Annons

Norrtullsligan har mycket kvar att kämpa för

I dramatiseringen av ”Norrtullsligan” är kopplingarna mellan kvinnors situation för 100 år sedan och nu tydlig. ”Vi vill dessutom visa att det är okej att som ung, precis som tjejerna i pjäsen, vara osäker och inte veta vad man vill med sitt liv eller vad man vill jobba med, det handlar om att testa sig fram,” säger regissören Carolina Frände.
I dramatiseringen av ”Norrtullsligan” är kopplingarna mellan kvinnors situation för 100 år sedan och nu tydlig. ”Vi vill dessutom visa att det är okej att som ung, precis som tjejerna i pjäsen, vara osäker och inte veta vad man vill med sitt liv eller vad man vill jobba med, det handlar om att testa sig fram,” säger regissören Carolina Frände. Foto: Lars Pehrson

Elin Wägner skrev ”Norrtullsligan” för över 100 år sedan. När dubbelaktuella Carolina Frände nu sätter upp den feministiska klassikern som pjäs, vill hon visa unga att kampen för kvinnors rättigheter långtifrån är över.

Under strecket
Publicerad

På Kulturhuset Stadsteaterns scen i Skärholmen står tre rum med tapeter i blommigt rosa och blå toner, en svart, gammal skrivmaskin och en vit järnsäng. Rummet är miljön i Elin Wägners ”Norrtullsligan”.

Den rappa och humoristiska romanen, som utkom 1908, handlar om kontoristen Elisabeth och de tre kvinnor som hon bor inneboende med i en lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm. Hennes jobb är tråkigt, lönen låg och chefen kan inte hålla sina fingrar borta ifrån henne. Hon och vännerna blir allt mer frustrerade över kvinnors brist på rättigheter och börjar protestera.

Ljusdesignern Karl Svensson och regissören Carolina Frände, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsscenen i Skärholmen, har skapat scenrummen efter noggrann efterforskning om hur det kunde se ut i början av 1900-talet. Kopplingarna till vår tid är samtidigt påtagliga. Det märks i detaljer, som en Patti Smith-plansch, och i musiken som är helt samtida, av artister som Feven, Silvana Imam och Säkert.

Att Carolina Frände har ruvat länge på att sätta upp journalisten och rösträttskämpen Elin Wägners romandebut förvånar inte. Under åren har hon ägnat sig åt flera av 1900-talets stora feminister och som en hel del andra läste hon Elin Wägners ”Norrtullsligan” och ”Pennskaftet” i tonåren. Hennes uppsättning av ”Norrtullsligan”, i dramatisering av Celeste Sjölin och Joakim Sten, visar att Elin Wägners roman har många likheter med hur kvinnor har det i dag och utforskar tjej- och kvinnoskap, drömmar, sexualitet och kroppen både då och nu.

Annons
Annons

– Vi har velat göra en riktig riot girl-feministisk föreställning. Den tar upp frågeställningar och kampområden både från den tiden och nutiden, som rösträtten, arbetsvillkor, klassfrågor, löneskillnader. Bara de senaste veckorna har det kommit nya rapporter om lönegapen mellan män och kvinnor inom samma yrke och just det är väldigt konkret i ”Norrtullsligan”, säger hon.

– Hela den patriarkala strukturen i boken träder dessutom fram på ett konkret sätt på scenen, när det gestaltas av verkliga kroppar, med ett slags vardagssexism som vi kvinnor fortfarande utsätts för dagligen. Där kan man verkligen undra om det inte har rört sig en millimeter på över ett sekel.

I pjäsen refereras i en rolig dialog till det så kallade Bechdeltestet, som granskar hur kvinnorepresentationen ser ut i filmer och som myntades av den amerikanska serieskaparen Alison Bechdel. Carolina Frände sätter senare i vår också upp musikalen ”Fun home” som är baserad på just Alison Bechdels uppmärksammade seriealbum.

– Man kan säga att de två pjäserna hör ihop med mig tematiskt, de tar båda upp feministiska frågor och hbtq-perspektiv, konstaterar hon.

Elin Wägner skrev sin bok som en följetong i Dagens Nyheter, i korta episoder. Därför är det extra passande att Carolina Frände har valt att göra pjäsen i tv-serieformat, med tre avsnitt före paus och tre efter. Som en kortare Netflix-säsong.

– Med vårt uppdrag att sätta upp teater för unga funderar vi mycket på hur man gör en historia från dåtiden oväntat intressant. När vi möter dem i en form som de känner igen blir det något helt annat. De är vana vid det episodiska och att nästa avsnitt redan finns tillgängligt. Att ”Norrtullsligan” är väldigt episodisk redan från början har gjort det enkelt att överföra.

Carolina Frände hoppas att uppsättningen ska få dagens unga publik att tänka att det faktiskt går att påverka samhället från gräsrotsnivå, så som Elin Wägner och hennes vänner gjorde, men därtill inse att det kräver tid och tålamod.

– Kampen som kvinnor förde då för 100 år sedan, som för rösträtten, var ett träget och tjatigt arbete. Jag tror det är viktigt att man visar olika sätt att påverka och inte gör det till några romantiska framgångssagor. ”Norrtullsligan” slutar inte med ”sedan blev hon oerhört framgångsrik”, men det finns i alla fall något hopp där på slutet.

Norrtullsligan

Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen

Premiär 24 februari

Fun home – en musikal

Premiär 28 april

Kulturhuset Stadsteatern

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons