Annons

Maria Ludvigsson:Notre-Dame kommer överleva oss alla

Notre-Dame
Notre-Dame Foto: Christophe Petit Tesson / TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Notre-Dame

Tomas Tranströmer gjorde katedraler begripliga för moderna hedningar. I dikten Romanska bågar förklarar han hur katedralen gestaltar människans inre.

”Valv gapande bakom valv och ingen överblick. (...) Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Bilderna av parisbor vid Notre-Dame under och efter branden visar sorg och ängslan. Byggnader som ”alltid” har funnits där blir en symbol för det beständigas trygghet. Något fast att hålla sig i, som inte följer tidens alla nycker, utan blir en institution och bidrar till samhällets ryggrad. Likaså har det gudomligt vackra ett eget värde. Allt måste inte tolkas eller nyttiggöras.

Notre-Dame började byggas år 1160 och precis som i Tranströmers dikt där människan aldrig blir färdig, är Notre-Dame i någon mening fortfarande under uppförande. Som Dick Harrison skrev i går (SvD.se/av/dick-harrison) har kyrkan ”vandaliserats, byggts om och återhämtat sig många gånger genom tiderna”. Hon har även, under revolutionen, blasfemiskt förvandlats till ett förnuftets tempel och fråntagits kristna symboler och uttryck. Efter andra världskriget samlades man i Notre-Dame för att fira och tacka för befrielsen.

Annons
Annons

Även våra egna mänskliga misslyckanden och skador leder oss vidare och formar oss.

Att en älskad och världskänd katedral brandhärjas är inte ett tecken på tidens slut, men hur vi reagerar på det och hur vi agerar och bygger nytt är ett tecken på tidens anda. Även reaktionerna från omvärlden kommer att bli en del av kyrkans historia. Möjligen lever Donald Trumps vattenbomba-tweet vidare, men framför allt kommer arbetet med att reparera och återuppbygga katedralen och debatteras. Några kommer kräva att allt ska återställas i detalj medan andra kommer föreslå att delar förnyas eller uppdateras. Kanske blir hon en i form bevarad men i teknik och metod moderniserad klassisk skönhet.

Mer än något annat är Notre-Dame för miljoner katoliker världen över ett Guds hus. Inte ett museum, en konstsamling, en konsertlokal eller ett historiskt dokument, utan en helig plats. Där finns reliker av icke-ekonomiskt men oersättligt värde bevarade och de tycks ha räddats undan elden. Där firas mässa och gudstjänst, där ringlar rökelserna upp mot himmelen och där finns församlingsliv. Det kräver respekt och förståelse för vad en helig plats har för värde för dem som helgar den.

När Sveriges Radios P1 under tisdagsmorgonen intervjuade ärkebiskop Antje Jackelén beskrev hon engagerat vad den vackra katedralen betyder för många människor, och vad den är. Den ”är Europa, civilisation och spiritualitet”. Hon fick även frågan om sin egen erfarenhet av Notre-Dame och kunde berätta att hon där deltog i en gudstjänst i december 2015. Det var under klimatmötet och hon hade bjudits in av Frankrikes kristna råd att läsa evangelietexten.

Hon förklarade att ”detta var stort för mig men det var också stort för församlingen, för det är inte så vanligt att en ärke–biskop från en luthersk kyrka och dessutom kvinna får göra det här”. All respekt för Jackeléns ekumeniska engagemang, men varför nämnde hon, som svenska kyrkans överhuvud, inte vad katedralen är just för en kristen?

En olyckshändelse har gett Notre-Dame ytterligare märken av tiden och hon kommer att återställas. Kanske, med några uppdateringar, till det bättre. Turister och församlingsbor kommer även i framtiden att i henne finna valv på valv. Och helt säkert får de höra en präst hälsa dem välkomna till Guds hus.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons