Annons

Janerik Larsson:Nostalgi eller lärdomar?

 1986: Finansminister Gunnar Sträng (S) kliar sig på kinden 
1986: Finansminister Gunnar Sträng (S) kliar sig på kinden  Foto: Ragnhild Haarstad
Under strecket
Publicerad

1900-talets långa era med socialdemokratiska regeringar är givetvis ett intressant ämne för forskare.

Och för författare som kan berätta om den tid som varit.

Dick Harrison har skrivit en monumental biografi om Tage Erlander, Olle Svenning har utkommit med en bok om sin tid i Tage Erlanders statsrådsberedning och Torbjörn Nilsson har aviserat sin bok om Erlander.

Idag presenterades Anders L Johanssons ”Rikshushållaren: Gunnar Sträng 1906 - 1992”.

Presentationen kommer att sändas bl a i morgon på SvT Forum och boken kommer säkert att recenseras av någon mera sakkunnig här i SvD.

Men för dagen några funderingar kring de kommentarer jag lyssnade till på Norra Latin.

LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson företrädde den mest renodlade nostalgin. Han var helt upptagen av 50-talets solidariska lönepolitik med dess låglönesatsningar. Han tecknade bilden av dessa som en modell för kollektivavtalens utformning härifrån till evigheten.

I den nya boken tecknar författaren bilden av hur Sträng under sina sista år som finansminister blev allt mindre medveten om att tiderna förändrats, att ekonomin förändrats.

Annons
Annons

Någon motsvarande insikt fanns idag inte hos LO:s ordförande.

Till den nostalgiska avdelningen hörde också Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som själv en gång disputerat på socialdemokratins historia.

Hon hyllade - inte oväntat - den vänsterpopulistiska retorik som Sträng ibland använde och hoppades att arbetarrörelsens historia nu är på väg tillbaka. Med det menade hon klasskampstänkandet - utan att fundera över dess relevans i dagens svenska samhälle.

Även förre statsministern Göran Persson ägnade sig åt att i ett- sedvanligt inspirerat - tal lyfta fram ett nostalgiskt tema: Strängs gärning kopplad till hans klass och hans generation.

Den tidigare finansministern Persson var förtjust över hur Sträng med hjälp av omsättningsskatten och de s k arbetsgivareavgifterna (skatt på arbete i klartext) lyckades höja skattetrycket i Sverige.

Finns det några lärdomar att dra av dessa presentationer så är det nog främst att en socialdemokrati som är starkt emotionellt kopplad till 1900-talsnostalgi kommer att få än svårare framöver att framstå som relevant i framtiden.

Gunnar Sträng är givetvis en viktig historisk gestalt, men jag betvivlar att han har några lärdomar för dagens och morgondagens socialdemokratiska politiker.

Förmodligen kommer det snarare att vara inom LOs medlemsorganisationer som den nostalgin kommer att leva ett tag till; något som knappast kommer att stärka LOs relevans framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons