Annons

Nuri Kino i Turkiet: Vi gråter tillsammans

Anhöriga till offer i Suruc.
Anhöriga till offer i Suruc. Foto: STRINGER/TURKEY / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Turkiet. Söndag. Oliver från en by i närheten. Gurka, tomat, ost och ägg från bonden i byn bredvid samt bröd bakat av hans kusin. Till det dricker vi turkiskt te. Vi har köpt fem tidningar som vi läser.

Vi, Zeynep Tozdamn, turkisk människorättsaktivist och författare, vän och kollega, och jag, försöker bilda oss en uppfattning om situationen i Turkiet. Landets polis har de senaste dagarna efter terrordådet i Suruc i den sydöstra delen av landet, där 32 ungdomar miste livet, tagit ett krafttag mot Islamiska statens, ISIS, anhängare.

De som brutalt mördades av självmordsbombaren var människorättsaktivister och biståndsarbetare som hade rest från hela landet för att hjälpa till att bygga upp den kurdiskdominerade staden Kobane i Syrien, en av terrorister hårt drabbad stad. Många av de mördade var själva kurder. De flesta jag har pratat med här de senaste dagarna har börjat gråta när de talat om terrordådet. Vi tittar på bilderna av offren i tidningarna och gråter också, tillsammans.

Det har framkommit att terroristen som utförde dådet var en ung kurd, och islamist. Mediernas rapportering är dessutom en enda röra. Några av rubrikerna:

Annons
Annons
  • Turkiet har slagit till mot ISIS i Syrien.
  • Turkiet har börjat gripa terrorister på många platser i landet.
  • Turkiet kan tänka sig att till och med gå in med marktrupper i Syrien.
  • Turkiet har planer på att bygga en mur mot Syrien.
  • Den turkiska presidentens dotter behandlar skadade ISIS terrorister på hemligt sjukhus.
  • Kurdiska PKK har hämnats attacken i Suruc genom att döda två poliser.
  • Demonstrationer på många platser i landet mot att den turkiska regeringen inte slår till hårdare mot terrorister.
  • Det turkiska flygvapnet slår till mot PKK.
  • Den turkiska regeringen anklagas för att i hemlighet stötta terroristorganisationen ISIS.
  • Hur många turkiska ISIS-medlemmar finns det?
  • Turkiet skickar mer stöd till den syriska oppositionens ledande milis; Fria Syriska Armén (FSA).
  • Människorättsaktivister hedrar offren i Suruc genom att förverkliga deras planer.
  • Två män dödade för att de hade ISIS-liknande skägg.

Fria syriska armén, FSA, strider mot både den syriske presidenten Bashars armé, ISIS och den islamistiska terroristgruppen al-Nusra. Och nu blir det än mer förvirrat: FSA slåss ibland sida vid sida med den kurdiska säkerhetsstyrkan YPG. Och assyrier/syrianer strider också sida vid sida med YPG. Turkiets president Erdogan tål inte YPG, har han öppet deklarerat. Han vill inte se ett kurdiskt självstyre i norra Syrien. Krav på självstyre kan smitta av sig till Turkiet. Samtidigt har han tecknat handelsavtal med den Kurdiska regionala regeringen i norra Irak. Anledningen till terrordådet i Suruc ska vara YPG:s framgångar mot ISIS i norra Syrien.

Vi lägger ifrån oss tidningarna och äter lite av hälsofrukosten som vi nästan har glömt. Oliverna är inte av denna värld, fantastiska, för att inte tala om äggen.

Annons
Annons

Zeynep är född och uppvuxen i Turkiet, och jag är född här, men uppvuxen i Sverige. Vi har någotsånär koll. Tror vi. Jag frågar henne om hon tror att några av de utlänningar som samlats på badstranden bakom oss förstår något av vad som händer i Turkiet.

”Det är just det Nuri, att många i Turkiet är beroende av turistnäringen. Erdogan måste nu slå till mot ISIS, stoppa dem från att begå ett terrordåd på en badstrand likt det som skedde i Tunisien. Om turister avbokar sina resor till Turkiet av rädsla för terrorism kommer det att slå hårt mot den turkiska regimen. Då förlorar han en hel del stöd.”

Det var val i Turkiet för några månader sedan. President Erdogans regeringsparti AKP blev själva chockade över sitt dåliga valresultat. De kan inte ensamma bilda regering och har inte lyckats komma överens med något av de andra tre större partierna som kommit in i parlamentet. Fyra partier, ett islamistiskt (AKP), ett nationalistiskt (MHP), ett socialdemokratiskt (CHP), ett demokratiskt som nästan enbart består av kurder (HDP) – det blir svårt att bilda regering. Det kan komma att bli omval.

Klockan har hunnit bli elva, vi har suttit med tidningarna och frukosten i tre timmar. Har vi kommit fram till något? Kan man sia om Turkiets framtid? Nej, det är omöjligt. Det enda vi med säkerhet vet är att landet många gånger i utländska medier framstår som islamistiskt, det är något vi knappt känner av eller ser. Tvärtom.

Kvällen därpå har det turkiska flygvapnet slagit till mot PKK i norra Irak och mot ISIS i norra Syrien. Vi är många som är upptagna med att diskutera utvecklingen. Två vänner och jag hoppar av en bil för att inta en sen middag i ett litet centrum i en av Turkiets lugnare skärgårdsorter.

Annons
Annons

”De stirrar på dig, vad läskigt, varför gör de det?” Min vän blir orolig när Jendarma-killarnas ögon riktas mot mig. Shit, jag kommer på att jag har en svart ryggsäck. Alltid arbetet med mig. Det är high alert i Turkiet igen – en sådan väska kan innebära ett självmordsdåd.

Jendarma är en del av de turkiska säkerhetsstyrkorna, en sorts polis. De lugnar ned sig när jag försiktigt närmar mig dem och förklarar att det är en dator, några anteckningsblock och en kamera i väskan. Sekunderna senare är vi i diskussion, och en av poliserna, han är i tidiga tjugoåren, frågar mig om jag har sett på nyheterna hur en syster skriker att hon vill ha sin bror tillbaka. Hennes bror var också polisman och hade blivit dödad av PKK. I ett annat TV-inslag hoppade mamman till en annan dödad polis in i likbilen och lade sig bredvid sin sons likkista; hon ville vara med under hans sista färd. Det är otroligt starka bilder som förmedlas, den unge polisen jag pratar med har tårar i ögonen och är uppjagad.

Mitt hjärta brister. Vapenvilan mellan den turkiska regimen och PKK har brutits. Att landet dessutom inte har en regering, att ISIS opererar inifrån det och turistnäringen kan påverkas och få Turkiet på fötter ekonomiskt …

Visst, över femtio procent röstade på Erdogans islamistiska AKP tidigare, men långt ifrån alla bland dem är radikala islamister. Han började sin karriär inom politiken som en reformist. Han införde många rättigheter för folket: pension till de äldre, bättre vägar, skolor … Men så en dag var det som om hans sanna jag kom fram. Och Turkiet, som på många sätt är ett modernt, liberalt och moderat land kommer inte att tillåta honom beslöja det. Om inte annat så för att hedra Surucs och andra städers offer för terrorism. Men kommer landets befolkning tillåta att han intrigerar för att få behålla makten? Låt säga att han lyckas med sin manöver mot HDP – många är de som tror att flygräderna mot PKK är början till att få HDP olagligförklarat och utskickat ur parlamentet. Då får Erdogans AKP parlamentsmajoritet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons