Annons
Kommentar

Saeed Alnahhal:”O du store Löfven” – ska vi packa väskorna nu?

Det finns en fråga som många nyanlända syrier ställer sig sedan valrörelsen inleddes: ”Packar vi väskorna?”.

Oroligt följer de utspel och talmansrundor, rädda att den tillträdande regeringen ska skicka tillbaka dem.

Under strecket
Publicerad
Foto: Facebook och TT Bild 1 av 3
Bild 2 av 3
Bild 3 av 3
Foto: Facebook och TT Bild 1 av 1
Foto: Facebook och TT

Riktig förändring händer innan man hinner reagera. Det har vi upplevt under lång tid i arabvärlden.

Men efter riksdagsvalet i september, och den efterföljande rösträkningen, upplevde vi att några få röster kan ändra mandatfördelningen från ett block till ett annat.

– Packar vi ihop våra prylar? undrar många syrier, på skämt. Men bakom skämtet ligger allvar.

En del nyanlända vakade under valnatten, och suckade av lättnad.

Om det var svårt för människor som redan är etablerade i Sverige att tolka resultatet i riksdagsvalet, var det ännu svårare för nyanlända som inte kan språket så bra, och som inte är vana vid demokratin.

Särskilt eftersom flera partier framställde sig som vinnare – trots att en del av dem minskat jämfört med förra valet, och andra inte fick så stort stöd som förväntat.

Annons
Annons
Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

En del nyanlända vakade under valnatten, och suckade av lättnad. De gratulerade varandra: det rödgröna blocket hade fler mandat än Alliansen.

Oron kom tillbaka när Stefan Löfven röstades bort som statsminister av riksdagen. Efter två talmansrundor har nu Moderatledaren Ulf Kristersson fått uppdraget att sondera möjligheten att bilda regering.

Personligen känner jag mig ändå bekväm, kanske eftersom jag har fått permanent uppehållstillstånd. Men de tusentals som fick sina beslut från Migrationsverket efter den 20 juli 2016, och beviljades tillfälliga uppehållstillstånd, tänker ständigt på vad som kan hända.

Syrier är mer aktiva på Facebook än på andra sociala medier. De diskuterar valet, partierna och hur resultaten kan påverka dem. Nyanlända syrier ställer många frågor, och får förklarat hur det fungerar av de som redan är medlemmar i något parti eller har involverat sig i politiken.

En del av dem har humor. De drar paralleller till det som hände under presidentvalet i Syrien. Bashar al-Assads lojalister brukade skriva sånger och producera bilder som glorifierade presidenten. De framhöll att han är den enda vägen till ett välmående Syrien, och att de är redo att offra sina liv för honom.

Annons
Annons

Syrier i Sverige ersatte al-Assad med Löfven. De skapade exempelvis humoristiska slagord, till exempel: Över åren, Löfven. Vi tycker om dig, o du store. Vi offrar anda och blod till dig, Löfven.

Och med frasen ”Löfven, annars bränner vi bensin” skämtar de om det som Shabbiha, en paramilitär grupp som stödjer al-Assad, och soldater i syriska armén skrev på väggarna när protesterna i Syrien krävde att al-Assad skulle lämna makten: ”Al-assad, annars bränner vi (al-balad) landet.”

Samtidigt var många allvarliga och skrev inlägg som lyfter upp demokratin i Sverige. De gjorde jämförelser mellan hur det går till i valen i Sverige och i Syrien.

Många syrier tycks anse att en Löfvenregering är bättre än en moderatledd. Men inget av de två största partierna är negativt inställda till flyktingar i allmänhet.

Frågan är då om det spelar någon roll vem av de två som styr landet? Det var ju faktiskt under S-MP-regeringen som invandringspolitiken blev hårdare. Man fick exempelvis permanent uppehållstillstånd när Fredrik Reinfeldt var statsminister. Men efter två år med Löfven infördes tillfälliga uppehållstillstånd – och det blev ännu svårare att återförenas med sin familj.

Inför valet såg jag en sammanställning av Sven Melanders utfrågning av de åtta partiledarna. Där fick de ta ställning till olika frågor genom att bara svara ”ja” eller ”nej”. De åtta ledarna var överens om nästan allt som relaterade till invandring.

Och Löfven och Kristersson hade samma svar på nästan alla tretton frågor. De svarade olika bara när det gäller medlemskap i Nato, att begränsa vinster i skolor och huruvida de tror på ett liv efter detta.

Jag tror inte att radikal förändring kan ske under bara fyra eller åtta år i en demokrati. Folket och politikerna som har öppnat sina hjärtan för flyktingar de senaste femtio åren kommer inte plötsligt att bli extremister och vilja skicka tillbaka flyktingar på en gång.

Sverige är dessutom ett land som styrs av lagar, och här finns partier som står för human flyktingpolitik och mänskliga rättigheter. Det civila samhället och folket kommer nog inte att låta något farligt hända syrier eller andra nyanlända – oavsett vilka som i slutändan kommer att bilda regering.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons