Annons

Rätt avsluta samtalet – i en inte alltför otrevlig ton

Illustration: Thomas Molén
Illustration: Thomas Molén

Främlingar som ställer närgångna frågor när de ska sälja något irriterar Karin. SvD:s etikettexpert håller med – mående är något man pratar om med människor man känner.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Sofia Larsson, etikettexpert.

Sofia Larsson, etikettexpert.

Fråga: Flera gånger har det hänt, när jag blivit uppringd av någon obekant, att vederbörande inleder med att fråga: ”Hur mår du?” Jag blir förbryllad. Vad har han för intresse av att veta det? Så jag säger: ”Varför frågar du det?” – och får då ett något förvirrat och undvikande svar. Jag tycker att det är mycket närgånget att fråga någonting sådant när man inte är bekanta med varandra. Det visar sig alltid att det handlar om att sälja någonting. Jag brukar alltid avsluta dessa samtal bestämt, kanske lite kort i tonen. Detta har också hänt i verkliga livet. Jag uppfattar frågan om mitt mående som mycket ytlig, och det är därför jag reagerar negativt. Man kan visst höra sig för om hur det står till med folk utan att vara väldigt nära bekant, men då är man åtminstone lite bekant, typ arbetskamrater.

Hur ser du på det här?

/Karin

Sofia Larsson, etikettexpert.
Sofia Larsson, etikettexpert.

Sofia Larsson: Jag håller i princip med dig. Det är en oskyldig fråga, men inte särskilt relevant mellan folk som inte känner varandra eller har några planer på att göra det. Du har förvisso chansen att snabbt bolla tillbaka ett ”Tack bra, själv då?”, men att be någon att begrunda och redovisa sitt mående är bättre att spara till personer man har att göra med i större utsträckning.

Annons
Annons

Frågan verkar dock inte alls utbredd mellan obekanta som passerar varandra under vardagliga göromål. Catrin Norrby är professor i nordiska språk vid Stockholms universitet och har samlat in ett omfattande material av 1 200 servicesamtal (vid teaterkassor, evenemangsbokningar och informationsdiskar på bibliotek) via ett forskningsprogram.

– Det är extremt ovanligt med denna fråga. Den ställs en enda gång i materialet och i det fallet rör det sig om en som arbetar i en biljettkassa, som känner kunden som kommer in sedan tidigare, säger hon.

Avsaknaden av ”Hur mår du?” i 1199 samtal mellan obekanta tyder på att det inte är ett vanligt mönster i den här typen av samtal. Att frågan dyker upp i ett samtal mellan just bekanta är knappast en slump.

Jag tror inte att en telefonförsäljare skulle låna sitt öra särskilt länge till någon som berättar om krämpor och motgångar.

– Att fråga någon vi känner hur hen mår tillhör det normala i sådana samtal. Att ställa den frågan signalerar att vi känner varandra sedan tidigare, och om vi inte gör det kan det alltså kanske uppfattas som avvikande eller markerat. Kanske är det så att mående i en svensk kontext tillhör den mer privata sfären, jämfört med många andra länder som till exempel USA där det är helt förväntat att servicepersonal ställer frågan ”How are you?” som en inledande hälsningsfras, säger Catrin Norrby.

Min teori är att telefonförsäljaren med sin fråga försöker skapa en falsk känsla av intimitet, så att det blir svårare att lägga på. Frågan känns ju inte genuin, för försäljaren förväntar sig knappast något annat än att du ska svara ”bra”. Så varför väcka den eventuella björn som sover, om någon faktiskt inte mår bra? Och därmed i princip tvinga den tillfrågade att ljuga.

För jag tror inte att en telefonförsäljare skulle låna sitt öra särskilt länge till någon som berättar om krämpor och motgångar. Men det skulle i och för sig kunna vara intressant som ett experiment.

Du gör helt rätt i att avsluta samtalet bestämt om du inte är intresserad. Men det är trevligt att göra det med en inte alltför otrevlig ton, även telefonförsäljare är ju trots allt människor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons