Annons

”Nya journalsystem löser inte problemen”

Foto: Isabell Höjman/TT

Sjukvårdens digitalisering handlar inte bara om journalsystemen. Politiker och beslutsfattare på nationell nivå måste ta ett samlat grepp om grundläggande frågor som juridik och en nationell infrastruktur, skriver läkaren Viktor Madsen.

Under strecket
Publicerad
Foto: PrivatBild 1 av 1

DEBATT | IT I VÅRDEN

I den debatt som följt i SvD kring upphandlingen av ett nytt vårdinformationssystem i region Stockholm är intentionerna goda, men åsikterna om vägen framåt delade.

I Fredrik Öbergs debattinlägg refererades till en artikel där jag för två år sedan beskrev situationen i region Västra Götaland. Självklara funktioner sedan längre tid tillbaka i region Stockholm som elektronisk läkemedelsordination på akutmottagningar, digitala remisser och gemensamma journalanteckningar och läkemedelslistor mellan sjukhus och vårdcentraler saknades. Således fanns ett akut behov av att upphandla ett nytt vårdinformationssystem i Västra Götaland, men även i region Skåne med samma system.

För oss som arbetat i olika journalsystem i olika regioner och vårdcentraler är det uppenbart att nuvarande journalsystem i region Stockholm inte är undermåligt jämfört med övriga system i landet. Tvärtom är det ett av de mer välfungerande.

Önskemål om funktionalitet finns, som att ett journalsystem borde automatisera dokumentation och presentation av sjukdomshistorik, vara sökbart, integrera beslutsstöd och vara anpassat för modern interaktion genom exempelvis pek- och röststyrning. Minskad dubbeldokumentation, förenklat informationssökande och lättare interaktion i exempelvis operationsmiljö och patientnära arbete skulle kunna uppnås.

Annons
Annons

Ett nytt vårdinformationssystem med dessa och andra funktioner kommer dock fortsatt vara begränsat av grundläggande förutsättningar som idag saknas. För att sjukvårdens digitalisering såväl regionalt som nationellt ska kunna realiseras fullt ut behöver följande problem lösas.

1. Juridiska förutsättningar. Idag saknas juridiskt tvingande krav på informationsdelning mellan olika huvudmän som mellan regioner, mellan regional och kommunal vård samt mellan offentlig och privat vård. Exempelvis är den patienthantering som idag sker hos privata nätläkarföretag i princip osynlig för den övriga sjukvården. Detta då de använder egna journalsystem där det har varit svårt att ställa krav på anslutning till Nationell Patientöversikt (NPÖ). Därtill leder den fortsatta koncentreringen av högspecialiserad vård till ett ökat behov av informationsdelning mellan regionala huvudmän om vården ska förbli säker. Att regioner själva bestämmer vad och hur mycket eller lite de delar till NPÖ gör inte informationen tillförlitlig. Den pågående utredningen av reglering för informationsutbyte inom och mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst behöver här leda till förslag som förbättrar nuvarande situation.

2. Nationell infrastruktur. Oavsett juridiska förutsättningar kommer sjukvårdens fortsatta digitalisering förbli osammanhängande, svårstyrd och resurskrävande så länge en nationell infrastruktur för patientdata saknas. Det innefattar såväl regelverk, standardisering som tekniska lösningar där patientdata på sikt bryts loss från de hundratals system som idag nyttjas i sjukvården. Data innefattande provsvar, röntgenbilder, journalanteckningar, diagnoser med mera bör i framtiden lagras på ett nationellt plan, kopplat till individer och inte låst till ett enskilt system för åtkomst. När olika vårdgivare och system arbetar mot och med samma patientdata kan inlåsningar av information, migreringsproblematik av data och ökande behov av interoperabilitet reduceras. Därtill möjliggör en stor aggregerad och anonymiserad datamängd framställning av självlärande beslutsstöd. De nyligen givna uppdragen till myndigheten för digital förvaltning avseende grunddata och digital infrastruktur borde rimligen också innefattat hälso- och sjukvård.

Annons
Annons
Foto: PrivatBild 1 av 1

3. Säkerhet och integritet. Risk finns att beslutsfattares goda intentioner idag kan komma att leda till oönskade scenarier längre fram. Mångmiljardupphandlingar görs med utländska företag där man inte tycks förstå implikationerna av detta på förhand. Nyligen rapporterade The Wall Street Journal och New York Times att Google i hemlighet insamlat miljontals patientjournaler innefattande provsvar, diagnoser och journalanteckningar från ett amerikanskt journalsystem i 20-talet delstater. Detta då patientdata skickats till Googles servrar. Den enda framkomliga vägen när digitaliseringens bieffekt som regel är minskad integritet för individen är att låta patienten äga sin patientdata. Ett aktivt nej, så kallat opt-out, måste vara möjligt på liknande sätt som i Estland och Australien för att bryta tillgång till och delning av en patients data.

Upphandling av ett nytt vårdinformationssystem i region Stockholm kan potentiellt innebära ny funktionalitet och i bästa fall ett förenklat kliniskt arbete. De senaste årens implementering av ett amerikanskt vårdinformationssystem i Köpenhamn med det syftet är ett varnande exempel på de risker som finns. Ett nytt journalsystem löser dock inte de verkliga problem som står i vägen för fortsatt digitalisering av sjukvården. För det behöver politiker och beslutsfattare på nationell nivå enas och ta ett samlat grepp likt andra länder i framkant.

Foto: Privat

Viktor Madsen
legitimerad läkare, Karolinska Universitetssjukhuset

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons