Annons

Ödmjukhet intresserar inte det franska underbarnet

USA:s trovärdighet som världsledare krymper i takt med Donald Trumps nycker och tweets, britterna är uppslukade av brexit och Angela Merkel sjunger på sin sista refräng som Tysklands förbundskansler. Därmed öppnar sig möjligheten för Emmanuel Macron att visa upp sin och Frankrikes tyngd i Europa och världen.

Under strecket
Publicerad

Teresa May och britterna lämnar EU fritt för Emmanuel Macron. ”Angela Merkel är knappast den friska fläkt som EU-förespråkarna längtar efter för att rädda den tillstukade unionens framtid”, skriver SvD:s Teresa Küchler.

Foto: Stefan Rousseau/APBild 1 av 2

President Emmanuel Macron på inspektion av franska flottbasen i Toulon i januari 2018.

Foto: Claude Paris/APBild 2 av 2

Teresa May och britterna lämnar EU fritt för Emmanuel Macron. ”Angela Merkel är knappast den friska fläkt som EU-förespråkarna längtar efter för att rädda den tillstukade unionens framtid”, skriver SvD:s Teresa Küchler.

Foto: Stefan Rousseau/APBild 1 av 1
Teresa May och britterna lämnar EU fritt för Emmanuel Macron. ”Angela Merkel är knappast den friska fläkt som EU-förespråkarna längtar efter för att rädda den tillstukade unionens framtid”, skriver SvD:s Teresa Küchler.
Teresa May och britterna lämnar EU fritt för Emmanuel Macron. ”Angela Merkel är knappast den friska fläkt som EU-förespråkarna längtar efter för att rädda den tillstukade unionens framtid”, skriver SvD:s Teresa Küchler. Foto: Stefan Rousseau/AP

BRYSSEL ”Frankrike är tillbaka, Europa är tillbaka”, sade Emmanuel Macron till ett pressuppbåd efter det första mötet med president Xi Jinping.

Den franske presidenten var nyligen på statsbesök i Kina, både för att sluta egna affärsavtal med den asiatiska jätten och för att sprida budskapet att EU och Kina måste närma sig varandra såväl i handeln som i exempelvis kampen mot klimatförändringarna, och skynda på det jätteprojekt med vägar, hamnar och järnvägsnät som ska förbinda Mittens rike med dess handelspartners i väst, den så kallade nya sidenvägen.

Macron sade att Frankrike var ingången till resten av Europa, och den hörnsten i Europa som Kina kan luta sig mot. Som gåva till sin värd hade han valt ut hästen Vesuvius ur presidentkavalleriet i Paris – ”en symbol för fransk excellens” och ”en tidigare oöverträffad, diplomatisk gest”, som Macrons stab uttryckte det.

Annons
Annons

President Emmanuel Macron på inspektion av franska flottbasen i Toulon i januari 2018.

Foto: Claude Paris/APBild 1 av 1

I EU finns inte någon given rival för posten som unionens ansikte utåt och första dragarland.

Ödmjukhet ligger inte för den franske presidenten. Varför skulle det? USA har under Donald Trump vänt omvärlden ryggen, och Macron har därför fått en ypperlig chans att föra fram Frankrikes position på världsarenan.

Macron bjöd in Vladimir Putin till det storslagna slottet Versailles för att försöka tina upp både Frankrikes och EU:s relationer till Ryssland. I november gav han sig in i konflikten mellan Saudiarabien, Libanon och Iran och krävde att den saudiske regimen släppte den fängslade libanesiska premiärministern Saad al-Hariri och lät denne flyga till Paris.

En månad senare anordnade han klimattoppmöte i Paris för att visa att man fortsätter arbetet trots att USA har dragit sig ut det internationella klimatavtal som slöts för två år sedan.

I EU finns inte heller någon given rival för posten som unionens ansikte utåt och första dragarland.

Britterna är på väg att lämna EU, och de var ändå aldrig särskilt intresserade av den europeiska saken. I Berlin ska Angela Merkel just inleda sin tredje och absolut sista mandatperiod som förbundskansler – knappast den friska fläkt som EU-förespråkarna längtar efter för att rädda den tillstukade unionens framtid.

President Emmanuel Macron på inspektion av franska flottbasen i Toulon i januari 2018.
President Emmanuel Macron på inspektion av franska flottbasen i Toulon i januari 2018. Foto: Claude Paris/AP
Annons
Annons

När Macron besegrade extremhögerns Marine Le Pen i presidentvalet i maj förra året hördes i Bryssel en enorm lättnadens suck. Men det politiska underbarnet Macron, som på valnatten mottog folkets jubel under en enorm EU-flagga och till tonerna av Beethovens Ode till glädjen – EU:s informella hymn – skulle man kunna injicera optimism och ny energi i EU-projektet.

Om ödmjukhet betyder att man har medelmåttiga framgångar så kan jag bara säga en sak: jag är inte intresserad.

Macrons erövringståg i den franska politiken var fullkomligt förbluffande: han lämnade socialistpartiet och startade sin egen liberala rörelse ”En marche!” – Framåt! – bara ett år före presidentvalet. Dagen då han flyttade in i Elyséepalatset hade En marche! inte ens valbara representanter i landets alla valkretsar. Men några veckor senare i parlamentsvalet fick rörelsen ändå nästintill absolut majoritet i nationalförsamlingen i Paris.

Macron kan i stort sett göra vad han vill. Han har dessutom fyra år kvar på sin mandatperiod och kan därmed tämligen oberörd av allmän opinion genomdriva de omstridda arbetsmarknadsreformer och åtstramningspolitik som han menar behövs för att bland annat pressa ner Frankrikes kroniskt höga budgetunderskott: den som vill ta täten för EU och tala om för de andra medlemsländerna var skåpet ska stå måste ju själv vara Bror Duktig och hålla sig inom de tillåtna budgetramarna för att få respekt.

När Macron i en uppmärksammad intervju i den tyska tidningen Spiegel i oktober fick kommentera de alltmer högljudda anklagelserna i hemma i Frankrike om att presidenten var arrogant och hade fått hybris sade presidenten:

”Ambition är aldrig ödmjuk. Om ödmjukhet betyder att man har medelmåttiga framgångar så kan jag bara säga en sak: jag är inte intresserad”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons