Annons

Fallin up Nya souldrottningen Janice skiner med enorm lyskraft

Janice på P3 Guldgalan.
Janice på P3 Guldgalan. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

”Fallin up” är ett album som doftar dyrt och känns mjukt mot huden som kashmir. Men små störande detaljer bidrar till att Janice inte når sin fulla potential på skivan.

Publicerad

Fallin up

Artist
Janice
Genre
Soul
Musikbolag
Sony
År
2018

Betyg: 4 av 6

Tensta Gospel Choir har snart skapat en egen genre inom svensk musik. Tidigare har sensationer som Sabina Ddumba, Seinabo Sey, Elias, Lykke Li och Mapei tagit examen från plantskolan. Nu har kören släppt ut ytterligare en soul-stjärna att hålla koll på.

Senaste studenten heter Janice och är 23 år.

En handfull starka singlar har under det senaste året redan skänkt hennes en mini-hype i såväl svensk som internationell musikmedia. Och det är bara att lyssna för att förstå. Inga konstigheter alls. Med låtar fötts under Whitney Houstons vingslag, byggts upp med Janet Jacksons energi och processats till en modern och elektronisk disco-funk-twist visar Janice debutalbum ”Fallin up” att hon är en tveklös begåvning. Hon har en röst som är så mogen, djup och övertygande att det blir orättvist mot andra debutanter som placeras i samma fack som hon.

Annons

Janice är en av de där artisterna som inte skaver någonstans, hennes lyskraft är total och omöjlig att förneka. ”Fallin up” är ett album som doftar dyrt och känns mjukt mot huden som kashmir.

Men även om de tolv låtarna på ”Fallin up” bubblar av kreativitet och 10-talsfinesser, är de långt ifrån r’n’b-popen på Sabina Ddumbas ”Homeward bound” från 2016 eller Seinabo Seys mycket säregna ”Pretend” från 2015. Janice debut är helt enkelt inte lika nyskapande rakt igenom. 

På gott och på ont.

Det klassiska soundet har en bredare potential. Albumet ges extra tyngd av ett känslosamt intro på svenska där Janice pratar om sin pappa som tog livet av sig för några år sedan. Pappans död återkommer på skivan, inte minst på starka balladen ”Answer”, där hon klagande önskar att han kunde höra hennes låt. Ärren efter honom hörs i Janices röst.

”Black lies” är min favorit på skivan. En mörkt skev och groovy oemotståndlig modern mix av pop och soul som ger känslan av en regnig gränd på natten. Orkestrerade och digitalt sönderhackade ”Someone new” är stor och luftig. Det finns en obestämd desperat känsla i låten, som fyller stegen med vårkänslor.

Men texten i ”Queen of everything” känns som ett slitet uttryck, en meme på Instagram eller tryck på Carolina Gynnings muggar och klär inte alls Janices ålder eller musikens ambition att ligga rätt i tiden. Det är sådana små detaljer som gör att ”Fallin up” stundtals inte upplevs som riktigt fulländat.

Men ”Fallin up” borde ändå ta henne raka vägen över Atlanten, rakt in i en fet gammal studio med inrökta soulfarbröder och deras rustika instrument. Janice skulle tjäna på ett lyxigt, tungt och organiskt studio-sound. Hennes talang förtjänar det.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons