Annons

Bengt af Klintberg:Norges mest kände poet är nästan svensk

Den norske poeten Jan Erik Vold fyller 80 år.
Den norske poeten Jan Erik Vold fyller 80 år. Foto: Erlend Aas / TT

Han har förnyat den norska poesin och verkat som introduktör av såväl svensk som utländsk litteratur, dessutom har han en riktigt fin känsla för jazz. I dag fyller den uppfinningsrike och stridbare norske poeten Jan Erik Vold 80 år.

Under strecket
Publicerad

Jan Erik Vold läser en dikt av William Carlos Williams i egen översättning . Olso, 1969

Foto: Ervik, Per / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 3

Jan Erik Vold läser dikter på Kalvøya-festivalen, 1999

Foto: Jon Eeg / TT NYHETSBYRÅN Bild 2 av 3

Omslaget till cd-skivan ”Tolv blå” där 12 norska poeter läser var sin dikt.

Bild 3 av 3

Det måste betraktas som en väl bevarad hemlighet att Norges mest kända poet har varit bosatt i Stockholm i mer än 40 år. Hur många stockholmare vet att gråhårsmannen med buskiga ögonbryn som kliver ut ur porten på Hornsgatan är Jan Erik Vold? Inte många. I dag fyller han 80 år.

Jan Erik Vold debuterade 1965 med diktsamlingen ”Mellom speil og speil”, men hans stora genombrott kom tre år senare, studentrevoltåret 1968, med ”Mor Godhjertas glade versjon. Ja.” Då hade Vold under ett studieår i USA kommit i kontakt med det fria flödet i Allen Ginsbergs, Frank O’Haras och andra amerikanska poeters poesi. Det fick honom att utforska en ny poetisk genre, den långa improvisatoriska dikten, öppen för associationer och infall. Många av dikterna har en sinnlig friskhet och humor som är oemotståndlig. Till exempel ”Tallkottesång” som är ”ett litet slag i luften för cykelreparatörerna / mjölkdamerna uddasockorna / småskruvarna, de misslyckade / samlagen och alla landets tallkottar utspridda / i gräset” (översättning Christina Hellman).

Annons
Annons

Tidigare i år utkom litteraturforskaren Kaja Schjerven Mollerins högintressanta studie ”Historien om Mor Godhjerta”. Där kan man läsa att boktitelns mor Godhjerta har existerat: i slutet av 1800-talet drev hon en matvarubutik i Oslo. Hon fick smeknamnet på grund av sin generositet och hjälpsamhet, och hennes minne har bevarats i namnet på en liten gatstump, ”Mor Go’hjertas vei”. Schjerven Mollerin har haft tillgång till Volds arkiv, och hon visar att dikterna inte bara är ögonblicksbilder från 1960-talets vardag i Oslo utan också tar upp livets stora, existentiella frågor.

Jan Erik Vold bor alltså i Stockholm, han har en svensk fru och svenska barn och barnbarn. Det har inte satt många spår i hans poesi. Staden i hans hjärta är Oslo, byen med spårvagnsskenor, gatsten, Frognerparken, Bislet. Hans starka känslor för födelsestaden återspeglas inte bara i hans poesi utan också i stridbara inlägg i den politiska dagsdebatten. Ofta har striderna utkämpats i Dagbladet, den tidning där Jan Eriks far, Ragnar Vold, var politisk redaktör och en viktig varnande röst när nazismen växte sig stark på 1930-talet. 

Även i den norska poesidebatten har Jan Erik Vold varit stridbar. Han blev den självklara ledaren för den unga generation som bröt med den ännu dominerande rimmade poesin och introducerade en fri vers. I Volds antologi Poesi ”14 x 14” (1971), där 14 poeter är representerade med 14 dikter var, fick bara tre poeter ur den äldre generationen vara med: Rolf Jakobsen, Tarjei Vesaas och Olav H Hauge.

Hans egen poesi har med åren blivit alltmer ordknapp och koncentrerad. Redan i ”Mor Godhjerta” kommer ett intresse för österländskt tänkande till uttryck. Det gäller för poeten att ha ett förhållande till stillheten, tomheten. Därigenom förstärks medvetenheten om stunden, det som sker här och nu. 

Annons
Annons

Jan Erik Vold läser en dikt av William Carlos Williams i egen översättning . Olso, 1969

Foto: Ervik, Per / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Jan Erik Vold läser en dikt av William Carlos Williams i egen översättning . Olso, 1969
Jan Erik Vold läser en dikt av William Carlos Williams i egen översättning . Olso, 1969 Foto: Ervik, Per / TT NYHETSBYRÅN

Vold behärskar med mästerskap en språngvis, intuitiv poesi som växlar mellan tyngd och lätthet. Längst i koncentration har han gått i samlingen ”Spor, snø” (1970). Dess treradingar kan få haikudikter att verka mångordiga. En av dem går så här i svensk översättning:

handske i snön

i löst grepp

om ingenting

Inte mindre än sju böcker med Volds poesi har kommit ut på svenska. Bland dem finns Cirkel, cirkel, dikter från en resa runt jorden som Bonniers gav ut år 1986. De tre som ligger närmast i tiden är utgivna av Rönnells antikvariat, vattenhålet för poesiälskare i Stockholm; titeln på den senaste är ”Den stora vita boken” (2015).

Inte bara som poet utan också som översättare har Jan Erik Vold spelat en ledande roll i Norge. Han har haft ett särskilt gott öga till USA:s poesi: William Carlos Williams, Robert Creeley, Bob Dylan, Frank O’Hara, Wallace Stevens, Lawrence Ferlinghetti och Richard Brautigan har alla fått egna översättningsvolymer.

Ett uttryck för hans kapacitet som läsare av andras poesi är de essäsamlingar som i en jämn ström har lämnat författarverkstaden. Här kan man särskilt nämna ”Entusiastiske essays” från 1976 som några år senare kom ut i svensk översättning. Bland senare essäböcker finner man ”Tydelig. 33” (1999, bland annat om Gunnar Ekelöf) och ”P x 3” (2003, bland annat om Tomas Tranströmer).

Annons
Annons

Jan Erik Vold läser dikter på Kalvøya-festivalen, 1999

Foto: Jon Eeg / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
Jan Erik Vold läser dikter på Kalvøya-festivalen, 1999
Jan Erik Vold läser dikter på Kalvøya-festivalen, 1999 Foto: Jon Eeg / TT NYHETSBYRÅN

För några av de människoöden han mötte på sina poetiska forskningsfärder räckte inte essäformatet. En mer än ett kvartssekel lång vänskap och brevväxling med den 30 år äldre Olav H Hauge resulterade 1994 i boken ”Under Hauges ord”. Äppelodlaren och enstöringen från Ulvik i Hardanger, under sina tidiga år intagen på mentalsjukhus och uppfattad som komplett galen, blev så småningom erkänd som en av Norges finaste poeter, mycket tack vare Volds förmedlande insatser.

Även Gunvor Hofmo, som porträtteras i ”Mørkets sangerske” (2004), upplevde mångårig vistelse på mentalsjukhus. Med sina intensiva dikter om krigets förödelse framstår hon som en av efterkrigstidens viktigaste poeter i Norge. I två år delade hon bostad med en jämnårig judinna från Wien, som av föräldrarna hade skickats till Norge för att, som de trodde, vara i säkerhet under kriget. Väninnan, av Hofmo beskriven som ”en tvillingsjäl”, var en av de omkring 500 judarna i Norge som 1942 fördes bort till gaskamrarna i Auschwitz. Gunvor Hofmo hamnade efterhand i en djup depression och var tyst som poet i 15 år. Tidigare i år kom ett urval av hennes dikter i svensk översättning av Staffan Söderblom och Eva Runefelt, ”Jag glömmer ingen”.

Det var när Jan Erik Vold arbetade med boken om Hofmo som han upptäckte att hennes kvarlåtenskap innehöll dagböcker och brev skrivna av den judiska väninnan. Hennes namn var Ruth Maier. När hon började föra dagbok i Wien var hon bara 12 år, när fartyget lämnade Oslo med sin last av fångar var hon 22. Vold hittade ytterligare upplysningar om hennes liv hos överlevande, bland andra en yngre syster i England. Hans utgåva av ”Ruth Maiers dagbok” (2007) ger en bild av en rikt begåvad ung kvinna, både konstnärligt och intellektuellt, och har översatts till flera språk.

Annons
Annons

Som lyssnare märker man att Vold har samma suveräna känsla för rytm och pausering som sina musiker.

Volds poesi har nått ut inte bara i bokform utan också på skiva. Inte mindre än ett tjugotal lp- och cd-skivor har det blivit. På nästan alla läser poeten sina dikter tillsammans med jazzmusiker, och som lyssnare märker man att Vold har samma suveräna känsla för rytm och pausering som sina musiker. Jazzintresset väcktes tidigt: som gymnasist prenumererade han på svenska Orkesterjournalen och lyfte sina första författarhonorar som jazzrecensent i Dagbladet. På de första lp-skivorna, ”Briskeby Blues” och ”Hav”, backas han upp av saxofonisten Jan Garbarek. Senare har han samarbetat med storheter som Nisse Sandström, Chet Baker och Bill Frisell.

Något som inte alla poesiintresserade i Sverige känner till är att Jan Erik Vold har gjort viktiga insatser för spridningen av svensk poesi. År 1996 utkom hans norska översättning av Tranströmers samtliga dikter. Och det var han som ombesörjde att Cornelis Vreeswijks sånger och dikter kom ut i tre omfångsrika, kommenterade band. Kontakten inleddes under Vreeswijks sista levnadsår, när denne hade lämnat in ett diktmanus till Brombergs förlag. På en restaurang i Vasastan möttes den holländskfödde trubaduren, den polskfödda judinnan Dorotea Bromberg och den norske poeten Vold och diskuterade hur de skulle övertyga svenska bokläsare om att det inom riket fanns en betydande poet vid namn Cornelis Vreeswijk. Det resulterade först i diktsamlingen ”Till Fatumeh”, sedan – efter Cornelis död – i de tre delarna ”Sånger”, ”Dikter” och ”Osjungna sånger”.

Annons
Annons

Omslaget till cd-skivan ”Tolv blå” där 12 norska poeter läser var sin dikt.

Bild 1 av 1

Samtidigt som Jan Erik Vold har gått i spetsen för att introducera ny internationell poesi i Norge har han genom hela sin verksamhet haft ett levande förhållande till de norska klassikerna. Han har med framgång ruskat liv i 1600-talspoeten Petter Dass, författare till den ståtliga topografiska dikten ”Nordlands trompet”, och han har övertygande visat att Henrik Wergeland, död 1845 vid 37 års ålder, är den störste av alla i norsk poesi. Han har gett Sigbjørn Obstfelder dennes rättmätiga plats som den förste modernisten i norsk poesi.

Omslaget till cd-skivan ”Tolv blå” där 12 norska poeter läser var sin dikt.
Omslaget till cd-skivan ”Tolv blå” där 12 norska poeter läser var sin dikt.

Ett alldeles färskt exempel på Volds upplysningsverksamhet är cd-skivan ”Tolv blå”, där han uppbackad av bland andra gitarristen Kåre Virud läser 12 dikter av lika många norska poeter, med just Petter Dass som första namn. Alla norska frimärkssamlare vet vad skivans titel ”Tolv blå” syftar på. Så kallas det första frimärket som trycktes i Norge 1855, ett blått fyraskillingsmärke föreställande ”det norska lejonet” med lyftad yxa. Men, som Vold konstaterar i skivhäftet, de lejon som satt sin fot på norsk mark har kommit dit i bur. Därför är lejonet på skivomslaget utbytt mot en älg, skogens fria konung.

Jan Erik Vold var inte gammal när han blev ägare av frimärket. Han fick det av en journalistvän till hans far, som hade hört att Ragnar Volds son samlade på frimärken. ”Tolv blå” är det perfekta namnet på 12 dikter från fyra sekel som alla har gått att förena med bluesens idiom. Den sista dikten i urvalet är Jan Erik Volds egen ”Blues for Therese Johaug”. I den uttrycker han mångas uppfattning: att avstängningen av skidstjärnan var ett hårt straff för att hon hade satt tre och ett halvt gram förbjuden salva på sin svidande läpp.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons