha respekt för andra kulturer och religioner, och olika sätt att leva sina liv. Man måste inte åka längdskidor för att passa in! Vi upptäckte också det intressanta att det till de kristna friskolorna fanns en period i mitten på 2000-talet där de som sökte sig dit mest var muslimska barn och föräldrar. Det handlade om att muslimer och kristna delar respekten för tron som en värdefull aspekt av livet.

– I grunden handlar det om att vi vågar vara trygga i vår kultur. Ingen blir stött av att du firar jul, sjunger nationalsången eller hissar flaggan. Du kan inte vara öppen mot andra om du inte är trygg i din egen identitet. Det kom upp en diskussion om man ska medge somliga barn frånvaro från skolgudstjänsten till jul. Erna sade: ”Nej, det har man bara gott av. Man behöver inte vara kristen, men det är en del av den norska kulturen, så här firar vi jul och det får man tåla”.

Annons
Sveriges och Norges försvarsministrar poserar tillsammans vid pressträffen på Villa Bonnier.
Sveriges och Norges försvarsministrar poserar tillsammans vid pressträffen på Villa Bonnier. Foto: Emma-Sofia Olsson

Norge är ett Natoland. Hon har uttalat sig om att försvarsalliansen behöver utvecklas. Hur?

– Nato kan vara en tungrodd organisation och det finns frågor av både akut och mer långsiktig karaktär – alltifrån hur vi får piloter till aktionsstyrkor till hur styrkestrukturerna ska se ut. Det har varit en positiv utveckling de senaste åren. Vi behöver en samsyn om de primära prioriteringarna, och vi behöver förändra kommandostrukturen. Det behövs maritima strategier för Nordatlanten. Norge jobbar med många andra närstående länder för att ta Nato den riktning alliansen bör gå i, som USA, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien. Vi samarbetar också bra i Norden.

– Det måste finnas en sammanhållning som står sig även om konflikt bryter ut. Det är vanskligt, för det finns många länder som har täta ekonomiska förbindelser med Ryssland, och påverkas av exempelvis sanktionsfrågor. Men vi kan inte acceptera Krim som ryskt. Det måste vara så att folkrätten gäller även för stora länder. Det ska inte vara den starkes rätt. Det är kärnan i folkrätten.

Annons

Jag har fått lära mig att det är okej att jag går först, inte i mitten.

Vad är den stora skillnaden som minister?

– Ansvaret. Under några månader var den säkerhetspolitiska situationen ganska lugn, men plötsligt, i mars 2014, var den inte längre det. Ansvaret märks också i andra situationer. Jag ägnar mycket tid åt att tänka på våra soldater som är på vakt här hemma och ute i riskfyllda operationer. Och att jag hela tiden måste vara beredd på att kunna hantera kriser, antingen de är säkerhetspolitiska eller om vi skulle mista soldater. Men jag får också uppleva mycket fantastiskt. Jag är väldigt ofta ute och besöker avdelningarna, hoppar fallskärm så ofta jag kan, kör ubåt och stridsvagn… Jag får lov att spänna mellan små saker till de stora perspektiven som går längre. Det känns meningsfullt.

Och hon har fått lära sig att snabbt sätta sig in i nya frågor, och att leda.

– Jag har varit sådan att jag inte vill ta för mycket plats. Men under en kommittéresa till USA 2006, då jag var ny som ordförande för utbildnings- och forskningskommittén, var det en manlig kollega som sade: ”Det här går väldigt bra. Men ett råd, ta ledningen.” Jag har fått lära mig att det är okej att jag går först, inte i mitten. Och då kan de andra luta sig på en.

Baksätesintervju.

Foto: Emma-Sofia Olsson

Sveriges och Norges försvarsministrar poserar tillsammans vid pressträffen på Villa Bonnier.

Foto: Emma-Sofia Olsson