Annons

”Nya regler skulle skydda spararna – missar målet”

Förslagen till ny lagstiftning för finansmarknaden hotar att urholka kundskyddet och förstärka kortsiktigheten i finansbranschen. Resultatet blir att storbankernas dominans ökar, skriver Bengt-Åke Fagerman, Skandia, och Sten Dunér, Länsförsäkringar.

Under strecket
Publicerad

Bengt-Åke Fagerman, Skandia, och Sten Dunér, Länsförsäkringar.

Foto: Peter Jönsson, Länsförsäkringar

Bengt-Åke Fagerman, Skandia, och Sten Dunér, Länsförsäkringar.

Foto: Peter Jönsson, Länsförsäkringar
Bengt-Åke Fagerman, Skandia, och Sten Dunér, Länsförsäkringar.
Bengt-Åke Fagerman, Skandia, och Sten Dunér, Länsförsäkringar. Foto: Peter Jönsson, Länsförsäkringar

DEBATT | FINANSBRANSCHEN

Få förstår det smått revolutionära i att vinsterna i finansbranschen faktiskt hamnar i kundernas ficka!

Sunda lagar och regler skyddar kunden, och rätt använda är de också en möjlighet för oss bolag att affärsutveckla. Kort sagt, vi ser ett värde i reglering.

På senare tid har vi dock börjat tvivla på om kommande regelverk verkligen värnar kundens intresse. Vi tänker då närmast på förändrade kapitalkrav i försäkringsbolag och provisionsförbud vid försäljning av finansiella produkter. Dessa regelverk, som ligger för beslut hos regeringen och senare riksdag och Finansinspektion, kommer leda till kortsiktighet och en förstärkning av storbankernas dominans med den utformning som nu föreslås i Sverige.

Det övergripande målet för nya regleringar är ”ökat kundskydd”. Men om det också är effekten av genomförd reglering, är en annan fråga. Man måste våga se vad kommande regelverk innebär på totalen. Många av de regeländringar som ligger för beslut hotar att försämra för den enskilde kunden, och spä på de skevheter som finns på marknaden. När begrepp som provisionsförbud och kapitalkrav svischar förbi kan det låta vettigt, men satt i ett sammanhang och vad det betyder för kunden, blir läget ett annat.

Annons
Annons

Om man kort betraktar finansbranschen som den står i dag saknas inte utmaningar. Förtroendet brister, kortsiktiga incitament driver oönskade beteenden som i sin tur ökar på förtroendeglappet mellan kund och bolag. Den Ansvarsundersökning som Skandia offentliggjorde i december förra året sätter med all önskvärd tydlighet fingret på problemen: 75 procent av svenskarna tycker inte att branschen axlar sitt ansvar. Förbättringsarbete pågår, men det går långsamt.

Och det är stora pengar vi talar om – finansbranschen har tusentals miljarder kronor under förvaltning i Sverige. Det i sin tur gör branschen systemkritisk. Det är helt enkelt viktigt för Sverige att vi har en fungerande finansbransch, och att vi, när vi föreslår förändringar, förmår dra ut linjerna av det vi skapar.

Sparmarknaden består i huvudsak av fyra typer av bolag: storbankerna, partsbolagen, nischaktörer och de kundägda bolagen. De två första kategorierna har redan i dag ett överläge. Storbankernas dominans behöver knappast beskrivas mer utförligt. Lite mer dolt har partsbolagen, bolag samägda av arbetsgivare och fackförbund, frodats i spåren av en slags politisk fridlysning som innebär garanterad kundtillströmning. Nischaktörerna kämpar hårt, men mest mot varandra, givet storbankernas dominans. Därutöver finns de kundägda bolagen, vars vinst går direkt till kunderna och inte till externa ägare. Dessa bolag vinner terräng men kunskapen om och förståelsen för bolagsformen, ömsesidigheten, är låg, trots att kundvärdet är högt. Få förstår det smått revolutionära i att vinsterna i finansbranschen faktiskt hamnar i kundernas ficka!

Annons
Annons

Vad gäller nya regelverk är målet en ett bra kundskydd och en stabil finansbransch som kan ge oss ekonomisk trygghet i dag och den dag vi går i pension. Då måste kunderna, oavsett storlek på plånboken, erbjudas transparenta produkter som gör det möjligt för oss att fatta informerade beslut baserade på kundnytta. Rimligt att anta är också att marknadskrafterna ska råda, för att säkra mångfald och att kunderna på sikt får de mest hållbara och starka bolagen att välja bland.

Med dessa ingångsvärden bör man ställa följande frågor:

• Vem drabbas vid ett generellt provisionsförbud? Individer med svag ekonomi kommer sannolikt inte erbjudas finansiell rådgivning, det blir olönsamt i en provisionsfri värld. I de länder där breda provisionsförbud redan införts är det de redan välbeställda som fått ekonomisk rådgivning. I en ambition att skydda kunden ryker möjligheten till vanliga hederliga råd om hur du ska ordna din och familjens försäkringsskydd och ekonomi. Även Konkurrensverket ser utmaningarna: ett provisionsförbud, menar de, tar kål på konkurrensen. En annan uppenbar följd blir att storbankerna, som genom sina kontorsnät kan dölja kostnaderna för rådgivningen och därför påverkas marginellt av provisionsförbudet, stärker sina positioner. En annan och bättre lösning är krav på rimliga och transparenta provisionsmodeller som är kopplade till långsiktig kundnytta. Det innebär i sin tur att de framtunga så kallade up front-provisionerna helt måste utgå, detta för att utesluta risken att rådgivaren sätter sitt eget bästa framför kundens.

Annons
Annons

• Vem drabbas av att nya hårdare kapitalkrav bara ska gälla för tjänstepension i vissa försäkringsbolag? De nya reglerna riskerar ge miljoner individer, företrädelsevis då knutna till vissa fackförbund, sjuksköterskor, busschaufförer med flera, ett avsevärt försvagat skydd vid framtida finansiella kriser. Detta då just deras pensionsbolag (läs partsbolag) har bristande kapitalbuffertar och sämre möjligheter att hantera finansiella kriser. Paradoxalt nog blir den kortsiktiga effekten att partsbolagen stärker sin position. Den långsiktiga effekten är skrämmande: en påtaglig risk för att systemet inte håller för en kris. Detta är att spela roulett med tjänstepensionerna, som för många svenskar är större än den allmänna pensionen. Det naturliga vore att en kund i Sverige, oavsett försäkringsbolag, får samma finansiella trygghet. Annars kan vi komma i ett läge där staten i nästa finanskris med föreslaget regelverk, får agera ”försäkringsakut”. I denna fråga backar Finansinspektionen vår ståndpunkt: rimligen bör kapitalkraven vara likvärdiga för aktörer med jämförbara verksamheter.

Effekten av nu föreslagen lagstiftning är i slutändan att kundskyddet urholkas och att kortsiktigheten i finansbranschen förstärks. Det får stor påverkan. Särskilt kännbart blir detta för de bolag som ägs och drivs av kunderna själva: Varje krona som läggs på att följa dessa nya, icke kundanpassade regelverk, är i ett kundstyrt bolag en krona som sänker människors framtida pensioner.

Som företrädare för två av Sveriges största kundägda bolag är det vår skyldighet att agera. Vårt uppdrag är att stå upp för de miljontals svenskar som är både ägare och kunder i Skandia och Länsförsäkringar. Vi uppmanar till klarsynthet av effekten av de regelverk som nu ligger för beslut. I annat fall gynnas storbankerna och partsbolagen av att våra politiker i en vilja att skydda kunden naivt nog gör motsatsen. Kunderna, framtidens pensionärer, får inte det skydd eller de långsiktiga finansaktörer de förtjänar. Det är inte någon sund utveckling för Sverige. Vår uppmaning riktar vi till såväl politiker och Finansinspektion som till Konkurrensverket och Konsumentverket. Att frågorna i sig är komplexa får inte hindra samverkan myndigheter emellan, där också branschen deltar. Utan förändring kommer den enskilda människan i kläm – samma person som regelverken avsåg att skydda. Vi ser fram emot diskussion kring sund och ändamålsenlig reglering till nytta för kunden.

Bengt-Åke Fagerman

koncernchef Skandia

Sten Dunér

koncernchef Länsförsäkringar

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons