Annons

Lars Magnusson:Nyöversättning hittar delvis ny Max Weber

Max Weber (1864–1920).
Max Weber (1864–1920). Foto: TT

Kanske hade samhällsvetenskapen sluppit en massa ofruktbart käbbel mellan sociologi och nationalekonomi om inte spanska sjukan hade ryckt bort den numera kanoniserade Max Weber i förtid för 100 år sedan. Nu finns en nyöversättning av hans ofullbordade ”Wirtschaft und Gesellschaft”.

Under strecket
Publicerad

När Max Weber dog för nästan exakt 100 år sedan, den 14 juni 1920, gjorde han det så gott som bokstavligen i katedern. Efter att ha föreläst intensivt för ekonomistudenterna vid Wiens universitet hade han känt sig krasslig. Efter bara några dagar var han död. Han hade fallit offer för den tidens stora pandemi, spanska sjukan, med den fatala komplikationen svårartad lunginflammation. 

Vid sidan av att föreläsa var Weber då mitt uppe i korrekturläsningen av ett manuskript som han varit mer eller mindre sysselsatt med under minst ett årtionde. Det skulle komma att publiceras på tyska två år efter hans död under titeln ”Wirtschaft und Gesellschaft”. Vid Webers död var verket ofullbordat och bestod dels av några inledande kapitel som Weber själv hade läst korrektur på, vissa stolpliknande partier samt några äldre manuskript som Webers fru Marianne hade plockat samman. I sin slutgiltiga utformning, utgiven på engelska under titeln ”Economy and society” 1968, hade verket växt från ett av författaren själv godkänt korrektur på några hundra sidor till mer än 800 sidor. Många tidigare otryckta manuskript från och med 1890-talet hade inkluderats – skrivna före det slutgiltiga korrekturet. På svenska gavs ”Ekonomi och samhälle” ut i tre volymer 1983–87.

Annons
Annons

För att rekonstruera verket och bättre kunna förstå vad Weber ville ha sagt 1920 har texten på ett föredömligt sätt och med stor stringens nu nyöversatts till engelska av den brittiske historikern och ekonomen Keith Tribe: ”Economy and society: A new translation” (Harvard University Press). Genom att utelämna tilläggen och samtidigt göra viktiga språkliga preciseringar menar han att det blir lättare att förstå vilken bok det egentligen var som Weber ville skriva. Tribe understryker att det främst har varit andra som efter Webers död skapat den gängse bilden av honom som en av det senaste seklets mest inflytelserika samhällsforskare. 

Tribe understryker att det främst har varit andra som efter Webers död skapat den gängse bilden av honom som en av det senaste seklets mest inflytelserika samhällsforskare.

Först gällde det hustrun Marianne, som väl mest gjorde sitt bästa för att få det ofullbordade manuskriptet publicerbart. Men därefter tillkom andra med bestämt syfte att skapa plats för Weber i utformandet av en modern sociologisk kanon som även inkluderade Karl Marx, Emile Durkheim, Ferdinand Tönnis och många fler. Strategin var att på detta sätt att ge den sociologiska universitetsdisciplin som under 50- och 60-talen slagit igenom stort ett glamoröst förflutet och starkt teoretiskt fundament. En huvudroll i detta sammanhang måste ges åt den amerikanske sociologen Talcott Parsons. Tribe visar i sin nyöversättning på viktiga passager där Parsons har valt att tolka Weber på ett sätt som snyggt passar in i hans eget teoribygge.

Annons
Annons

Inte minst mot denna bakgrund kan det, som Tribe hävdar, finnas anledning att skärskåda Webers position som sociologisk klassiker. Ofta framställs han på ett motsägelsefullt sätt i översikter av sociologins historia. Här beskrivs han som antipositivist, men det är knappast rättvisande och gäller i så fall bara att han avvisade att samhällsvetenskap borde ha naturvetenskapen som ideal. Genom detta ligger Weber nära en förståelsebaserad hermeneutisk vetenskaplig tradition med starka rötter i tysk idealism, påstås det ofta. Enligt en sådan syn gäller för alla vetenskaper som sysslar med mänskligt handlade att ”förstå” i stället för att ”förklara”; att tränga djupt in under skinnet på de historiska aktörerna. 

Att han skulle ha köpt hela hermeneutikens program är inte på något sätt självklart. Det är över huvud taget något som inte stämmer här. Weber hade blivit professor i ekonomisk historia och rättshistoria under 1880-talet, först i Heidelberg och sedan i Berlin. Han hade skrivit sin doktorsavhandling om handeln i Europa under medeltiden och sedan fortsatt med agrarhistoria i romarriket. I dag skulle vi kanske under denna tid kalla honom för en empiriskt lagd ekonomisk historiker. Själv kom han en bit senare att kalla sig national- eller socialekonom. Verket ”Ekonomi och samhälle” var planerat att ingå i en omfattande serie av ekonomiska handböcker som började ges ut i Tyskland på 1910-talet. 

Efter en personlig kris – möjligen igångsatt genom faderns död – drog han sig tillbaka från sina uppgifter som professor och universitetslärare. Från 1904 ägnade han sig åt sitt författarskap. I sin forskning sysslade han inte minst med frågan om världsreligionerna och hur de kommit att påverka den ekonomiska utvecklingen. Han kom bara att publicera en bok under sin livstid som just handlade om detta, ”Den protestantiska etiken och kapitalismens anda” (1905). När han återvände till professorssysslorna – nu först i Freiburg och till sist i Wien – återgick han till sitt ”gamla” ekonomiska projekt – det som han lämnade ofullbordat vid sin död 1920.

Annons
Annons

Max Webers pådyvlade roll i en samhällskritisk sociologisk kanon rimmar illa med hans egen syn på sig själv som framför allt ekonom. I ”Ekonomi och samhälle” invänder han i själva verket starkt mot en samhällsvetenskap som tar sin utgångspunkt i kollektivet (stånd, klasser, stat). I stället är han metodologisk individualist; allt socialt handlande har ytterst sin utgångspunkt i individens behov och intressen. I sitt fullständigt nedklottrade korrektur framstår han inte heller som någon kritiker av nationalekonomin. I själva verket ser han sig själv som del i den österrikiska skolan med ledande namn som Carl Menger och Friedrich von Wieser. Han är anhängare av marginalnyttoteorin och hyllar österrikarna när de för fram den fria prisbildningens roll – i stark kontrast till en socialistisk planekonomi. Detta är tankar som leder fram till en viss Friedrich Hayek och Ludwig von Mises, båda österrikare. 

Det betyder förstås inte att han var något slags modern nyliberal. Ett samhälle som helt bygger på marknadsprincipen trodde han inte på. Förmodligen menade han att marknaden måste förenas med sociala praktiker av annat slag för att skapa ett anständigt samhälle. Hur vi till sist karakteriserar honom är hur som helst inte på något sätt givet. Att enbart se honom som sociologisk kanon anser åtminstone hans nye översättare blir allt för mycket av en efterhandskonstruktion.

Det betyder förstås inte att han var något slags modern nyliberal. Ett samhälle som helt bygger på marknadsprincipen trodde han inte på.

Annons
Annons

Inte sällan brukar Max Weber kallas för ”borgerlighetens Marx”. Men det handlar då inte så mycket om teori och metod – här skiljer sig Weber och Marx betydligt åt. Snarare handlar det om att båda två vill förstå hur modernitet och västerlandets överlägsenhet skapats genom kapitalismen och industrialiseringen. För Marx handlar det om kapitalets förmåga att genom arbetarklassens underordning skapa de materiella resurserna som behövs för ett bättre (socialistiskt) samhälle. Till vissa delar håller Weber med om detta. Men han vill lägga tyngdvikten vid framväxandet av en kapitalistisk ”anda” som historiskt skapats i västra Europa genom historisk ekonomisk praktik. Hans betoning av den roll som protestantismen (Calvin snarare än Luther) spelar har inte utan goda skäl kritiserats som allt för ensidig.

Inte sällan brukar Max Weber kallas för ”borgerlighetens Marx”.

Samtidigt fortsätter hans betoning av de tankar som bär fram kapitalismen till världsherravälde att vara lika slående som när han först formulerade detta: hur framväxten av en kalkylerande rationalitet, byråkratisk administration och styrelse liksom ”avförtrollning” skapar förutsättningar för kapitalism och modernism. Med avförtrollning menade han västerlandets successiva avskaffande av magi och övernaturliga förklaringar av skeenden och sociala processer. Tillsammans skapar allt detta en brygd som förmår bryta sönder traditionella samhällen och invanda sociala strukturer. Det är huvudorsaken till att varken den kinesiska konfucianismen eller hinduismen med sin inåtvändhet förmådde bygga upp en sådan kapitalistisk modernitet, hävdade han.

Annons
Annons

I västs erövrande av världsherraväldet spelar alltså en kalkylerande rationalitet en huvudroll, enligt Weber. Trots detta framgår i hans ”Ekonomi och samhälle” att han inte utesluter betydelsen av andra rationaliteter för att förstå mänskligt handlande. Detta gäller även på ekonomins område. Vid sidan av den kalkylerande rationaliteten existerar andra sätt att möta människor. Kapitalismens logik kan inte innesluta allt mänskligt socialt handlande – det gäller även i väst. Människor genomför val som bygger på tradition, lojalitet och emotioner. Allt kan inte göras om till en köp- och försäljningsbaserad mätbar rationalitet – så skulle vi kanske i dag formulera hans ståndpunkt.

Genom sådana resonemang går han förstås långt utanför vad den gängse ekonomiska vetenskapen sysslade med under hans tid – eller ens fortfarande gör. Här ligger kanske även svaret på vad Weber egentligen strävade efter: inte främst att bygga upp en egen ”sociologisk” vetenskap, utan snarare skapa en bredare historiskt grundad samhällsvetenskap som medger att mänskligt handlande är något mycket komplext som bara kan förstås mot en sådan bakgrund. Onekligen är detta sätt att möta honom mera fruktbart än att placera honom i ett bestämt disciplinärt fack konstruerat långt senare. 

Keith Tribe har med sin översättning gjort det möjligt att se honom på detta sätt – 100 år efter hans död – som den stora samhällstänkare han faktiskt var. Vi kan kanske spekulera om vad som hänt om inte spanska sjukan slagit till: kanske hade samhällsvetenskapen sluppit ett stundtals ofruktbart käbbel mellan sociologi och nationalekonomi om de yttersta grunderna för en sådan mera sammanhållen vetenskap.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons