Annons

”Nya lagen bäddar för ökad invandring”

Helena Rivière.
Helena Rivière. Foto: Marcus Ericsson/TT, Privat

Den nya tillfälliga lagen som reglerar Sveriges flyktingpolitik är oklar på flera viktiga punkter, till exempel familjeåterförening och kravet på försörjning. Den kommer att leda till att fler på nytt söker sig till Sverige, skriver Helena Rivière, fri skribent.

Under strecket
Publicerad

Helena Rivière.

Foto: Privat Bild 1 av 1

DEBATT | FLYKTINGPOLITIKEN

Den förra tillfälliga lagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd för flyktingar, alternativt skyddsbehövande och barn ersätts den 20 juli av en ny tillfällig lag. Avsikten med den förra tillfälliga lagen var att begränsa antalet asylsökande. Avsikten med den nya lagen är oklar. Jag trodde jag var läskunnig men jag har tröskat igenom betänkandet ”Förlängning av lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” (2018/19:SfU26) fram och tillbaka utan att bli klar över vad som är begränsningarna. Tre frågor är oklara och borde ha retts ut: a) permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening b) ensamkommande barn c) krav på försörjning.

• Permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening. Från att ha varit enda land i Europa som gav permanenta uppehållstillstånd direkt från start, med möjlighet till familjeåterförening direkt från start för alla, har vi haft olika långa tidsbegränsade uppehållstillstånd och olika möjligheter till familjeåterförening. Vi har haft ett generöst bemötande för alla som kom på rätt sida datumgränsen den 24 november 2015 och stramare villkor efter detta datum. Nu utökar regeringen rätten till familjeåterförening för krigsflyktingarna, de så kallade alternativt skyddsbehövande. Den skarpa tidsgränsen före eller efter den 24 november försvinner. Det är bra. För en flykting måste det te sig obegripligt att allt eller intet skulle hänga på ett datum. De valde Sverige framför våra grannländer just för att kunna få hit familjen och så får de beskedet: sorry, du skulle ha kommit igår.

Annons
Annons

De som kommer nu, flyktingar och alternativt skyddsbehövande, får tre månader på sig att söka uppehållstillstånd för familjen. Uppehållstillstånden blir fortfarande begränsade, men en ny beredvillig avvägning har tillkommit: man ska pröva ”om den skyddsbehövande bedöms ha välgrundade utsikter att beviljas permanent uppehållstillstånd”. De flesta kommer att ha sådana välgrundade utsikter, tror regeringen. De ska inte ”behöva vänta ytterligare två år på återförening”. Anses de varaktigt bosatta så får de permanent uppehållstillstånd, och efter fem år är ju ändå alla varaktigt bosatta. Och i vilket fall, tillägger regeringen, upphör ju den tillfälliga lagen om två år och då finns inga begränsningar längre.

Tydligt är att regeringen snarare verkar för permanenta uppehållstillstånd än för begränsningar. Lagen förebådar en återgång till det ”humanitärt önskvärda” i våra mottagningsvillkor. Tills vi på nytt blir tvungna att vända på klacken av sociala och ekonomiska skäl.

Regeringen refererar ideligen till Europakonventionen och sina konventionsåtaganden. Nu finns det i artikel 8 i Europakonventionen en bestämmelse omrätt till privat- och familjeliv”. Där bromsar faktiskt regeringen: bestämmelsen är inte ”en övergripande skyldighet för en stat att respektera immigranternas val av bosättningsland och att tillåta familjeåterförening på sina territorier”. Vi har alltså verkligen ett territorium att ta hänsyn till? Men för säkerhets skull införs en ventil där varje fall prövas individuellt så att Sverige inte riskerar att gå emot något konventionsåtagande. Migrationsöverdomstolen har prövat ett sådant fall (MIG 2018:20) och kom fram till att familjens intressen av att återförenas vägde tyngre än statens intresse av att minska antalet asylsökande på grund av att asylsystemet är ansträngt.

Annons
Annons

Helena Rivière.

Foto: Privat Bild 1 av 1

• Ensamkommande barn nämns inte alls. De hade samma villkor som alternativt skyddsbehövande och får väl antas få del av samma lättnader i den nya tillfälliga lagen. Sverige är det mest attraktiva landet i Europa för ensamkommande barn och de kommer alltså kunna ta hit sina föräldrar och syskon. Där finns naturligtvis inga krav på försörjning.

Tvärtom framhåller regeringen att rätt till familjeåterförening enligt Europakonventionen även kan omfatta andra än kärnfamiljen, liksom att fall som rör barn ska tillgodose barnets bästa. Och snart nog är de tolkningsbekymren över eftersom barnkonventionen blir lag den 1 januari 2020 då både domstolar och förvaltningsmyndigheter är juridiskt bundna av de rättigheter för barnen som följer av konventionen. Barn är unga vuxna upp till 18 år.

• Försörjningskraven innebär att den så kallade anknytningspersonen, den som vill ta hit familjen, ska ha arbete och bostad och vara i stånd att försörja de sina. Det är väl vad de flesta skulle förstå med försörjningskrav. Regeringen tar upp undantagen men inte explicit vad som krävs. Det som sägs är att alla får tre månaders respit med kraven. Vad som gäller därefter är okänt. Däremot framhålls att om försörjningskraven skulle innebära att rätten till familjeåterförening begränsas på något ”diskriminerande” sätt i strid med Europakonventionen så öppnas ventilen och ”uppehållstillstånd beviljas”. Vad man verkligen vill veta från regeringen är: Vem försörjer dem som inte försörjer sig själva? Vem ordnar med bostad till familjen som inte har bostad?

Försörjningskraven är väl det avgörande kriteriet för möjligheten att få integrationen att fungera och accepteras. Men har vi tagit oss an hela familjer så har vi. Familjeåterförening är inte bara rätten för papporna att få natta sina barn, som Per Bolund sade i sin första partiledardebatt – ett stötande svenskt nuttenutt i kontakt med världen. Familjeåterförening är åtaganden som förändrar varje kommun ute i landet.

Helena Rivière
fri skribent

Helena Rivière.
Helena Rivière. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons