Annons

Anders Rydell:Nu ska konsten ”spegla finansiärers värderingar”

När Nacka kommun upphandlar konstnärliga gestaltningar vid nya tunnelbanestationer vill man att finansiärernas värderingar ska speglas i konsten (påtänkt uppgång för tunnelbanan vid Jarlabergsvägen).
När Nacka kommun upphandlar konstnärliga gestaltningar vid nya tunnelbanestationer vill man att finansiärernas värderingar ska speglas i konsten (påtänkt uppgång för tunnelbanan vid Jarlabergsvägen). Foto: Region Stockholm/Sweco

I Nacka kommun töms konsten på sitt innehåll för att istället spegla beställarens värderingar. Anders Rydell ser en utveckling där kommunal förvaltning hämtar inspiration från reklamvärlden.

Under strecket
Publicerad

Den planerade tunnelbanans uppgång I Nacka från Vikdalsvägen sett.

Foto: Region Stockholm/SwecoBild 1 av 1

Det ser ut som konst. Det känns som konst. Det utger sig för att vara konst. Det är inte konst. När jag för tio år sedan arbetade som chefredaktör på tidskriften Konstnären försökte vi definiera ett nytt fenomen som hade uppstått i gränslandet mellan reklam- och konstvärlden. Reklam som tog formen av konst. Reklamfilmer som vid en första anblick liknade performanceverk – som när Sony till tonerna av José González ”Heartbeats” lät 250 000 studsbollar regna ner för San Franciscos branta gator. 

Det handlade också om ett allt vidlyftigare samarbete mellan företag och konstnärer – som när konstnären Jockum Nordström lät formge kalsonger åt klädmärket Whyred. Men framför allt handlade det om att snylta på konstens yttre attribut. Produkter gavs ut i ”limiterade” upplagor, ställdes ut i gallerilika lokaler och signerades. Ett par limiterade signerade sneakers i ett galleri var naturligtvis i slutänden bara ett par extra dyra gympaskor – men de framställdes som något mer. 

Vad Nacka kommun önskade sig var egentligen en formgiven T-baneskylt – inte ett konstverk.

Annons
Annons

Den planerade tunnelbanans uppgång I Nacka från Vikdalsvägen sett.

Foto: Region Stockholm/SwecoBild 1 av 1

Min kollega, den grafiska formgivaren Nille Svensson, kallade det för post-konst. Med andra ord när reklam, design eller en produkt imiterar konst i syfte att utnyttja konstens värde – exklusivitet, integritet, mystik.

Jag tänker på detta begrepp när jag följer det senaste konstdebaclet i Nacka. SVT Kulturnyheterna kunde i förra veckan avslöja att kommunen i upphandlingen för konstnärliga gestaltningar vid tunnelbanestationer återigen gjort grava ingrepp i den konstnärliga friheten. Konstverken skulle, enligt upphandlingsunderlaget, ”spegla finansiärernas värderingar” och innehålla ett ”tunnelbane-T i blått och vitt”. Konstnärernas uppdrag var också att ”uppmärksamma de olika byggbolagen på ett positivt sätt” (Mitt i Nacka).

”Att konstverken ska spegla företagens värderingar gör att det inte längre är fri konst – det är ett reklamuppdrag” – påpekade konstnären Sara Edström, ordförande för Konstnärernas riksorganisation.

Vad Nacka kommun önskade sig var egentligen en formgiven T-baneskylt – inte ett konstverk. Upphandlingen är tyvärr ett sorgligt tecken på att post-konsten nu tycks ha spridit sig från reklambyråer till kommunal förvaltning. 

Den planerade tunnelbanans uppgång I Nacka  från Vikdalsvägen sett.
Den planerade tunnelbanans uppgång I Nacka från Vikdalsvägen sett. Foto: Region Stockholm/Sweco

För en månad sedan fick Nacka hård kritik för de kriterier kommunen satt upp för muralkonstfestivalen Wall Street Nacka – en ny DNA-kod för konsten. Hur dåliga konnotationer det än ger att definiera konst utifrån biologisk terminologi ska man ha i åtanke att DNA-referensen också är traditionellt reklamtugg. Kommunens lista över konstens ”godartade” gener (”fredligt”, ”mjukt”, ”tillit”) fungerar också som en definition av post-konst. 

Annons
Annons

I den målstyrda reklam- och företagsvärlden har den fria konsten ingen plats.

Post-konstens attraktivitet ligger i att man hämtar alla konstens goda fördelar och undviker de negativa. Konsten berövas sitt verkliga innehåll, kvar blir ett snyggt skal som beställaren kan fylla med sitt eget budskap – varför inte ett tunnelbane-T?

I den målstyrda reklam- och företagsvärlden har den fria konsten ingen plats, eftersom fri konst inte behöver ha ett mål, den blir därmed både opålitlig och farlig. Den kan i värsta fall skrämma kunderna. 

Det är knappast svårt att förstå varför en kommun som Nacka attraheras av post-konst. Kommunen betraktar sig som en föregångare när det gäller privatisering av offentliga verksamheter. Nacka var först i landet med att upphandla privat barnomsorg och en av de första att privatisera äldreomsorgen. Kulturområdet är inte förskonat. Nyligen var man först i landet med att privatisera alla kommunens bibliotek.

I en kommun där allt är en upphandling, där de boende är mer kunder än medborgare, blir den fria konsten lika problematisk som i reklam- och företagsvärlden. Den kan skrämma kunderna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons