Annons

Göran Eriksson:Annie Lööf kan få välja statsminister

Blir en M-KD-regering ett skarpt förslag kommer bördan att vila blytung på Annie Lööf. C-ledaren kan få avgöra Sveriges politiska framtid och välja statsminister. Hon måste bara först bestämma vilken sorts liberalism som är viktigast för Centerpartiet – och för Sverige.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Annie Lööf vill helst bilda en alliansregering med Ulf Kristersson. Men vad händer om Moderatledaren går fram med en M-KD-regering?

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Annie Lööf vill helst bilda en alliansregering med Ulf Kristersson. Men vad händer om Moderatledaren går fram med en M-KD-regering?

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Annie Lööf vill helst bilda en alliansregering med Ulf Kristersson. Men vad händer om Moderatledaren går fram med en M-KD-regering?
Annie Lööf vill helst bilda en alliansregering med Ulf Kristersson. Men vad händer om Moderatledaren går fram med en M-KD-regering? Foto: Henrik Montgomery/TT

Det har börjat knaka bland Liberalerna, alltså i partiet med det namnet. Allt fler tror att en alliansregering är omöjlig, och betydande krafter i partiet vill hindra Jan Björklund från att bryta sig ur Alliansen och söka en uppgörelse med Socialdemokraterna.

I stället borde Liberalerna stödja en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna, tycker de. ”Samarbetet med dessa partier har på det stora hela fungerat bra under Alliansåren” skriver partiets förre ekonomisk-politiske talesperson Carl B Hamilton.

Och tillägger att Liberalerna knappast kan hoppas genomföra viktiga reformer som handlar om jobb och ekonomi, tillsammans med Socialdemokraterna. Och att ekonomisk politik är ”inrikespolitikens kärna”.

Annons
Annons

Då är det kanske en lättnad att det inte är Liberalerna som avgör. Utan Centerpartiet.

Han nämner inte att en KD-M-regering måste släppas fram av Sverigedemokraterna. Och att Björklund har lovat väljarna, liksom sina egna barn, det här: han ska aldrig medverka till att ge Sverigedemokraterna makt.

Man kan säga att Hamiltonsidans argument betonar den ekonomiska liberalismen. Medan den sida som inte kan tänka sig något som helst samröre med Sverigedemokraterna representerar något annat, som i brist på bättre kan kallas ”kulturliberalism”. Som håller värden som öppenhet, mänskliga rättigheter och antirasism främst.

Det är en strömning som ofta uppfattar sig vara i stark konflikt med konservatism och nationalism – och förstås med Sverigedemokraterna.

Båda sidor har företrädare i Liberalerna och det är ingen tvekan om att konflikten är sårig: vägvalet i regeringsfrågan gör ont på riktigt. Då är det kanske en lättnad att det inte är Liberalerna, med 20 riksdagsmandat, som avgör. Utan Centerpartiet.

Under rösträkningen efter valet studsade ett mandat fram och tillbaka mellan Centern och Sverigedemokraterna, och fick till sist ett smeknamn: ”pingismandatet”. Men det stannade på grönt och upphöjde Annie Lööf till vågmästare.

Om man nu lägger Centerns 31 mandat till de rödgrönas 144 så framträder den magiska siffran 175, alltså en riksdagsmajoritet.

Det betyder att om alliansregeringen inte går att förverkliga – både de rödgröna och Sverigedemokraterna tänker ju rösta nej – och om Moderaterna bestämmer sig för att i stället pröva en M-KD-regering, så har Centern makt att stoppa den.

Annons
Annons

En M-KD-regering har det har surrats om i några år – så länge som moderater off-record har marknadsfört den som partiets plan B. Blir den nu till sist ett skarpt förslag, så kommer bördan att vila blytung på Annie Lööf.

Centerpartisterna vägrar ju att att själva delta i en regering som är beroende av Sverigedemokraterna. Men skulle Lööf stoppa en borgerlig statsminister (Ulf Kristersson) som är beredd att försätta sig i samma – enligt Lööfs definition – beroende?

Lööf har aldrig sagt hur hon skulle använda sin absoluta makt om Ulf Kristersson väljer M-KD-vägen.

Eller skulle partiet, som Liberalernas Hamilton förespråkar, kunna släppa fram en sådan regering , genom att lägga ned sina röster i riksdagen och sedan samarbeta om den ekonomiska politiken? Att gå i någon sorts halvopposition alltså.

Lööf har aldrig sagt hur hon skulle använda sin absoluta makt om Ulf Kristersson väljer M-KD-vägen. Standardsvaret är att Centern ska ta ställning om frågan blir aktuell, vilket hon inte tror att den blir, för det är vad hon hör från Ulf Kristersson.

I Liberalerna är debatten om den här frågan något synligare än vad den är i Centerpartiet. Någon säger att det i riksdagsgruppen finns en övervikt för Hamiltonlinjen, en annan att beslutsprocessen inte har kommit så långt att det är relevant att försöka förutsäga resultatet.

Och påminner om att den politiska räven Jan Björklund besitter en betydande begåvning när det gäller att lotsa ”rätt” beslut genom Liberalernas partiapparat.

Det saknar inte alls betydelse för Centern, vad Liberalerna bestämmer sig för. För även om Annie Lööf har den matematiska makten, så delar hon nog gärna den moraliska med Jan Björklund. Det handlar ändå om ett beslut som troligen skulle slita sönder borgerligheten.

Och ställs Annie Lööf faktiskt inför M-KD-regeringen, så behöver ju Centern göra samma val som Liberalerna svettas över.

Om den ekonomiska liberalismen då är viktigast, så kan en M-KD-regering kanske vara att föredra. Inget alliansparti står ju längre än Centern från Socialdemokraterna när det handlar om jobb, bostäder eller privatiseringar.

Men om ”kulturliberalismen” är viktigast, så ökar förstås värdet av att blockera allt SD-inflytande – även om det skulle innebära mer makt till Socialdemokraterna.

Annie Lööf verkar ju vara en lika passionerad liberal i båda avseendena, precis som hon är övertygad sosseätare och brinnande SD-motståndare. Men om Ulf Kristersson driver sin statsministerkandidatur in i M-KD-kaklet, så kan hon snart tvingas att välja.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna KRISTERSSON FÅR BILDA REGERING
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons