Annons

Nya allianser i kriget mot IS väcker oro i Israel

Nya oheliga allianser pressar IS i Syrien. När Iran, Hizbollah, Syrienregimen, och nu även den libanesiska armén, samarbetar väcker det oro i Israel.

– En mycket allvarlig potentiell konflikt, menar Mellanösternanalytikern Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet.

Under strecket
Publicerad
Foto: Hussein Malla/AP Bild 1 av 1
Foto: Hussein Malla/AP Bild 1 av 1
Foto: Hussein Malla/AP

Medan IS stadigt förlorar mark i Syrien har läget blivit allt mer spänt i ett annat område i Mellanöstern. Israel ser med oro på att inte bara Iran utan också den libanesiska shiamilisen Hizbollah, Syrienregimen och nu även den libanesiska armén tycks slå sina påsar ihop.

Det kan innebära ett skärpt hot mot Israel, vid Golanhöjderna och vid gränsen mellan Jordanien, Syrien och Israel.

– Israel är väldigt mycket på sin vakt, och frågan regeringen där troligen ställer sig är om den ska slå till först eller om den ska förbereda sig till det yttersta om det blir en konflikt, säger Per Jönsson som är Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet.

Libanons armé har i dagarna inlett en offensiv mot ett område i nordöstra delen av landet, längs gränsen mot Syrien, som kontrolleras av terrorgruppen Islamiska staten (IS). Samtidigt har Hizbollah och den syriska armén inlett en offensiv mot IS från den syriska sidan av gränsen. En källa inom den libanesiska militären förnekar att insatserna skulle vara koordinerade, medan andra uppgifter gör gällande att de kommer att samarbeta, enligt TT.

Annons
Annons

Libanons president Michel Aoun, som är kristen, styr i princip över den libanesiska armén som dock är militärt svagare än Hizbollah.

– Det senaste halvårets rapporter tyder på att Hizbollah har fått ett slags mandat att även använda sig av libanesiska armén. Detta har Israel uppmärksammat eftersom det betyder mycket för dem, säger Per Jönsson.

Libanons regering, dess armé och president, och Hizbollah verkar på samma sida som syriska regimen och armén – med hjälp av Ryssland och Iran, och sedan i mars även USA.

Amerikanerna har ett outtalat samarbete med Syrien och Ryssland. USA har en betydande mängd personal och materiel på marken och bistår de syriska kurderna för att skapa fred i Raqqa med omnejd.

– Under ganska lång tid har det rapporterats om, fast det inte går att bevisa, att Iran fört över avancerade missiler som kan gå långt in i Israel och även angripa krigsfartyg. Detta tänker inte Israel låta fortgå. Ur ett europeiskt perspektiv är det här en mycket obehaglig och hotande utveckling, säger Per Jönsson.

Ökar detta risken för attentat i Libanon också?

– Kanske, men i stort sett alla krafter utom de mest extrema sunni-jihadisterna har inställningen ”aldrig mer inbördeskrig”. Förekommer attacker så försöker de stävja dem omedelbart. Samarbeten sker mellan armén, Hizbollah, polisen och olika sunnimuslimska, kristna och andra grupperingar. Risken för en brandhärd där är tämligen liten. Men det uttalandet kanske jag får äta upp … Fast det har varit relativt lugnt de senaste sex åren.

När IS makt minskar i Mellanöstern så har det sagts att slagfältet kan flyttas till Europa i stället. Hur ser du på det?

Annons
Annons

– Det är delvis sant, men inte helt. Till skillnad från al-Qaida så har jag aldrig sett att IS har någon uppifrån organiserad verksamhet i Europa. Al-Qaida har celler, nätverk även med intellektuella och ett slags kommandostruktur. Det mest utmärkande var förstås 11 september-attackerna.

Däremot har IS sedan hösten 2015 uppmuntrat anhängare att utföra attacker.

– Det kommer säkert att fortsätta. Det finns så pass många lojala mot IS tankar, och de här dåden är billiga att utföra och görs utan att man har varken någon order eller några större resurser.

Förutom konflikthotet runt Israel så handlar andra potentiella konflikter i området om vilka som ska styra i irakiska Mosul och syriska Raqqa.

– Regimen al-Assad säger sig ha kontroll över hela Syrien, men USA har slutit en pakt med de syriska kurderna som inte är älskad av al-Assad-regimen. Det blir intressant obehagligt. Så lyckligt blev det med den arabiska våren, säger Mellanösternanalytikern Per Jönsson lakoniskt.

Finns det någon strimma av hopp kvar efter den arabiska våren?

– Nej. Möjligen i Tunisien, men inte är det mycket bättre där än förut. I alla andra länder har utvecklingen gått åt fel håll.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons