Annons

”Nu talar siffrorna för att Afrikas tid är här”

Det mullrar av ekonomisk och politisk aktivitet på andra sidan Medelhavet. En ny vår spirar i Afrika med förbättrat hälsoläge och skärpta krav på demokrati från unga med allt bättre utbildning, skriver journalisterna Anders Bolling och Erik Esbjörnsson, DN.

Under strecket
Publicerad

Aktivister och medborgarorganisationer protesterar utanför Ugandas ambassad i Nairobi, Kenya, den 23 augusti. Deras krav var att oppositionsaktivisten och musikern Bobi Wine skulle släppas av de ugandiska myndigheterna.

Foto: Khalil Senosi/TT

Aktivister och medborgarorganisationer protesterar utanför Ugandas ambassad i Nairobi, Kenya, den 23 augusti. Deras krav var att oppositionsaktivisten och musikern Bobi Wine skulle släppas av de ugandiska myndigheterna.

Foto: Khalil Senosi/TT
Aktivister och medborgarorganisationer protesterar utanför Ugandas ambassad i Nairobi, Kenya, den 23 augusti. Deras krav var att oppositionsaktivisten och musikern Bobi Wine skulle släppas av de ugandiska myndigheterna.
Aktivister och medborgarorganisationer protesterar utanför Ugandas ambassad i Nairobi, Kenya, den 23 augusti. Deras krav var att oppositionsaktivisten och musikern Bobi Wine skulle släppas av de ugandiska myndigheterna. Foto: Khalil Senosi/TT

DEBATT | AFRIKA

Ingen samhällelig kraft kommer att påverka oss mer under det här seklet än Afrikas pågående omvandling. Den drivs på av en dramatisk ökning av en befolkning som är allt mindre fattig, allt friskare och allt bättre utbildad.

Afrika söder om Sahara kommer att stå för nästan hela det återstående tillskottet av människor i världen. Vid nästa sekelskifte är fyra av tio människor afrikaner, och – som vi förklarar i nyutkomna boken ”Miljardlyftet” – om rätt beslut fattas finns en bonus att hämta: Afrika blir den sista kontinenten att bryta sig ur armodet och ansluta sig till det globala välfärdsprojektet.

Det har sagts förr men slutat i besvikelse. För 50 år sedan satte experter sitt tillväxthopp till Afrika medan Asien sågs som hopplöst splittrat och tyngt av konflikter. Vi vet hur det gick.

Annons
Annons

Men nu talar siffrorna för att Afrikas tid är här. Hälsoläget har förbättrats radikalt. Barnen går i skola. Fattigdomen är inte lika djup som förr. Med hälsa och utbildning krymper familjer och när födelsetal faller uppstår en demografisk fördel: under kommande decennier utgörs en ovanligt stor del av befolkningen av människor i arbetsför ålder, medan den andel som behöver försörjas minskar.

Om Afrika följer gängse mönster, sist ut av alla kontinenter, kommer unga familjer i länder som Nigeria, Uganda och Zambia inom en generation att ha tre eller fyra barn i stället för sex eller sju som föräldrarna hade. För fattigare länder som Niger, Mali och Kongo dröjer det lite längre.

Denna befolkningsbonus är inte bara ett ekonomiskt trumfkort. Demografin kommer att förlösa demokratin.

Tiotals miljoner unga som nu ger sig ut på arbetsmarknaden har suttit i skolbänken. De har kunskaper och de ställer krav. De accepterar inte längre gamla ”dinosaurier” som ledare, forna frihetskämpar som utvecklats till auktoritära despoter. De har demonstrerat på gatorna i Burkina Faso, i Togo, i Burundi, i Etiopien, i Uganda, i Sydafrika.

Den förra demokratiseringsvågen, med krav på fria val, drevs fram av omvärlden efter kalla krigets slut. Nu kommer ropen inifrån – konkreta krav på bättre levnadsförhållanden och ett slut på korruptionen. Nu spirar en ny vår, med Etiopien som det senaste spektakulära exemplet. Perfekta demokratiska system skapas inte över en natt, men värdet av att förändringen initieras inifrån kan inte överskattas. Så byggs legitimitet.

Annons
Annons

På bara några år gick omvärldens bild av Afrika från ”den hopplösa kontinenten” till ”Afrika lyfter”, båda symboliskt uttryckta med emblematiska förstasidor hos den tongivande tidskriften The Economist.

Svartmålning och skönmålning har präglat bedömares uppskattningar av storleken på den afrikanska medelklassen. Det finns en växande grupp afrikaner med tilltagande köpkraft. Men vad vi i Europa menar med medelklass har inte på länge än mycket gemensamt med det man kan beteckna som afrikansk medelklass. De närmaste åren finns en stor konsumtionspotential – inte för lyxbilar, kanske ännu inte för möbler i platta paket, men väl för detaljhandelsföretag i lågprissegmentet. Lägg därtill ett tilltagande sug efter investeringar i den motsatta änden av konsumtionsskalan, den som staterna står garanter för: infrastruktur. Behovet är närmast omättligt.

Det mullrar av ekonomisk och politisk aktivitet på andra sidan Medelhavet. Ändå har vi vårt fokus på helt andra håll. Det enda symtom på den afrikanska omvälvningen vi européer ser är de rangliga båtarna med migranter. Typiskt nog förstår många europeiska ledare inte varför dessa unga nigerianer, kamerunier och ivorianer knackar på vår låsta port. De kommer inte för att de blivit fattigare eller drabbats av konflikt, de kommer för att de fått det bättre och fått aspirationer i livet.

Det har fattats alltför många dåliga beslut för Afrika genom åren. Kontinenten blev experimentverkstad för ogenomtänkta reformer som inte sällan kom i fel ordning. Jordbruket borde ha varit utgångspunkten för utveckling, men den gröna näringen har behandlats styvmoderligt.

Annons
Annons

Den förestående demografiska övergången, armerad av en friskare och kunnigare befolkning, är Afrikas chans i historien. Omstöpningen påverkar oss alla. För att inte chansen ska gå om intet behöver omvärlden förstå vad som händer och vara konstruktiv:

  • Tänk lyhört och evidensbaserat när det gäller bistånd. Humanitärt bistånd gör stor nytta i akuta kriser men fokusera i övrigt på att öppna handeln, investera och främja lokala initiativ och utbildning.
  • Tro inte att bistånd – eller utländska direktinvesteringar – kan stoppa naturlig migration. Tvärtom. Det är inte de fattigaste som flyttar, det är de som fått det lite bättre. Den afrikanska migrationen kommer inte att upphöra utan växa på sikt. Skapa beredskap för detta.
  • Gynna en klok strukturomvandling av ekonomin. Enstaka jätteindustrier kan bli ”vita elefanter” som vittrar i ensamhet när lösningen finns i motståndskraftiga kluster där kompetens och kunskap lätt kan överföras. Afrika behöver inga väldiga skördetröskor. Småskaliga insatser räcker för att förverkliga jordbrukets enorma potential.
  • Afrikas storstäder växer snabbt. Det är i dessa smältdeglar den politiska förnyelsen kommer att ske, inte på landsbygden. Därför kommer etnisk tillhörighet, som exploaterats av mången despot, att förlora betydelse.
  • Nya kullar av utbildade ungdomar ger demokratin en skjuts. Demokrati är betydligt mer än valsedlar i en urna, så främja i första hand gott och rättssäkert styre, effektiv administration och civilsamhälle, i andra hand fria val. Inte tvärtom.
  • Stöd folks längtan efter modernisering och räds inte att fördöma maktfullkomlighet.

Alternativen till patriarkernas enväldiga styre kommer på många håll att bli det vi brukar kalla populism. Etniska motsättningar kommer ännu att blossa upp, men demokratiskt trevande, halvmogna nationalstater växer beslutsamt fram på den afrikanska kontinenten.

Ju förr vi inser att det inte räcker att rikta blickarna mot Xi, Trump, brexit och Putin utan måste lära oss att följa Europas granne i söder, desto bättre.

Anders Bolling
reporter på DN
Erik Esbjörnsson
Afrikakorrespondent för DN

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons