Annons

Ökad rädsla i Malmö efter skjutningen: ”Chockad”

Söndagskvällens skjutning på Möllevångstorget skedde före klockan sju utanför en välbesökt restaurang. Malmöbor berättar att rädslan hindrar dem från att röra sig fritt i staden.

Under strecket
TT
Publicerad

Emma Rudnert passerar Möllevångstorget på väg till jobbet. Nu funderar hon på vad hon ska säga om skjutningarna i Malmö till sin tonårsdotter.

Foto: Agnes Henriksson Fjeldstad/TT

Emma Rudnert passerar Möllevångstorget på väg till jobbet. Nu funderar hon på vad hon ska säga om skjutningarna i Malmö till sin tonårsdotter.

Foto: Agnes Henriksson Fjeldstad/TT
Emma Rudnert passerar Möllevångstorget på väg till jobbet. Nu funderar hon på vad hon ska säga om skjutningarna i Malmö till sin tonårsdotter.
Emma Rudnert passerar Möllevångstorget på väg till jobbet. Nu funderar hon på vad hon ska säga om skjutningarna i Malmö till sin tonårsdotter. Foto: Agnes Henriksson Fjeldstad/TT

Det är en bister förmiddag på Möllevångstorget i Malmö. Vid gathörnet utanför restaurangen där skjutningen skedde tidigt på kvällen står en polisbil parkerad. En blond kvinna pratar med två poliser utanför bilen. Ett tiotal torghandlare i mössor och vantar säljer blommor och frukt.

Nadia Rosenkilde handlar grönsaker tillsammans med sin svägerska.

– Jag är i chock. Man blir berörd när man ser blommorna på platsen. Och rädd, säger hon.

I barnvagnen ligger hennes yngste son och sover bakom ett skynke.

– Om det blir ännu värre flyttar vi tillbaka till Köpenhamn. Det är mycket skjutningar där också, men det är annorlunda. Vi bodde på Nörrebro i Köpenhamn innan men flyttade hit för att där var så mycket problem, men sakta men säkert har det kommit hit också.

Emma Rudnert, som arbetar nära torget, drar också barnvagn.

– Min 14-åriga dotter vågar inte vara i stan. Innan har jag sagt att det inte är någon fara så länge affärerna är öppna. Det kan jag inte säga längre. Jag vill inte att hon ska växa upp med en rädsla.

På en frisörsalong får Ahmed, som inte vill säga sitt efternamn, skägget trimmat. Även han känner av en rädsla hos unga Malmöbor.

– Min lillebror, som är 15, vågar inte gå ut själv. Jag vågar nästan inte heller gå ut på natten fast jag är kille och stor. Kanske de tycker att jag liknar någon och så skjuter de mig i stället.

Han tror på fler poliser ute på gatorna och fler civilklädda poliser som rör sig ute i samhället.

– Men egentligen har jag har inga ord. Jag känner sorg för alla skjutningar som sker i Malmö, inte bara den i går, säger han.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons