Annons

Nykter motbild till filosofernas Paulus-hajp

BOKLÅDAN | ”Lagen som evangelium?”

Under strecket
Publicerad

Det har väl gått få förbi att aposteln Paulus blivit högsta mode i de intellektuella salongerna. Alain Badiou, Giorgio Agamben och Slavoj Žižek – de kanske just nu hetaste tre namnen på den internationella filosofiska marknaden – alla har de designat sin egen Paulus: Paulus som värn mot kulturrelativismen, Paulus som protest mot en totaliserande biopolitik, Paulus som dialektisk materialist.

Vid sidan av dessa spektakulära filosofiska defileringar, i den betydligt mindre glamorösa forskningsdisciplinen ”nytestamentlig exegetik”, pågår samtidigt ett Paulusstudium som jämförelsevis tilldrar sig ringa uppmärksamhet, men vars existens det finns goda skäl att påminnas om då och då. Som en nyttig kontrast till den politiska revolutionär flera av ovannämnda filosofer framalstrar ur Paulus kan man exempelvis nämna den feministiska exegeten Elisabeth A Castellis mindre smickrande porträtt av aposteln. Genom ett textnära studium av Paulus första brev till församlingen i Korinth avtäcker Castelli snarast en självgod strateg som medels retoriska knep effektivt kväser avvikande synsätt för att befästa den egna auktoriteten. Värd att uppmärksamma är också den omfattande forskning som exegeten Magnus Zetterholm förtjänstfullt gör tillgänglig för en vidare allmänhet i Lagen som evangelium? Den nya synen på Paulus och judendomen (160 s. Studentlitteratur). Vad det närmare handlar om är den viktiga uppgörelse som under senare decennier ägt rum med det kristna västerlandets självklara bild av Paulus som ”hedningarnas apostel”, den storsinta gestalt som i universalistisk anda gör upp med den lagiska och exklusivistiska judendomen.

Annons
Annons

Vill man finna rötterna till denna bild får man gå tillbaka ända till det tidiga 100-talet, en tid av politiska spänningar då den icke-judiska delen av den rörelse som uppstått i kölvattnet av Jesus börjar få alltmer att vinna på att fjärma sig från den judiska stam man sprungit ur. Paulus kommer i sammanhanget att tjäna som det förebildliga undantaget, den laglärde juden som vänder den egna traditionen ryggen för att förkunna budskapet om Kristi nåd.

I tidigmodern tid befästes bilden av Luther, som obekymrat projicerar sin egen vånda inför lagen på Paulus och i apostelns budskap finner den förlösande nyckeln: Nåden allena. Paulus blir för Luther den som avtäcker lagens egentliga roll, att påvisa vår ofullkomlighet. Det är i relief mot denna insikt som sinnebilden för den ogudaktiga människan framträder, den laglydige juden som avfärdar nåden och eftersträvar egenrättfärdighet.

Att det skulle kräva 1900-talets excesser i antisemitismens flertusenåriga historia för att få syn på de uppenbara baksidorna i denna teologiska konstruktion är naturligtvis skrämmande i sig. Än mer kusligt är dock att denna anti-judiska bild av Paulus i så hög grad fortsätter att traderas. Innan man alltför glatt anammar Paulustrenden bör man därför kanske både en och två gånger fundera över vilken Paulus det är man anammat och inte minst bemöda sig om att inhämta en och annan lärdom om den rabbinska judendom som var apostelns verkliga hemvist.

Jayne Svenungsson

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons