Nour El Refai är aktuell i ”Störst av allt”.
Nour El Refai är aktuell i ”Störst av allt”. Foto: Lars Pehrson

Nour El Refai: ”Att jobba hjälper i svarta perioder”

Nour El Refai ska spela Djursholmstjej – ensam på scenen i en pjäs om en skolskjutning. Den mångsidiga skådespelaren är närmast arbetsnarkoman – ett sätt att hålla den kroniska depressionen i schack, berättar hon för SvD Scenvår.

Uppdaterad
Publicerad

Få kan mäta sig med Nour El Refai och hennes artistiska bredd och konstnärliga mod. Hon gör vassa ståupp-monologer, hon gör folkkära tv-serier som ”Bonusfamiljen” och hon har spelat stora roller på Dramaten och flera andra institutionsteatrar. Hon kan vara fräck och aggressiv ensam framför en mikrofon, hon kan gestalta Mozart som ett maniskt geni lika väl som en på samma gång uppgiven och spröd Lillebror som lätt mobbas av Karlsson på taket. Hon var intensivt laddad i rollen som Ellen när Alexander Mørk-Eidem gav sig på att göra teater av Ola Larsmos roman ”Swede Hollow” – en bejublad framgång på Dramatens scen Elverket.

Nu tar hon ännu ett steg. Nour El Refai ska på Rival vid Mariatroget i Stockholm framföra en scenversion av Malin Persson Giolitos ”Störst av allt”. Rättegångsromanen blev en enorm framgång, också utanför landet – och därefter Netflixfilm. Paula Stenström Öhman, prisad dramatiker och regissör hos bland andra gruppen Lumor, har skrivit manus och regisserar.

”Jag har prövat på mycket: har spelat fars och musikal. Att bli skådis var min stora dröm.”
”Jag har prövat på mycket: har spelat fars och musikal. Att bli skådis var min stora dröm.” Foto: Lars Pehrson

Nour El-Refai ska ensam på den stora scenen gestalta berättelsen om Djursholmstjejen Maja som anklagas för att vara delaktig i en skolskjutning. Skyldig eller icke-skyldig, det är frågan. Under föreställningen talar den unga flickan sig igenom händelseförloppet med alla dess detaljer för att få fram en begriplig bild av vad som hänt, av mekanismer, sociala skillnader och förutsättningar men också om ensamhet och influenser från en allt mer brutal verklighet.

Annons

– Kul att du sett så mycket jag gjort, utbrister Nour El Refai när vi träffas och jag berättar hur mycket jag uppskattat hennes strama tolkning av rollen Ellen i ”Swede Hollow” – den svenska utvandraren som blir amerikan.

Jag har aldrig gått på någon teaterhögskola men jag känner mig hemma på scenen nu.

– Vissa människor älskar att etikettera mig som den där störiga tjejen med utländskt namn, men jag jobbar ju hårt. Jag har prövat på mycket: har spelar fars och musikal. Att bli skådis var min stora dröm, det blev en hel del amatörteater innan ståupp-åren. Jag har aldrig gått på någon teaterhögskola men jag känner mig hemma på scenen nu. Jag längtar alltid efter att ta på mig ”masken” – och gå ut på scenen, då existerar ju ingenting annat, säger Nour El Refai.

”Vissa människor älskar att etikettera mig som den där störiga tjejen med utländskt namn, men jag jobbar ju hårt.”
”Vissa människor älskar att etikettera mig som den där störiga tjejen med utländskt namn, men jag jobbar ju hårt.” Foto: Lars Pehrson
Annons

Vi träffas strax utanför Farsta centrum där Familjebostäder har tagit över en del av Telias gamla kontorslokaler, en radda anonyma betongklossar omgivna av skog – med lätt känsla av Östtyskland. Här ligger nu KVV, Konstnärernas kollektivverkstad, där man kan hyra in sig för repetitioner.

Just nu repar man för fullt. Texten ska bli 90 minuter ord och känslor. Scenbilden är klar och cellen där Maja ska sitta liknar en del av ett kraschlandat par vingar. Kostymerna är också färdiga, det ska synas att Maja kommer från en rik familj, att hon har en egen syn på hierarkier men att hon smittas av omgivningen och dess känslomässiga kyla. Via plötsliga minnesbilder ska hennes post-traumatiska upplevelser skildras, sekvenser där Maja plötsligt ser och förstår vad hon varit med om, och vilken roll hon spelat....

Du brukar ju mest spela underdog. Attack, visst, men roller som sneglar på åskådaren med en viss avspänd komik. Någon som har en självklar och stark närvaro, men också ett slags kontakt och kontrakt med publiken – ”ser ni också vad jag ser?” – och en mörk nyans av skepticism.

Annons

– Tycker du? Ja, kanske det, jag har ju jobbat mig uppåt, så att säga. Att vara på Dramaten var häftigt och lärorikt, att få ta del av regelverken, allvaret. Det var ljuvligt att få jobba med Krister Henriksson som underbart utflippad Karlsson, eller med Alexander Mørk-Eidem och ”Swede Hollow”. På Dramaten existerar en speciell vilja, en tradition och det har varit roligt att få tillgång till koderna. Att få hjälp med att utvecklas, att våga lita på impulser.

”Det är konstigt, men att jobba hjälper mig ur mina svarta perioder, tvingar mig ur det.”
”Det är konstigt, men att jobba hjälper mig ur mina svarta perioder, tvingar mig ur det.” Foto: Lars Pehrson

Nour El Refai har gått ut med att hon lider av dystymi vilket är en kronisk form av depression. I SVT-serien ”Livet lyckopiller”, som visades i november och december 2019, berättar hon om sin depression och sina initiativ för att bekämpa den och träffar andra människor som lider av depression.

Annons

– Under vissa perioder har jag mått otroligt dåligt, och när man talar om det så börjar människor omkring en att också avslöja att de äter alla möjliga tabletter mot depression. Så varför inte prata om det. Jag har ju tagit upp ämnet som ståupp-artist men det här var något annat.

– Det är konstigt, men att jobba hjälper mig ur mina svarta perioder, tvingar mig ur det. Jag har varit alldeles för trasig, alldeles för utanför. Jag har en stark arbetsmoral, att alltid vilja göra det bästa. En bra piska.

”Stalkarna kommer ju inte på mina föreställningar, och heller inte till Dramaten för att uppleva en fantastisk pjäs om svenskar som utvandrar till ett annat land.”
”Stalkarna kommer ju inte på mina föreställningar, och heller inte till Dramaten för att uppleva en fantastisk pjäs om svenskar som utvandrar till ett annat land.” Foto: Lars Pehrson

Det är märkligt med Nour El Refai. Hennes tv-serier älskas, hon vågar tala om och har mod att diskutera problem som upp till en miljon människor lider av – ändå är hon hatad på nätet. Inte av många, men tillräckligt många för att det ska bli svåruthärdligt.

Annons

Hur står du ut med all denna rasism, allt sjukt hat – ofta sexualiserat? Hur mycket styrka krävs det att gå upp på en scen eller att leva som offentlig person när det existerar grupper som bara letar efter personer att trakassera?

– Ja du, säger hon. Man vänjer sig – och inte. Visst jag kan ju säga lika fräcka saker som en man, och då får man väl ta en snyting. Men alla dessa mail om att jag lever på bidrag, eller får orättvis fördel av det svenska systemet – det är ju bara konstigt.

– Fast stalkarna kommer ju inte på mina föreställningar, och heller inte till Dramaten för att uppleva en fantastisk pjäs om svenskar som utvandrar till ett annat land. Jag är lycklig nog att ha en väldigt stor publik som uppskattar vad jag gör.

Regissören Paula Stenström Öhman dyker upp. Det är dags att repetera.

Vad ska du göra framöver, Nour, förutom ”Störst av allt”?

– Jag ska spela in ännu en säsong av ”Bonusfamiljen” – det är en väldigt lång inspelningsperiod. Och så vill jag regissera. Det har jag kvar och det ser jag fram emot!

Störst av allt

Rival, Stockholm

Premiär 28 februari

”Jag vill regissera. Det har jag kvar och det ser jag fram emot!”
”Jag vill regissera. Det har jag kvar och det ser jag fram emot!” Foto: Lars Pehrson

”Jag har prövat på mycket: har spelat fars och musikal. Att bli skådis var min stora dröm.”

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 5

”Vissa människor älskar att etikettera mig som den där störiga tjejen med utländskt namn, men jag jobbar ju hårt.”

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 5

”Det är konstigt, men att jobba hjälper mig ur mina svarta perioder, tvingar mig ur det.”

Foto: Lars PehrsonBild 3 av 5

”Stalkarna kommer ju inte på mina föreställningar, och heller inte till Dramaten för att uppleva en fantastisk pjäs om svenskar som utvandrar till ett annat land.”

Foto: Lars PehrsonBild 4 av 5

”Jag vill regissera. Det har jag kvar och det ser jag fram emot!”

Foto: Lars PehrsonBild 5 av 5