Annons

Göran Eriksson:Liberalism ”cancer som ska utrotas” – S-skribent leder korståg

Ulf Kristersson och Alice Teodorescu Måwe (M).
Ulf Kristersson och Alice Teodorescu Måwe (M). Foto: Henrik Montgomery/TT

Regeringens politik är liberal – men liberalismen har blivit lovligt villebråd. M och KD stoppar liberala förslag i riksdagen medan borgerliga och S-märkta opinionsbildare har inlett en intensiv jakt på liberalismen.

Under strecket
Publicerad

Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S).

Foto: Henrik Montgomery/TT

Nu är det dags för en politisk gåta. Och svaret vi söker är inte ”invandring”.

Vad var det som brukade få hård kritik från framför allt Sverigedemokraterna, men som nu ifrågasätts av många med andra politisk inriktningar?

Rätt svar är: Liberalismen.

Så här twittrade i veckan Payam Moula, som är chefredaktör på den socialdemokratiska idétidskriften Tiden:

”Den moderna liberalismen, som är näringslivets påhitt, har spridit sig som en cancer. Sjukdomen förpestar våra samhällen och har även nått arbetarrörelsen. Nu ska den utrotas”.

Det är brutala formuleringar och en intressant markering från en S-tidning, särskilt i en tid när Socialdemokraterna har valt att behålla regeringsmakten genom att samarbeta med Sveriges tre mest liberala partier.

Centerpartiet brukar beskriva Januariavtalet som en ”liberal reformagenda” och bland de 73 punkterna som partierna kom överens om finns bland andra de här liberala framgångarna:

• Regeringen kommer inte att driva förslag om vinstförbud eller förslag om vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden

Annons
Annons

• Arbetsrätten ska ändras genom tydligt utökade undantag från turordningsreglerna

• Hyreslagstiftningen reformeras i riktning mot marknadshyror

• Arbetsförmedlingen reformeras genom ett system där fristående aktörer sköter förmedlingen av jobb

När Centerpartiet och Liberalerna skrev på januariavtalet och släppte fram regeringen Löfven hävdade Moderaterna och Kristdemokraterna att de förra allianskollegerna hade blivit blåsta.

”Centern och Liberalerna är lurade in i en överenskommelse” sa moderatledaren Ulf Kristersson och syftade på att Vänsterpartiet skulle hållas utanför inflytande.

Han fick på sätt och vis rätt, men det är via Moderaterna och Kristdemokraterna – tillsammans med Sverigedemokraterna – som Vänsterpartiet har fått inflytande. Först när den koalitionen före jul stoppade det mest liberala inslaget i reformeringen av Arbetsförmedlingen.

Sedan slopade samma fyra partier Centerförslaget om ett ingångsavdrag – sänkta arbetsgivaravgifter – för att kunna anslå mer pengar till välfärden, i en extra ändringsbudget.

”Ett samarbete som främst verkar handla om att stoppa de liberala reformer som Centerpartiet slagits för”, sammanfattade den vikarierande partiledaren Anders W Jonsson förra veckan.

Därefter har de fyra partierna sagt att man också vill samarbeta om att begränsa arbetskraftsinvandringen – som de fyra borgerliga partierna utformade gemensamt under alliansregeringen och som har kallats ”världens mest liberala”.

Samma beteckning kan sättas på det svenska friskolesystemet, som i grunden är ett resultat av borgerliga reformer. Här finns det flera tecken på att Moderaterna är på väg att ”avliberaliseras”.

Annons
Annons

Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S).

Foto: Henrik Montgomery/TT

”Moderaterna och borgerligheten har suttit i knät på friskoleföretagen. Och värnat deras aktieägare snarare än elever, föräldrar och skattebetalare”, sa MUF-ordföranden Benjamin Dousa till SvD i början av året.

Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S).
Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S). Foto: Henrik Montgomery/TT

Och Alice Teodorescu Måwe, som är huvudsekreterare för Moderaternas nya idéprogram, sa i en DN-intervju i januari att borgerligheten har misskött friskolefrågan: ”Man har varit rädd för att om man erkänner misstagen är det som att man erkänner att systemen i sig är felaktiga”.

Teodorescu Måwe rekryterades till Moderaterna från Göteborgs-Postens ledarsida – som vissa kritiker ansåg att hon förvandlade från liberal till konservativ.

På samma ledarsida publicerades den här veckan en rasande uppgörelse med borgerlighetens beroende av ”ideologiska dogmer, kotterier och särintressen i Stockholm” – särskilt i skepnad av näringslivets marknadsliberala tankesmedja Timbro.

GP:s ledarskribent Håkan Boström listar nästan lustfyllt exempel på vad han betraktar som floppar. Det handlar om arbetskraftsinvandringen, om ”mångmiljardfiaskot” Nya Karolinska och ”durkdrivna skolkoncerner”. Och det handlar om ”allehanda skojare, riskkapitalister och kriminella” som fick bli lotsar i Arbetsförmedlingen.

Liberala Dagens Nyheter publicerade i veckan en ledare med liknande tendens, under rubriken: ”Vi har gjort upp med S-Sverige, nu återstår att erkänna borgerlighetens misstag”. Till konsekvenserna av de misstagen räknas ”fallande skolresultat, korruptionsaffärer i fjärran land, dyrbara företagsköp, misslyckade fusioner”.

Annons
Annons

Vi återvänder till den inledande gåtan och påminner om vad Jimmie Åkesson skrev för några år sedan, i sin självbiografi Satis polito: ”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det”.

De där SD-angreppen på liberalismen uppfattades nog då som lite udda. I Sverige har liberalism traditionellt varit förknippad med det ganska svaga Folkpartiet, som sällan uppfattats som särskilt farligt. Även om folkpartister kunde vara brinnande ideologer så var Folkpartiet väljarnas eviga andrahandsval – och därmed motsatsen till politisk passion.

Sverigedemokraternas framgångar beror sannolikt också mer på kritiken mot ett av liberalismens uttryck – den svenska invandringspolitiken – än mot socialliberalismen som sådan.

Men invandringspolitiken var ju de flesta svenska partier i stort sett överens om. Och liberalism har ofta präglat svensk politik, även när partier som inte beskriver sig som liberala har haft makten.

Det är hursomhelst intressant. Just när svensk politik med januariavtalet når ”peak liberalism” så utbryter något som liknar en tävling om snabbast möjliga ”avliberalisering”.

Och kanske hänger det ihop: de liberala troféerna i januariavtalet kan ju ha en provocerande effekt på icke-liberaler.

Payam Moula har i alla fall gett sig ut på ett korståg mot liberalismen som har trängt in i arbetarrörelsen, men ska utrotas. Och det är möjligen en tröst för borgerliga självkritiker med liberal baksmälla – just nu är det Socialdemokraterna som regerar ihop med alla liberalerna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons