Annons

Tove Lifvendahl:Normaliseringen av det oacceptabla

Tallriken på bilden är helt oskyldig.
Tallriken på bilden är helt oskyldig. Foto: Jurek Holzer / TT

Varför lägga så mycket krut på det faktum att vapen återkommande stjäls på Regeringskansliet, när det går att oroa sig för att två partiledare äter lunch med varandra?

Under strecket
Publicerad

Sanningsvittne 1 på Twitter (Tobias Lundin Gerdås, stabschef hos socialminister Lena Hallengren): ”Det kommer bli ruggigt”. Sanningsvittne 2 ( Lena Rådström Baastad, Socialdemokraternas partisekreterare till AB): ”En röst på Moderaterna är en röst på Sverigedemokraterna och tvärtom”. Sanningsvittne 3, också Twitter (Ulf Bjereld, statsvetarprofessor, ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet samt adjungerad ledamot av Socialdemokraternas verkställande utskott): ”Moderaternas normalisering av SD är nu fullbordad”.

För egen del vill jag nog invänta någon ytterligare informationspunkt än att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson intagit en lunch tillsammans, innan jag uttalar mig så tvärsäkert.

Det lär visa sig ifall de som uppbär titlar och ersättning från det stora regeringspartiet har rätt, och om Moderaterna genom denna måltid transformeras till något hårigt och illaluktande. Eller om SD genom bjudlunchen från och med nu och av alla väljare kommer att betraktas som ett parti som alla andra. Fullbordad, som Bjereld sade, ett ord som inte medger några nyanser eller mellanlägen.

Annons
Annons

Centerpartiets Anders W Jonsson, gruppledare i riksdagen, tycks ha lyckats smyga sig in i rummet eftersom han finner det för gott att uttala sig om vad lunchen resulterade i. Han ”noterar att ytterligare en partiledare bryter sitt löfte om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är mycket oroväckande”.

Det är möjligt att alla centerpartistiska och socialdemokratiska väljare tycker som sina företrädare, och anser det rimligt att (minst) en hel dags mediautrymme ägnas åt att kommentera att två av riksdagens partiledare samtalat över mat. Men det kan också vara så att många betraktar frågan som underordnad alla de där kända samhällsproblemen vi ser dagligen, och anser att det vore rimligare att uppbåda engagemang av samma kaliber när det gäller sådant som på riktig är allvarligt, och inte bara finner känslomässigt oroväckande.

Det är nu, för att ge ett exempel, tre veckor sedan Dagens Juridik avslöjade att sex så kallade Glockpistoler och runt 300 patroner så kallad halvmantlad expanderade ammunition hade stulits inne på Regeringskansliet. Uppdraget för Regeringskansliets skyddsvakter och vapen ligger hos företaget Securitas. Skyddsvakterna utbildas enligt Polismyndighetens föreskrifter och godkänns av Länsstyrelsen.

Stefan Löfven, Morgan Johansson och Mikael Damberg avböjde att kommentera. Det kan vara bekvämt att huka sig bakom skyddsobjekten. Men det går faktiskt utmärkt att uttrycka någon tanke om denna uppenbara försvarsblotta utan att göra våld på sekretessen. Det är en fråga om ledarskap.

Annons
Annons

Jag far efter något slags sinne för proportioner. Statsministern ville inte kommentera det faktum att vapen avsedda att skydda i händelse av exempelvis terrorattacker har försvunnit från Regeringskansliet. Men att Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson åt lunch tyckte han var så angeläget att uttala sig om att han satte sig i kontakt med svenska medier från sin tjänsteresa i Ukraina. Det gäller att prioritera.

Den helt oerhörda nyheten om vapenstölden följdes lika häpnadsväckande av mer av samma sort: i söndags rapporterade Aftonbladet om ytterligare två stölder på Regeringskansliet. Det gör totalt tre vapenstölder i år, den senaste så sent som i helgen och av ännu en Glockpistol.

Regeringskansliets presstjänst hänvisade till polisen. Fast nu skickades två ministrar fram. Justitieminister Morgan Johansson sade att det är ”fullkomligt oacceptabelt om detta har förekommit”. Ja just. Så...? Försvarsminister Peter Hultqvist (S) är enligt AB ”kritisk” och sade ”det måste vara ordning och reda på vapenhantering i vårt land”. Förlåt, men mot vem är han kritisk? Och vems ansvar är det att hålla ordning? Vem talar han till?

Det är ruggigt, för att tala med stabschefen, att svensk statsförvaltning uppvisar en sådan undermålig säkerhetsnivå. Går det att stjäla vapen inne på Regeringskansliet går det att använda dem där också. En oerhörd tanke, som borde få oss att ligga sömnlösa. Men låt oss för all del att fortsätta uppröras och oroas över att två partiledare har ätit lunch, medan normaliseringen av det oacceptabla kan fortgå.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons