Humboldt Forums norra barockfasad möter den östra avskalat moderna fasaden.
Humboldt Forums norra barockfasad möter den östra avskalat moderna fasaden. Foto: Staffan Löwstedt / Svenska Dagbladet

Nya slottet delar Berlin: ”En alien med låtsad utsida”

30 år efter Berlinmurens fall är det tänkt att ett nybyggt slott ska läka den tyska huvudstaden. I stället har det gigantiska museiprojektet visat sig skapa splittring kring frågor om nationalism.

Publicerad

Det är svårt att hitta en plats i Berlin som är lika förtätad av historia som denna. En tomt som ligger mitt på den ö i centrala Berlin som floden Spree stilla flödar runt. Ett ställe där ett slott tronade i 507 år, sedan försvann, och nu, 2019, som genom ett under står där igen.

Det är också svårt att hitta en plats som väcker liv i så mycket känslor, såriga känslor kopplade till Tysklands historia av militarism, diktatur och påtvingad splittring i form av en mur rätt genom staden.

Första gången jag blickade ut över slottsplatsen på Museuminsel, museiön, i Berlin fanns där inget slott. Året var 1980 och Berlinmuren stod kvar. I stället för ett barockslott såg jag Palast der Republik, Republikens palats, DDR:s skrytbygge i glas och betong.

Föremål från den gamla DDR-byggnaden Palast der Republik kommer att ställas ut på Humboldt Forum.
Föremål från den gamla DDR-byggnaden Palast der Republik kommer att ställas ut på Humboldt Forum. Foto: David von Becker

När jag nu en dag i maj 2019 närmar mig slottsplatsen norrifrån längs floden Spree är DDR-palatset inte där längre. I stället står där ett helt annat skrytbygge: ett gult barockslott.

Efter Tysklands återförening 1990 föddes tanken på att återuppbygga Berlins ursprungliga stadsslott och på sätt bidra till att staden blev helad igen. Slottets återkomst skulle bli ett slags nystart, och i bästa fall också bidra till att sätta punkt för den process som pågått i 30 år, ända sedan muren föll. Sedan Die Wende, vändpunkten, som är det ord tyskarna använder för att sammanfatta händelseförloppet från DDR:s sammanbrott till den tyska återföreningen.

Annons

– Allt doftade i väst, folket såg friskare och sundare ut. Jag var skygg, glad, hungrig på allt det nya och bara efter några dagar fick man provförpackningar med utsökta cigaretter i gåva bakom gränsövergångarna i väst. Det gillade jag, säger Thomas Oberender, i dag chef för kulturmyndigheten Berliner Festspiele, som arrangerar Berlins filmfestival och flera andra kulturfestivaler.

1/4

Thomas Oberender, chef för Berliner Festspiele, vid invigningen av den symboliska ”återuppbyggnaden” av Palast der Republik, en tre dagar lång kulturfestival.

Foto: Annette Riedl/TT
2/4

Palast der Republik stod tidigare på den plats där nu Humbold Forum har byggts. DDR:s ”parlament” fungerade också som kulturhus och kallades för ”Erichs lampaffär” av östberlinarna – efter politikern Erich Honecker och de många lamporna på takets insida i byggnaden.

Foto: Jurgen Henkelmann/TT
3/4

Berlins stadsslott under 1920-talet.

Foto: TT
4/4

Berlins stadsslott med domkyrkan i bakgrunden, 2019.

Foto: Staffan Löwstedt

Men han minns också en bitter eftersmak som många östtyskar kände:

– I dag vet jag att de styrande kalkylerade med att öppnandet av muren skulle dämpa det revolutionära trycket och på så sätt ge dem lite tid. Och det fungerade. Det handlade inte längre om att skapa ett nytt land, utan om ett snabbt inträde i det rika, gamla Västtyskland. Och då tog de ju över oss. Det nya landet börjar vi vara först nu, en generation senare.

Det är bland annat sådana känslor som har gjort att planerna på ett återuppbyggt slott har stött på motstånd. Till att börja med uppfattade många forna östtyskar själva förutsättningen för ett nytt slott – rivningen av Palast der Republik – som en form av västtysk mobbning. Men kritiker har också vänt sig mot själva arkitekturen, som anklagats för att vara ren kitsch. Andra har klassat projektet som förhärligande nationalism. Slutligen finns det belackare som har tolkat slottskopian som en oanständig hyllning av kolonialism och européers förtryck av andra folk.

Annons

Mycket och heta känslor alltså. Men vi kommer till dem. Låt oss börja med att snabbspola oss igenom historien.

I Berlins stadsslott grundades 1701 kungadömet Preussen, en fruktad militärmakt under Fredrik den store. Drygt ett och halvt sekel senare föddes där det tyska kejsardömet, den europeiska stormakt som varade fram till dess att landet förlorade första världskriget 1918. Från det bombskadade slottet kunde man 27 år senare beskåda hur Hitlers Tredje rike säckade ihop under slutstriderna i Berlin. På samma plats manifesterade DDR, den lydstat som Sovjetunionen upprättade efter kriget, sin brytning med det förflutna genom att 1950 spränga bort slottet. Och när det återförenade Tyskland i mitten av 2000-talet i sin tur rev den folkkära byggnad som DDR hade rest på tomten hade det hunnit bli uppenbart att den tyska läkeprocessen inte skulle bli en lätt historia.

Humboldt Forum blir inte en renodlad kopia av det gamla barockslottet. Den östra fasaden är helt modern.
Humboldt Forum blir inte en renodlad kopia av det gamla barockslottet. Den östra fasaden är helt modern. Foto: Anders Q Björkman
Annons

– Välkommen, herr Björkman!

Michael Mathis, presstalesman för Stiftelsen Humboldt Forum som är huvudman för det gigantiska projektet med ett nytt stadsslott och allt det som hör därtill, tar emot i det enorma slottets södra entré. Här dammar det om grävskopor, bullrar av maskiner och alla måste bära hjälm, vi också.

Med Michael Mathis hjälp kvitterar jag ut hjälm, gul väst och skor med stålhättor innan jag får ta en titt på innanmätet.

Till en början låg Berlins stadsslott faktiskt inte i Berlin. När kurfursten Fredrik II av Brandenburg 1443 började bygga ett slott på det som i dag är Museuminsel i stadsdelen Mitte, låg tomten i själva verket i en stad som hette Cölln. Nordost om slottet, ungefär där man finner dagens DDR-präglade Alexanderplatz, fanns den pyttelilla grannstaden Berlin, som då inte hade mer än 8 000 invånare. Med tiden växte städerna ihop och Cölln uppslukades av Berlin, även om den ursprungliga stadens namn fått leva vidare i Berlinstadsdelen Neukölln.

Slottet tillhörde furstesläkten Hohenzollern, vars ättlingar skulle komma att bli kungar av Preussen och senare kejsare i det nybildade Tyska kejsardömet med huvudstad i Berlin. Släkten har för övrigt genom åren dessutom levererat tre stycken drottningar till konungariket Sverige: Dorotea av Brandenburg, Maria Eleonora och Lovisa Ulrika.

Annons
1/4

Michael Mathis, presstalesman för Stiftelsen Humboldt Forum.

Foto: Anders Q Björkman
2/4

Genom fönstren på tredje våningen i Humboldt Forums östra fasad skymtar man Berlins gamla rådhus. Här kommer samlingarna från Berlins Etnologiska museum att ställas ut.

Foto: Anders Q Björkman
3/4

Grundstenen som lades 2013 markerar att slottets ursprungliga grundsten lades 1443.

Foto: Anders Q Björkman
4/4

Av Humboldt Forums cirka 40 000 kvadratmeter får allmänheten tillträde till 30 000 kvadratmeter.

Foto: Anders Q Björkman

I Berlins slott har alltså kurfurstar, kungar och kejsare regerat. Och abdikerat. Tysklands siste kejsare, Wilhelm II, lämnade slottet 1918 och gick i landsflykt efter att ha förlorat första världskriget. Under den efterföljande Weimarrepubliken och den nazistdiktatur som tog över därefter, fungerade slottet som museum och förlorade därmed sin position som maktens centrum.

Först efter andra världskriget när den nya staten DDR gjorde de östra delarna av Berlin till sin huvudstad (medan Västtyskland förlade sin huvudstad till det sömniga lilla Bonn) hamnade slottsplatsen i fokus igen. Det skedde paradoxalt nog när Walter Ulbricht, DDR:s politiske ledare och mannen som senare skulle låta bygga Berlinmuren, alltså beslutade att det kejserliga residenset skulle jämnas med marken – fastän den bombskadade byggnaden skulle ha kunnat att återställas om viljan hade funnits.

Ulbricht struntade i de starka känsloyttringar och protester – såväl internationella som tyska – som den brutala sprängningen gav upphov till 1950. Slottet måste bort för att det var en symbol för ”preussisk militarism”, slog han fast.

Annons

– Det var ideologiskt motiverad vandalism, sammanfattar Thomas Oberender.

Palast der Republik, i april 1981.
Palast der Republik, i april 1981. Foto: TT

Under 1970-talet byggdes här i stället Palast der Republik, en glas- och betongkoloss i sovjetisk stil som skulle fungera som ”den demokratiska republikens parlament”. Den beskrivningen var naturligtvis en lögn: republiken var inte demokratisk och något parlament behövs noga räknat inte i en diktatur. I folkmun döptes palatset genast till ”Erichs lampaffär” – efter DDR:s politiske ledare Erich Honecker och de många lamporna på insidan av byggnadens tak.

För västeuropéer i allmänhet och västtyskar i synnerhet kunde Palast der Republik ses som en symbol för kommunistiskt förtryck, men för många östtyskar blev byggnaden en omtyckt plats. Det var en sorts kulturhus av den typ som många städer i det forna Sovjetunionens satellitstater skaffade sig, inte helt olikt Kulturhuset på Sergels torg i Stockholm. Där fanns en stor konsertscen, bowlingbanor, glassbar, kafé, diskotek och därifrån sändes tv-program. Hit sökte sig östberlinare för en stunds förströelse.

Annons

Thomas Oberender växte upp i Jena i DDR och studerade i Berlin. Han har fina minnen av det östtyska kulturhuset:

– När palatset öppnade åkte vi som unga elever på en klassresa till huvudstaden för att få se det. Senare blev jag som blivande student i Berlin, liksom tusentals andra som skulle börja studera, inskriven till universitetet där. Med tiden gick jag ofta på kafé där och kände det lite som om jag då befann mig i en världsstad – det var byggt med svenskt stål och svensk marmor. Det kändes som stycke väst i öst, säger han.

1/5

T.v.: Thomas Oberender, chef för Berliner Festspiele. T.h.: Viola König, f d chef för Berlins Etnologiska museum.

Foto: Christoph Neumann/David von Becker
2/5

Detalj av utsmyckningarna på barockfasaden.

Foto: Staffan Löwstedt
3/5

Utanför byggplatsen i centrala Berlin finns en informationskiosk om projektet.

Foto: Anders Q Björkman
4/5

Den östra, moderna sidan av Berlins nya stadsslott, Humboldt Forum. Den italienske arkitekten Franco Stella har ritat byggnaden.

Foto: Staffan Löwstedt
5/5

Kopian av Berlins stadsslott beräknas kosta cirka 6,7 miljarder kronor.

Foto: Staffan Löwstedt

Det sårade östtyska känslor när det återförenade Tyskland bestämde att Palast der Republik skulle bort. Huset hade fått förfalla sedan återföreningen 1990 och efter viss vånda beslutade förbundsdagen 2003 att byggnaden skulle rivas, dock utan att veta vad som i stället skulle hamna på den centrala jordlotten. Man skyllde på att palatset var så fullt av asbest att det inte gick att renovera. På grund av detta hälsovådliga mineralfiber tog också rivningsarbetet oerhört lång tid: det varade mellan 2006 och 2008.

Annons

Bland Ossies, östtyskar, har det ända sedan dess grott en misstanke om att asbesten bara var ett svepskäl, att det i själva verket handlade om att man ville sudda bort ett stycke av deras historia, dessutom en av de relativt få delar av den som var förknippade med glädje.

Viola König, före detta chef för Berlins Etnologiska museum, ger dem rätt:

– De byggde upp en myt om att det gamla Palast der Republik inte kunde bevaras på grund av asbest. I dag vet vi att det kunde ha räddats, men att det inte fanns någon politisk vilja att göra det, säger hon.

Historien tycks upprepa sig på denna plats.

– Också rivningen av Palast der Republik var ett exempel på ikonoklasm, vilt bildstormeri. Men man kan säga att vår samtids våldsamhet gentemot andra tidsepoker har lett till att palatset har utvecklat en form av närvaro som det aldrig hade när det fortfarande stod där, säger Thomas Oberender.

Palast det Republik har blivit en symbol för ohörda östtyska röster och i våras anordnade Berliner Festspiele en symbolisk ”återuppbyggnad” av byggnaden, en tre dagar lång kulturfestival med samtal, performance, musik och film om den tyska återföreningen och åren efter detta. I det forna DDR finns en harmsen besvikelse över hur allt blev och Thomas Oberender menar att det är viktigt att lyssna på de östtyska röster som inte präglas av bitterhet, vilket annars så lätt leder till chauvinism. Så här inför 30-årsjubiléet för Berlinmurens fall finns det något att lära sig av 1989 års revolution, tycker han:

Annons

– Die Wende motsvaras av en vändpunkt i vår tid då även det gamla väst har försvunnit och Europa måste återuppfinna sig själv. Då blir de erfarenheter som aktivister drog 1989 intressanta i skapandet av en reformagenda för vår tid. Det kan dessutom hjälpa östtyskar att utveckla en annan, positiv självbild, efter att de i årtionden har tvingats betrakta sig själva som elever i behov av stödundervisning i den västtyska samhällsskolan.

Foto: Staffan Löwstedt

Men DDR:s palats är alltså borta sedan drygt tio år och på samma plats har i dag en näst intill färdig kopia av Hohenzollarnas gamla slott rest sig ur marken. Diskussionerna som ledde fram till det inleddes redan vid återföreningen 1990. Affärsmannen Wilhelm von Boddien satte fart på processen när han 1993 lät upprätta en slags gigantisk konstinstallation på platsen: 10 000 kvadratmeter tygduk på vilken 50 franska konstnärer under ledning av storbildskonstnären Catherine Feff hade målat Berlins stadsslott så som det såg ut i sin glans dagar. Tyget omringade det nedslitna Palast der Republik och gav intrycket av att slottet stod där igen. Konstverket simulerade slottets närvaro i stadsbilden.

Annons

Projektet har beskrivits som ett psykologiskt genombrott, då berlinarna blev påminda om hur det halvt bortglömda slottet såg ut och hur det skulle kännas att ha det där i stället för det asbesttyngda glaspalatset från DDR-tiden.

Troligen knuffade von Boddiens tygslott politikerna ett snäpp närmare beslut och 2002 röstade den tyska förbundsdagen för en återuppbyggnad. Det gamla kejserliga slottet skulle dock få namnet Humboldt Forum, efter bröderna Alexander och Wilhelm von Humboldt – den förstnämnde naturforskare och upptäcktsresande, den sistnämnde grundare av Humboldt-universitetet som ligger på paradgatan Unter den Linden, bara ett par kvarter från slottet på andra sidan floden Spree.

Men vad skulle man fylla byggnaden med? Vad skulle man ha slottet till? Samma frågor som ställts om det nu nedlagda projektet Nobel Center i Stockholm riktades mot planerna på ett nytt slott. Kritiker dömde ut det hela som arkitektoniskt krimskrams eller som ett uttryck för tysk nationalism. Men idén att fylla det med samlingarna från Etnologiska museet och Museet för asiatisk konst, som i dag båda ligger i villaförorten Dahlem, fick politikerna att spetsa öronen. Med sådana samlingar sammanförda på en och samma plats skulle man matcha både British Museum i London och Louvren i Paris. Detta supermuseum skulle dessutom ligga på samma ö, Museuminsel, som redan hyser flera spektakulära museer – Pergamonmuseet med sina grekiska och assyriska samlingar och Neues Museum med den världsberömda Nefertiti-bysten för att nämna två av dem.

Annons
Utsmyckningen till en av slottets portaler lyfts på plats.
Utsmyckningen till en av slottets portaler lyfts på plats. Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk

Som chef för Etnologiska museet i Berlin var Viola König direkt inblandad i planerna för det nya jättemuseet i det nya slottet och satt bland annat med i en rådgivande kommitté för den arkitekttävling som utlystes.

– Utmaningen för arkitekterna var att tidstroget återskapa tre av de fyra ursprungliga fasaderna samt den inre borggården, vilket innebar att de bara kunde skapa en egen design på den östra sidan mot floden Spree, berättar hon när vi möts på kaféet Einstein på Unter den Linden.

Den italienske arkitekten Franco Stella vann år 2008 med sitt förslag, där tre fasader är exakta kopior av Berlins gamla pråliga stadsslott och där den östra som vetter mot Spree är en modernistisk och naken betongvägg med fönster i strama rader.

Annons

Genom att placera Berlins afrikanska och asiatiska samlingar i det gamla kejserliga slottet avsåg man att ta loven av kritiken om att bygget skulle vara en nationalistisk idé: Se här, det handlar i själva verket om ett mångkulturellt projekt! Den ideella Föreningen Berlins slott, som i skrivande stund samlat in donationer på 95 miljoner euro till bygget, beskriver planerna på följande vis: ”Målet för Humboldt Forum är en bättre förståelse av vår globaliserade värld, vilket ska leda till att folk och kontinenter kommer närmare varandra. Därtill ska mötet mellan olika kulturer främjas och den ömsesidiga kunskapen om varandra utökas.”

Alla politiskt korrekta signalord fanns alltså med. Sedan gjorde man en stjärnvärvning i British Museums Neil MacGregor som chef för Humboldt Forum. Han skulle skapa ett världskulturmuseum av världsklass i Berlin. Denna översmarta plan skulle kyla ner kritikerna.

1/3

Delar av borggården är än så länge en byggarbetsplats.

Foto: Anders Q Björkman
2/3

Det inre av Humboldt Forum är än så länge en byggarbetsplats.

Foto: Anders Q Björkman
3/3

Även på insidan av Humboldt Forum blandas fasader som är exakta kopior av det gamla barockslottet med helt moderna väggar.

Foto: Anders Q Björkman

I stället tog det hus i helvete. Plötsligt började alla tala om de där prylarna som hittills samlat damm i museerna i Dahlem. Var kom alla föremålen ifrån egentligen? Hur kom de dit? Borde inte de spektakulära skulpturer som ingår i samlingarna och går under benämningen Benin-bronserna i själva verket skickas tillbaka till Nigeria? En rasande debatt fick tyskarna – som annars har lång erfarenhet av att bearbeta sin historia, de har till och med ett långt tyskt substantiv för det: Vergangenheitsbewältigung, uppgörelse med det förflutna – att inse att man hittills hade förbisett kolonialperioden på kejsar Wilhem II:s tid.

Annons

Kritikstormen kulminerade när den franska konsthistorikern Bénédicte Savoy med buller och bång lämnade Humboldt Forums rådgivande kommitté. I en intervju avfärdade hon det gigantiska museiprojektet som ett sätt härbärgera 300 års samlande ”med alla de svinerier och förhoppningar som är förbundna med detta”. Föremålen i samlingarna liknade hon vid radioaktivt avfall som man nu ville begrava under ett blytäcke ”så att ingen strålning kommer ut. Humboldt Forum är som Tjernobyl”.

På slottets insida blandas modernt med barock.
På slottets insida blandas modernt med barock. Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk

Kort därefter anlitade Frankrikes president Macron Bénédicte Savoy för att tillsammans med den senegalesiske ekonomiprofessorn Felwine Sarr ta fram en plan för hur landet ska hantera afrikanska samlingar. I sin rapport föreslog de båda långtgående återlämnande av afrikanska föremål som kommit i Frankrikes ägo genom ”stöld, plundring, lurendrejeri eller framtvingat samtycke”.

Annons

Att återbörda konstföremål till sina ursprungsländer är dock en svårare fråga än man inledningsvis kan tro. Ska man lämna tillbaka föremålen till länder som styrs av diktatorer? Har mottagarlandet råd att vårda föremålen? Ska man överlämna konstobjekten till den etniska grupp de hämtats från eller till en nation, ibland kanske en nation som förtrycker folkgruppen i fråga?

Viola König är ambivalent inför den fördömande kritiken mot hur museerna har hanterat sina samlingar.

– Vi som arbetade på museerna visste redan från början att ju närmare vi kom en invigning av Humboldt Forum, desto större var sannolikheten att människor skulle börja diskutera kolonialism. Därför bjöd vi in kritiska specialister till workshoppar och konferenser och inkluderade dem i våra rådgivande kommittéer. Men politikerna tog det inte på allvar utan såg till att vi fick ännu mer konservativa styrelser, säger hon.

Hon tycker att kritiken mot dem som arbetar med samlingarna på museerna är lite för svepande:

– Ansvariga politiska organ i Tyskland stödde enbart förväntade succéutställningar, men inte proveniensforskning [forskning för att utröna föremålens härkomst]. Curatorer har dock alltid ägnat sig åt det, men vid sidan av det dagliga arbetet. Som museiintendent skulle man aldrig ha tillåtits annonsera ut en curatortjänst för proveniensforskning. Men det är ett spännande jobb, lite grand som att vara detektiv.

Annons
På taket av slottet har man en fin utsikt över Berlin: domkyrkan i mitten, tv-tornet till höger. På taket byggs även en restaurang.
På taket av slottet har man en fin utsikt över Berlin: domkyrkan i mitten, tv-tornet till höger. På taket byggs även en restaurang. Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk

Diskussionen om proveniens lär fortsätta, inte minst i form av debatter i det nya museislottet, det försäkrar i alla fall Michael Mathis mig om under guidningen genom det nya slottet. Vi kliver över ofärdiga golv, vandrar upp på tillfälliga träramper, åker hiss och tar oss på olika sätt igenom de fyra våningar och de 40 000 kvadratmeter som ska bli ett gigantiskt kulturhus. Ibland går vi lite vilse:

– Det här stället förändras hela tiden. Sist jag var här fick man ta en annan väg, ursäktar sig Michael Mathis.

Om utsidan huvudsakligen är en ren kopia av det gamla slottet – bortsett från funkisfasaden i öster – så blir byggnaden desto mer modern ju djupare man kommer in i den. På borggården och i foajén på entréplanet blandas fortfarande barock och modernism på ett djärvt sätt, men när man väl kommer in i utställningslokalerna är det vita, släta, moderna ytor som råder. Högst upp på taket byggs en restaurang varifrån man i nordlig riktning har en fin utsikt över Museuminsels park, domkyrkan och Altes Museum, Gamla museet. I öster syns tv-tornet vid Alexanderplatz och i väster ser man bort längs boulevarden Unter den Linden, som avslutas med Brandenburger Tor.

Annons

Enligt planerna skulle Humboldt Forum öppnas den 14 september i år, på Alexander von Humboldts 250-årsdag, men så blir det inte. För en månad sedan meddelade stiftelsen vid en presskonferens att invigningen skjuts upp till 2020 och då ska ske i etapper, där en museidel i taget invigs. Först ut blir en specialutställning om elfenben och därefter öppnar den permanenta del som handlar om staden Berlin, som bland annat visar föremål från det ursprungliga barockslottet och från DDR-tidens Republik der Palast.

Harmut Dorgerloh, stiftelsen Humboldt Forums chef sedan drygt ett år tillbaka, tog över efter att britten Neil MacGregor lämnat uppdraget. Han tänker sig en inflyttningsfest som pågår i flera månader:

– Öppnandet blir en berättelse i flera kapitel. Vi har alla bitar, nu koreograferar vi dem. Kom ihåg att vi här talar om ungefär 40 000 kvadratmeter, varav 30 000 är tillgängliga för allmänheten. När jag visar runt besökare i byggnaden tar det två timmar – och det utan några utställningar. Tänk dig om British Museum skulle ha öppnat med allt på en gång. Det vore för mycket, säger han till The Art Newspaper.

Annons
1/3

Humboldt Forums chef Hartmuth Dagerloh vid några föremål från DDR:s gamla Palast der Republik som ska visas i det nya museet.

Foto: Bernd von Jutrczenka/TT
2/3

Originalskulpturer från det ursprungliga slottet visas i den nya slottskopian.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/David von Becker
3/3

Södra och västra fasaden av Berlins nya stadsslott. Till höger Berlins berömda tv-torn.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum

Viola König anar att det kan vara ett strategiskt drag att öppna etappvis innan hela projektet blir färdigt. Kanske kan kritiken vad gäller de afrikanska och asiatiska samlingarna ha hunnit avta när de utställningarna väl ska invigas?

– Jag värdesätter sättet som Hartmut Dorgerloh sköter sitt svåra uppdrag. Men kommer det pågående intresset för kolonialism och frågan om ägarskap vad gäller samlingar från en kolonial kontext någonsin att avta? Han kanske hoppas att det ska hända före 2021, då samlingarna från Afrika och södra Stilla Havet, där Tyskland hade kolonier före första världskriget, ska visas. Men jag tror inte det.

Viola Königs visioner var inte i samklang med den förre chefen Neil MacGregors planer. Hon drömde om att skapa ett museum där lokalerna var flexibla och inte anpassade efter permanenta utställningar och där lagerytorna var synliga för besökarna, något som hon tidigare hade åstadkommit som chef för Übersee-Museum i Bremen. Men MacGregor hade andra tankegångar och König valde att gå i pension i slutet av 2017, trots att hon hade erbjudits förlängd tjänst.

Annons

– Två veckor efter att jag gått i pension sa MacGregor upp sig. Vid det laget hade han möjligen insett att han inte kunde agera som om han vore någon sorts överintendent för ett världsmuseum som British Museum. Visst hade han makten och pengarna, men i Tyskland räcker inte det, man måste också hela tiden medla och förhandla. Han lärde sig inte denna läxa.

1/3

Högst upp på Humboldt Forums västra sida byggs en kupol med ett krucifix högst upp, något som har varit kontroversiellt eftersom museet kommer att innehålla religiösa föremål från andra trosuppfattningar.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk
2/3

Även på insidan av Humboldt Forum blandas fasader som är exakta kopior av det gamla barockslottet med helt moderna väggar.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk
3/3

Vid floden Spree har Humboldt Forum en avskalat modernistisk fasad. Brytningen mellan barockfasaden och funkisfasaden blir halsbrytande. Berlins domkyrka i bakgrunden.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan Falk

Det faktum att slottet inte blir klart den 14 september, i enlighet med de ursprungliga planerna, har fått tysk press att likna Humboldt Forum vid Berlins nya flygplats, som började byggas 2006, skulle invigas 2012, men ännu inte är färdig och ständigt spränger budgetramar. Humboldt Forum lär dock inte bli någon ny preussisk pinsamhet i stil med flygplatsen, utan står med stor sannolikhet klart nästa år. Och vad gäller budget, så har man hållit den. Kostnaden landar på 632 miljoner euro, motsvarande omkring 6,7 miljarder kronor – vilket kan jämföras med flygplatsens beräknade kostnad på 6 miljarder euro. Av de 632 miljonerna står regeringen för 480 miljoner, Berlin för 32 miljoner och donationer för hela 120 miljoner.

Annons

Konsthistorikern Horst Bredekamp, som ursprungligen ingick i den ledartrio som skulle segla Humboldt Forum i hamn tillsammans med britten Neil MacGregor, menar att det är viktigt att kvalitet får komma först, även om det innebär att man skjuter något på invigningen:

– Det är och förblir ett mirakel att en så pass komplex skapelse blir klar i så gott som utsatt tid, om än nästa år, sa han nyligen till tysk radio.

Men kritiken lär fortsätta. Thomas Oberender på Berliner Festspiele är skeptisk till projektet:

– Det blir inget slott, utan en alien – på insidan en kall hightech-byggnad, på utsidan låtsad historia. Det ursprungliga slottet växte fram under århundraden, med avbrott och i olika tidsskikt. Det här är något helt annat än Notre-Dame. Det är ett Centre Pompidou uppklätt som Notre-Dame.

Men vad än kritiker säger om arkitektoniskt kitsch, koloniala konstsamlingar och preussisk nationalism kan jag själv inte låta bli att tycka att Humboldt Forum är ett imponerande och fascinerande projekt. Att resa en exakt kopia av ett kolossalt barockslott, men låta en fasad vara brutalt modern – en halsbrytande blandning mellan ett ornamenterat förflutet och en avskalad samtid, ett grepp som återkommer på borggården på byggnadens insida – är, om inte annat, modigt. För att inte säga dumdristigt. Någon skulle kanske säga vansinnigt?

När jag lämnar in hjälm, väst och stålhättade skor i den containerbarack som fungerar som kontor, alldeles intill den skira, gula barockfasaden på Berlins nya stadsslott, funderar jag över om ett liknande projekt skulle ha kunnat genomföras i Stockholm. Vis av erfarenhet från den fallerade utbyggnaden av Stockholms stadsbibliotek och de evighetslånga diskussionerna om hur Slussen skulle byggas om – vilket ledde fram till en trist kompromiss – är min slutsats att det inte skulle kunna ske i min hemstad.

Men sådant händer i Berlin. Och det är nog bland annat därför jag ständigt återvänder hit.

Föremål från den gamla DDR-byggnaden Palast der Republik kommer att ställas ut på Humboldt Forum.

Foto: David von BeckerBild 1 av 29

Thomas Oberender, chef för Berliner Festspiele, vid invigningen av den symboliska ”återuppbyggnaden” av Palast der Republik, en tre dagar lång kulturfestival.

Foto: Annette Riedl/TTBild 2 av 29

Palast der Republik stod tidigare på den plats där nu Humbold Forum har byggts. DDR:s ”parlament” fungerade också som kulturhus och kallades för ”Erichs lampaffär” av östberlinarna – efter politikern Erich Honecker och de många lamporna på takets insida i byggnaden.

Foto: Jurgen Henkelmann/TTBild 3 av 29

Berlins stadsslott under 1920-talet.

Foto: TTBild 4 av 29

Berlins stadsslott med domkyrkan i bakgrunden, 2019.

Foto: Staffan LöwstedtBild 5 av 29

Humboldt Forum blir inte en renodlad kopia av det gamla barockslottet. Den östra fasaden är helt modern.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 6 av 29

Michael Mathis, presstalesman för Stiftelsen Humboldt Forum.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 7 av 29

Genom fönstren på tredje våningen i Humboldt Forums östra fasad skymtar man Berlins gamla rådhus. Här kommer samlingarna från Berlins Etnologiska museum att ställas ut.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 8 av 29

Grundstenen som lades 2013 markerar att slottets ursprungliga grundsten lades 1443.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 9 av 29

Av Humboldt Forums cirka 40 000 kvadratmeter får allmänheten tillträde till 30 000 kvadratmeter.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 10 av 29

Palast der Republik, i april 1981.

Foto: TTBild 11 av 29

T.v.: Thomas Oberender, chef för Berliner Festspiele. T.h.: Viola König, f d chef för Berlins Etnologiska museum.

Foto: Christoph Neumann/David von BeckerBild 12 av 29

Detalj av utsmyckningarna på barockfasaden.

Foto: Staffan LöwstedtBild 13 av 29

Utanför byggplatsen i centrala Berlin finns en informationskiosk om projektet.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 14 av 29

Den östra, moderna sidan av Berlins nya stadsslott, Humboldt Forum. Den italienske arkitekten Franco Stella har ritat byggnaden.

Foto: Staffan LöwstedtBild 15 av 29

Kopian av Berlins stadsslott beräknas kosta cirka 6,7 miljarder kronor.

Foto: Staffan LöwstedtBild 16 av 29
Foto: Staffan LöwstedtBild 17 av 29

Utsmyckningen till en av slottets portaler lyfts på plats.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 18 av 29

Delar av borggården är än så länge en byggarbetsplats.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 19 av 29

Det inre av Humboldt Forum är än så länge en byggarbetsplats.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 20 av 29

Även på insidan av Humboldt Forum blandas fasader som är exakta kopior av det gamla barockslottet med helt moderna väggar.

Foto: Anders Q BjörkmanBild 21 av 29

På slottets insida blandas modernt med barock.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 22 av 29

På taket av slottet har man en fin utsikt över Berlin: domkyrkan i mitten, tv-tornet till höger. På taket byggs även en restaurang.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 23 av 29

Humboldt Forums chef Hartmuth Dagerloh vid några föremål från DDR:s gamla Palast der Republik som ska visas i det nya museet.

Foto: Bernd von Jutrczenka/TTBild 24 av 29

Originalskulpturer från det ursprungliga slottet visas i den nya slottskopian.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/David von BeckerBild 25 av 29

Södra och västra fasaden av Berlins nya stadsslott. Till höger Berlins berömda tv-torn.

Foto: Stiftelsen Humboldt ForumBild 26 av 29

Högst upp på Humboldt Forums västra sida byggs en kupol med ett krucifix högst upp, något som har varit kontroversiellt eftersom museet kommer att innehålla religiösa föremål från andra trosuppfattningar.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 27 av 29

Även på insidan av Humboldt Forum blandas fasader som är exakta kopior av det gamla barockslottet med helt moderna väggar.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 28 av 29

Vid floden Spree har Humboldt Forum en avskalat modernistisk fasad. Brytningen mellan barockfasaden och funkisfasaden blir halsbrytande. Berlins domkyrka i bakgrunden.

Foto: Stiftelsen Humboldt Forum/Stephan FalkBild 29 av 29