Annons

Läkaren: Väntar med spänning på nytt vaccin

Personal förbereds för insatser mot Ebola i orten Bunia i Kongo-Kinshasa.
Personal förbereds för insatser mot Ebola i orten Bunia i Kongo-Kinshasa. Foto: Pablo Garrigos/Läkare Utan Gränser

Med en inkubationstid på upp till tre veckor är faran för en ebolaepidemi i Kongo-Kinshasa efter de senaste dödsfallen inte över.

– Men ett nytt vaccin och bättre information från myndigheter ger mig hopp, säger Ghassan Abou-Chaar, ansvarig hos Läkare Utan Gränser.

Under strecket
Publicerad

Ghassan Abou-Chaar, Läkare utan Gränser.

Foto: Läkare Utan Gränser Bild 1 av 2

Gränsen mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa öppnades på fredagen igen.

Foto: AP Bild 2 av 2

Efter att Rwanda på torsdagen stängt gränsen till den kongolesiska tvåmiljonersstaden Goma var den tätt trafikerade passagen öppen igen på fredagen.

– Stoppet skapade en onödig oro bland människor. Man är beroende av handel, mattransporter och många har familjer och jobb på olika sidor om gränsen, säger Ghassan Abou-Chaar, ansvarig för Läkare Utan Gränsers akuta insatser som nyligen återvänt till Paris.

Det var på torsdagen som ett tredje fall av ebola, blödarviruset som kan smitta människor och djur via blod och kroppsvätskor, konstaterats i Goma. Beskedet kom bara timmarna efter att en person i staden avlidit av sjukdomen.

Sedan utbrottet i Kongo för ett år sedan har över 1 800 människor avlidit och cirka 2 600 fall av ebola konstaterats. Viruset är namngivet efter floden i norra Kongo (dåvarande Zaire) där det första utbrottet ägde rum 1976.

– Skillnaden i att komma in för behandling två dagar efter att symptom uppstått jämfört med att vänta 5–7 dagar är enorm. I fall som behandlats tidigt är dödligheten nere på 20 procent. Värst är förstås att upptäcka döda människor som aldrig lämnat hemmet, berättar Ghassan Abou-Chaar.

Annons
Annons

Ghassan Abou-Chaar, Läkare utan Gränser.

Foto: Läkare Utan Gränser Bild 1 av 2

Gränsen mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa öppnades på fredagen igen.

Foto: AP Bild 2 av 2

Hårdast drabbade är kvinnor och barn.

– Kvinnor ansvarar till exempel i en familj för tvättningen av de döda i samband med begravningar. Där finns en stor smittorisk. Det kan sedan lätt föras vidare till barnen som är nära mamman, säger Ghassan Abou-Chaar.

Ghassan Abou-Chaar, Läkare utan Gränser.
Ghassan Abou-Chaar, Läkare utan Gränser. Foto: Läkare Utan Gränser

Smittorisken är också dokumenterad i de 100-tals mindre, privata hälsocenter som upprättats i Goma efter utbrottet för ett år sedan.

FN:s sändebud David Gressly säger till brittiska BBC att 95 procent av de tillfrågade i Kongo-Kinshasa nu är beredda att vaccinera sig.

– Men det har jag inte upplevt som något problem. Det svåra har varit att få fram tillräckligt med vaccin av det ursprungliga, USA-tillverkade preparatet. Vi väntar med spänning på att kongolesiska myndigheter ska godkänna testerna av ett nytt vaccin från Belgien. Det skulle få stor effekt, säger Ghassan Abou-Chaar.

Gränsen mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa öppnades på fredagen igen.
Gränsen mellan Rwanda och Kongo-Kinshasa öppnades på fredagen igen. Foto: AP

Men information och upplysning är inte lätt att förmedla i ett vidsträckt land som Kongo, till ytan cirka fem gånger större än Sverige och som gränsar till nio länder. Bara Algeriet är större till ytan på den afrikanska kontinenten.

Huvudstaden Kinshasa, med 13 miljoner invånare, ligger närmare 300 mil och fyra timmars flygning väster om den utsatta provinsen i landets östra delar.

– Människor flyttar sig över stora områden. Miljonstaden Butembo ligger inte så långt norr om Goma. Hälsomyndigheterna i Kongo har dock blivit bättre på att upplysa och informera om strategier, säger Ghassan Abou-Chaar.

Den bästa preventiva åtgärden är ändå att regelbundet använda tvål och vatten:

– Ebola är ett ömtåligt virus, säger Ghassan Abou-Chaar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons