Annons

Hotell blir flyktinghem: ”Polisen ser mellan fingrarna”

Ockuperade hotell och skolor har blivit nya hem för några av de 60 000 flyktingar som sitter fast i Grekland sedan Balkanrutten stängdes i våras. Men de flesta trängs i läger som är dåligt rustade för vintern – samtidigt som flyktingströmmen över havet ökar igen.

Under strecket
Publicerad

"Man möter mycket rasism i Grekland, men på hotellet är det annorlunda. Aktivisterna behandlar oss som en av dem", säger Majid Elahi (till vänster). Det intensiva regnet får gatan nedanför att översvämmas och under några minuter får det barnen att glömma vardagen på flykt.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 5

Nikos Vassilopoulos är en av grundarna till det självorganiserade flyktingboendet Hotel City Plaza.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 2 av 5

Esraa och Renim tar hand om ett nyfött barn, medan Samira dansar. Esraa har bott i den ockuperade byggnade i nio månader och hoppas kunna ta sig till Sverige där hennes syster väntar. Deras föräldrar är båda kvar i Syrien.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 3 av 5

Saosan firar sin 13-årsdag i en ockuperad byggnad i centrala Aten. Hon hoppas kunna återförenas med sin syster som befinner sig i Sverige.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 4 av 5

Hassans familj är i dag i Sverige. Själv valde han att stanna i Syrien med sin mamma, som vägrade lämna sitt hem. Till slut gick det inte längre och han flydde.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 5 av 5

"Man möter mycket rasism i Grekland, men på hotellet är det annorlunda. Aktivisterna behandlar oss som en av dem", säger Majid Elahi (till vänster). Det intensiva regnet får gatan nedanför att översvämmas och under några minuter får det barnen att glömma vardagen på flykt.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1
"Man möter mycket rasism i Grekland, men på hotellet är det annorlunda. Aktivisterna behandlar oss som en av dem", säger Majid Elahi (till vänster). Det intensiva regnet får gatan nedanför att översvämmas och under några minuter får det barnen att glömma vardagen på flykt.
"Man möter mycket rasism i Grekland, men på hotellet är det annorlunda. Aktivisterna behandlar oss som en av dem", säger Majid Elahi (till vänster). Det intensiva regnet får gatan nedanför att översvämmas och under några minuter får det barnen att glömma vardagen på flykt. Foto: Linus Sundahl-Djerf

ATEN I det före detta trestjärniga hotellet City Plaza, inte långt från Atens centralstation, sitter Nikos Vassilopoulos i receptionen och kontrollerar vem som kommer och går. Han är en storvuxen och kraftig man. Respektingivande.

– Ibland kommer människosmugglarna och försöker göra affärer. Men här har de inte en chans, säger han och blåser ut tunga moln av piprök över entrén där han håller vakt.

I en soffa mittemot väntar en afghansk familj. Minsta flickan sover i mammans famn. De andra väntar orörligt. Tigande. Utanför öser regnet ner. Vintern är i antågande.

– Plötsligt stod de bara här och sa att de inte visste vart de skulle ta vägen. De var dyblöta och hade just kommit med färjan från Lesbos.

– Men det går inte. Vi har en väntelista på över 1 200 personer, berättar Nikos som är en av grundarna av det självorganiserade flyktingboendet.

Annons
Annons

Nikos Vassilopoulos är en av grundarna till det självorganiserade flyktingboendet Hotel City Plaza.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1
Nikos Vassilopoulos är en av grundarna till det självorganiserade flyktingboendet Hotel City Plaza.
Nikos Vassilopoulos är en av grundarna till det självorganiserade flyktingboendet Hotel City Plaza. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Det var när gränsen mot Makedonien stängdes och mer än tiotusen flyktingar plötsligt satt fast i Idomeni som vänsteraktivister och en grupp flyktingar i Aten beslutade att ta över City Plaza.

Mitt i staden hade vi alltså ett outnyttjat hotell med sju våningar och runt hörnet sov flyktingar på gatan. Det fanns inget skäl i världen att inte gå in

Hotellet hade då stått tomt i över sju år. Som ett monument över den ekonomiska krisen som utraderat en fjärdedel av Greklands ekonomi.

– Mitt i staden hade vi alltså ett outnyttjat hotell med sju våningar och runt hörnet sov flyktingar på gatan. Det fanns inget skäl i världen att inte gå in, säger Nikos som var med och bröt upp dörrarna.

När polisen anlände var City Plaza redan i händerna på 120 flyktingar och närmare 100 aktivister.

– Det var inte mycket de kunde göra. Vi var rätt många och polisen föredrog att ge sig iväg.

De nya invånarna började rensa hotellet från skräp och bråte. En logistikgrupp fick i uppdrag att skaffa fram mat, byggmaterial och möbler. En säkerhetsgrupp patrullerade på gatan för att förhindra attacker från det högerextrema partiet Gyllene gryningen. Men också för att det i kvarteren finns gott om knarklangare.

I dag bor 400 flyktingar inklusive 180 barn i City Plaza. De organiserar själva verksamheten. Mat och läkemedel finansieras av donationer. Men hjälporganisationer eller statliga institutioner är bannlysta.

Annons
Annons

Esraa och Renim tar hand om ett nyfött barn, medan Samira dansar. Esraa har bott i den ockuperade byggnade i nio månader och hoppas kunna ta sig till Sverige där hennes syster väntar. Deras föräldrar är båda kvar i Syrien.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

– Vår politiska uppfattning är att sociala rörelser förändrar samhället. Inte staten, säger Nikos som tillhör ett nätverk av vänsteraktivister och anarkister som har sin högborg i stadsdelen Exarchia.

På andra våningen läcker det från taket. Aktivister och boende drar slangar och försöker få ut vattnet. 24-åriga Majid Elahi från Afghanistan har varit på hotellet i fem månader tillsammans med sin mamma, en syster och fyra bröder. Hans pappa mördades av talibanerna. Ibland jobbar han som byggarbetare för mindre än 200 kronor om dagen.

– Det är svårt att leva ett bra liv i Grekland, säger han.

– Det är ett litet land med stora problem.

Precis som Majid har över 60 000 migranter strandat i Grekland, som de egentligen bara hade tänkt passera. Men länderna som de egentligen var på väg till, främst Tyskland och Sverige, skyddas sedan i våras av taggtråd och gränsstaket utmed Balkanrutten.

På samma sätt sitter 7 000 flyktingar fast i Serbien, de flesta vid gränsen mot Ungern där temperaturerna nu börjar krypa ner mot nollstrecket. De mest förtvivlade klipper hål i taggtråden eller använder stegar och rep för att sig över. Andra anlitar människosmugglare.

Esraa och Renim tar hand om ett nyfött barn, medan Samira dansar. Esraa har bott i den ockuperade byggnade i nio månader och hoppas kunna ta sig till Sverige där hennes syster väntar. Deras föräldrar är båda kvar i Syrien.
Esraa och Renim tar hand om ett nyfött barn, medan Samira dansar. Esraa har bott i den ockuperade byggnade i nio månader och hoppas kunna ta sig till Sverige där hennes syster väntar. Deras föräldrar är båda kvar i Syrien. Foto: Linus Sundahl-Djerf

Men de allra flesta sitter fast i Grekland som i ett enda stort väntrum. Eller som premiärminister Alexis Tsipras har kallat det: ett själarnas packhus.

Annons
Annons

Saosan firar sin 13-årsdag i en ockuperad byggnad i centrala Aten. Hon hoppas kunna återförenas med sin syster som befinner sig i Sverige.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

Enbart i Aten har ett dussintal hotell, skolor eller andra byggnader ockuperats. I en nedlagd gymnasieskola i Exarchia som togs över i februari förra året träffar vi Stephanie Larson som hjälper ensamkommande minderåriga eller mödrar med småbarn.

– Visst är det olagligt att ockupera byggnader, säger hon småleende. Men polisen och politikerna ser mellan fingrarna.

– De vågar inte sparka ut oss härifrån. Och även de vågade så vet de inte vad de skulle göra av de boende. Lägren är ju proppfulla.

I trapphuset ekar det av skratt och glädjetjut när grupper av barn jagar varandra. På andra våningen träffar vi 13-årige Esraa Karofa som har flytt från Homs i Syrien. Hon bor i ett kvinnorum tillsammans med kompisarna Renim, Samira och Edlib. Bakom ett skynke står en liten säng med två bebisar – de är bara är några veckor gamla. Arabisk musik skvalar från en mobil.

Esraas mamma och pappa är kvar i Syrien men hennes 24-åriga syster Rokia bor i Nässjö. Dit är Esraa på väg. Fast nu har hon väntat i nio månader utan besked från myndigheterna, säger hon.

Saosan firar sin 13-årsdag i en ockuperad byggnad i centrala Aten. Hon hoppas kunna återförenas med sin syster som befinner sig i Sverige.
Saosan firar sin 13-årsdag i en ockuperad byggnad i centrala Aten. Hon hoppas kunna återförenas med sin syster som befinner sig i Sverige. Foto: Linus Sundahl-Djerf

I ett klassrum i samma korridor firar Saosan sin födelsedag. Hon fyller 13 och sitter på golvet med en tårta framför sig. Från taket hänger filtar och skynken som nödtorftigt separerar de fyra familjerna som lever här. Tillsammans med mamma Rana, brodern Muhammed och systern Fara är Saosan på väg till Gislaved. Där bor hennes 16-årige storebror Farouk.

Annons
Annons

Hassans familj är i dag i Sverige. Själv valde han att stanna i Syrien med sin mamma, som vägrade lämna sitt hem. Till slut gick det inte längre och han flydde.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

– Vi har ansökt om familjeåterförening på svenska ambassaden. Det var för åtta månader sedan. Men vi har inte ens fått tid för en första intervju, berättar Rana.

Totalt har uppåt tvåtusen flyktingar funnit plats i ockuperade byggnader i Aten. De hör till de lyckligt lottade. I de omkring 40 lägren runt om i Grekland har FN:s flyktingorganisation UNHCR och grekiska myndigheter börjar ersätta tält med containrar. Röda Korset delar ut filtar och varma kläder.

Men Eva Cossé vid Human Rights Watch tror att hjälpen inte kommer att nå ut till många av de största och värsta lägren. Inte minst på öarna Lesbos, Samos, Chios, Leros och Kos där registrering och asylförfaranden genomförs i så kallade hotspots.

Där fylls lägren hela tiden på. Asylprocessen går i snigelfart. Samtidigt har flyktingströmmen börjat öka igen efter sommaren då inte mer än cirka 1 500 i månaden kom. Sedan augusti har siffran fördubblats – en mild föraning om vad som hotar om flyktinguppgörelsen med Turkiet skulle spricka.

Hassans familj är i dag i Sverige. Själv valde han att stanna i Syrien med sin mamma, som vägrade lämna sitt hem. Till slut gick det inte längre och han flydde.
Hassans familj är i dag i Sverige. Själv valde han att stanna i Syrien med sin mamma, som vägrade lämna sitt hem. Till slut gick det inte längre och han flydde. Foto: Linus Sundahl-Djerf
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons