Annons

Nuckan blir pjäs: ”Det är otroligt stigmatiserat”

Att vilja bli älskad men bli bortvald är temat på den kritikerrosade boken ”Nuckan” som blir pjäs på Kulturhuset Stadsteatern – en av alla höstens premiärer. Katarina Ewerlöf, som spelar ”nuckan”, har levt i en relation i över 30 år och kan inte identifiera sig med just skammen av att inte väljas.

– Däremot kan jag identifiera mig med att jag själv inte har barn och det gör också att man hamnar lite utanför det normativa, säger hon.

Under strecket
Publicerad

Katarina Ewerlöf i rollen som ”nuckan”.

Foto: Matilda Rahm Bild 1 av 1

Katarina Ewerlöf i rollen som ”nuckan”.

Foto: Matilda Rahm Bild 1 av 1
Katarina Ewerlöf i rollen som ”nuckan”.
Katarina Ewerlöf i rollen som ”nuckan”. Foto: Matilda Rahm

Under våren 2018 gavs Malin Lindroths essä ”Nuckan” ut. En bok som blev både hyllad och omtalad. Nu står det klart att boken blir teater. Den 30 november har pjäsen urpremiär på Årsta folkets hus teater, i Kulturhuset Stadsteaterns regi.

Uppsättningen kommer att regisseras av Frida Röhl och på scen kommer Katarina Ewerlöf att stå. Skådespelaren beskriver boken som ett befrielseprojekt.

– Vi är så normativa och står man lite utanför det normativa då vet man inte riktigt vad man ska göra med den där klossen som man inte får in i legot. Det är det som lockar mig i det här.

Pjäsen handlar om ”nuckan”, en kvinna som under några år på 80-talet hade pojkvän, svärmor och köksmaskiner. Men efter ett fyra år långt förhållande gjorde hon slut och var redo för något nytt.

Annons
Annons

Nu är hon över 50 år och lever fortfarande ensam. Trots att hon många gånger varit förälskad har det aldrig lett till ett förhållande. Ofta har det rört sig om en kulturman som uppskattat henne som en förtrogen och stöttande sexkompis, men som aldrig velat ha henne som sin älskade.

För Katarina Ewerlöf har livet snarare varit tvärtom. Hon har levt i en relation i över 30 år och säger sig därför inte kunna identifiera sig med skammen av att inte väljas.

– Däremot kan jag identifiera mig med att jag själv inte har barn och att det också gör att man hamnar lite utanför det norma­tiva. Så det är min enda ingång, man ska ju ha vissa byggstenar i livet och har man inte det då står man lite utanför.

Vad tänker du när du hör ordet ”nucka”?

– Det är ju otroligt stigmatiserat. Jag ser någon liten skinntorr gumma stå i något hörn och få låta sig nöjas, i någon gammal film från 1935.

Just den bilden ville författaren Malin Lindroth göra upp med i boken. Dels som en påminnelse om att livet är något mer än summan av fria och medvetna val, dels för att ta tillbaka rätten att definiera sitt eget liv.

– Det tycker jag är häftigt och så rätt för det gäller ju flera saker i livet. Sluta kategorisera, sluta definiera, var fri på riktigt vi som kan. Vi lever ju i den bästa av världar, vi har inga krig som jagar oss runt hörnet, säger Katarina Ewerlöf.

Vad tror du samhället kan lära sig av ”nuckan”?

– Att sluta leva efter modeller. Det kan vara ett väldig primitivt behov som hänger ihop med överlevnad som gör att vi kategoriserar. Men kanske vår överlevnad nu hänger på att vi inte gör det. För se vad vi har för oss med krig och religionskrig. Det handlar ju också om att dela in världen i vi och dom.

Katarina Ewerlöf påpekar också hur dagens klimathot påminner oss om samma sak.

– Vi är inte längre avskärmade länder, vi är ett helt klot ute i evigheten. Det kanske är dags att inte leva efter modeller för att vi ska överleva.

Än så länge har Katarina Ewerlöf inte haft någon kontakt med Malin Lindroth. Men hon ser fram emot att ha det under arbetet med pjäsen. Skådespelaren lyfter också fram regissören Frida Röhl som hon arbetat ihop med tidigare.

– Som människa är hon otroligt dynamisk i sin tankevärld. Öppen och bara superbegåvad. Så jag ser jättemycket fram emot att slå ett slag för den expansiva människan tillsammans med henne. Och det tycker jag ”nuckan” är, hon är tuff och expansiv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons