Annons

”Göring nonchalant efter dödsdomen”

Hermann Göring fick åklagaren ur balans under den historiska Nürnbergrättegången mot andra världskrigets krigsförbrytare. Tack vare rättspsykiatrikern som intervjuade nazisterna vet vi vad de tänkte inför och efter dödsdomarna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hermann Göring äter under en paus i rättegången i Nürnberg.

Bild 1 av 1

1 / 18

Hermann Göring äter under en paus i rättegången i Nürnberg.
Hermann Göring äter under en paus i rättegången i Nürnberg.

Det fanns röster som höjdes för att de nazistiska ledarna skulle avrättas utan rättegång, men 1945 fattades beslutet att de fyra segernationerna – USA, Sovjet, Frankrike och Storbritannien – skulle anordna en krigsförbrytarrättegång. Nürnbergrättegångarna blev en serie av 13 rättegångar, där den mest kända var den första som inleddes 20 november 1945. Då ställdes 24 militära och politiska ledare från det besegrade Nazityskland inför rätta för krigets massmord. Nazisterna hade tusentals koncentrationsläger av olika typer, där mellan 11 och 17 miljoner människor dog genom avrättning, svält eller sjukdomar.

Av de åtalade skulle Hermann Göring få huvudrollen i Nürnberg – här på bild under rättegången bredvid Rudolf Hess:

Annons
Annons

Hermann Göring och Rudolf Hess.

Foto: APBild 1 av 1

2 / 18

Hermann Göring och Rudolf Hess.
Hermann Göring och Rudolf Hess. Foto: AP

Hermann Göring var under ett antal år Adolf Hitlers närmaste man, men hade mot slutet av kriget gett ett stukat och modstulet intryck. När han greps den 7 maj 1945 var han kraftigt överviktig. Den amerikanske militärläkaren som undersökte honom menade att han var ”så fet att det var groteskt, en dallrande massa”. Men när rättegången startade i Nürnberg några månader senare var Göring i en helt annan form och fick då åter en ledarroll i den åtalade gruppen av nazister. Han fick till och med de andra åtalade att skratta trots den allvarliga situationen.

Annons
Annons

Hermann Göring omgiven av bland andra Rudolf Hess och Joachim von Ribbentrop. Göring grundade Gestapo, var chef för Flygvapnet och ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren.

Foto: APBild 1 av 1

3 / 18

Hermann Göring omgiven av bland andra Rudolf Hess och Joachim von Ribbentrop. Göring grundade Gestapo, var chef för Flygvapnet och ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren.
Hermann Göring omgiven av bland andra Rudolf Hess och Joachim von Ribbentrop. Göring grundade Gestapo, var chef för Flygvapnet och ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren. Foto: AP

Tack vare den amerikanske rättspsykiatrikern Douglas M Kelley kan vi få insikt i hur nazisterna tänkte före och under rättegången. Det är tydligt att Hermann Göring gick in i Nürnbergrättegången med ett nytt självförtroende. Så här sade han till rättspsykiatrikern inför rättegången: ”Om jag inte lyckas över­tyga domstolen, så vill jag åtminstone övertyga det tyska folket om att allt jag gjort har jag gjort för riket. Om 50 eller 60 år kommer det att resas minnesmärken över Hermann Göring i Tyskland”, sade Hermann Göring.

Annons
Annons

De fyra domarna var från segermakterna USA, Frankrike, Sovjet och Storbritannien. Även åklagarna var från dessa länder.

Foto: APBild 1 av 1

4 / 18

De fyra domarna var från segermakterna USA, Frankrike, Sovjet och Storbritannien. Även åklagarna var från dessa länder.
De fyra domarna var från segermakterna USA, Frankrike, Sovjet och Storbritannien. Även åklagarna var från dessa länder. Foto: AP

Trots att det under krigets slutskede gick ut order från nazistledningen om att alla dokument skulle förstöras fanns en enorm mängd dokument att tillgå för åklagarna. Många av dem fulla med hemligstämplade uppgifter.

Det fanns fyra åtalspunkter under rättegången: Planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Göring var en av de som riskerade att förklaras skyldig på alla fyra punkterna.

I början av rättegången förklarar sig Göring ”i åtalets mening ej skyldig”. Han har då förberett ett långt tal där han bland annat ska förklara att han har gjort allt för det tyska folkets bästa, men han förbjuds av domstolens ordförande att hålla det talet. Göring skulle dock få en ny chans senare.

Annons
Annons
Foto: APBild 1 av 1

5 / 18

Foto: AP

Några av de åtalade visar ånger under rättegången. Inte minst när åklagaren visar en film som de allierade spelat in när de befriade koncentrationslägren. ”En oändlig flod av bleka lik flyter fram över filmduken, lik med revben som sticker ut ur bröstet, lik som föses runt av stora bulldozrar, som om de var avfall. Lik som inte alls är lik utan bara svedda rester av kött och benknotor”, berättar en åskådare senare.

Flera av de åtalade gömmer sina ansikten i händerna. Enligt de många vittnesuppgifter som finns från rättegången ska dock Göring ha verkat oberörd, trots att han lät bygga flera av de läger som senare blev koncentrationsläger. När filmvisningen är över känner de flesta i salen illamående. Det är tyst, men Rudolf Hess, som under en period var ställföreträdande führer, låter sin röst höras: ”Jag tror inte på det där”, ­säger han. Göring ber honom då skarpt att hålla tyst. Senare får även Göring ett utbrott när SS-generalen ­Erich von dem Bach-Zelewski tar plats i vittnesbåset. Han ska vittna mot de åtalade i utbyte mot straffrihet och då utbrister en ursinnig Göring: "Förrädare!".

Åklagarna blir under den nästan ett år långa rättegången oroliga för att Hermann Göring påverkar flera av de åtalade. Några som tidigare sagt att de skulle fördöma Adolf Hitler börjar nu tveka. Rustningsministern Albert Speer tar dock avstånd från Hitler och blir då hånad av Göring som säger sig "vara nära att dö av skam". Efter detta utfall från Göring får denne under en period äta i ett separat rum.

Annons
Annons

Hermann Göring förhörs.

Foto: APBild 1 av 1

6 / 18

Hermann Göring förhörs.
Hermann Göring förhörs. Foto: AP

I höga stövlar intar Hermann Göring vittnesbåset på eftermiddagen den 13 mars 1946. En korrespondent från The Times har efteråt sagt att de samlade ”nästan darrade av förväntan”. De får se en bestämd man som utan ånger erkänner sitt ansvar, inklusive lagarna mot judar. Så här uttrycker han det bland annat:

– Jag utfärdade lagarna och därför är jag ansvarig för dem. Jag har inte för avsikt att gömma mig bakom att det var führerns order. Jag hade ansvaret för upprustningen, för träningen och för stärkandet av moralen inom Luftwaffe. Jag personligen, inte führern, bär det fulla och hela ansvaret för allt som skedde, säger han utan att darra på rösten.

Göring får totalt under de här dagarna tala i tolv timmar utan att bli avbruten, vilket upprör åklagarna som tycker att han får alldeles för mycket tid att lägga ut texten. Däremot verkar humöret och stridsviljan höjas bland de åtalade. Här finns ett klipp från hans tal:

Annons
Annons

Göring i vittnesbåset.

Foto: APBild 1 av 2
Bild 2 av 2

7 / 18

Under korsförhöret fortsätter Hermann Göring att agera självsäkert och rättar även åklagare Robert Jackson på några punkter. Bland annat när han säger Rehnlandet i stället för Rehn. Jackson tappar vid några tillfällen humöret.

Göring i vittnesbåset.
Göring i vittnesbåset. Foto: AP

Så här såg SvD ut efter Görings inledande dag i vittnesbåset – 14 mars 1946:

Läs hela artikeln från 14 mars 1946 härsvd.se

Det står bland annat att "aldrig ska någon tysk komma och säga att Göring inte fick tillfälle att tala ut inför sina domare". SvD:s utsände beskriver också målande hur det såg ut när Göring intog vittnesbåset: "Han reste sig, lade ifrån sig den yllefilt han brukar svepa om sig och lämnade sin plats. Den brandröda halsduken lyste fram under hans högt igenknäppta dubbelradiga flygarrock, som nu saknar ordensdekorationer".

Vidare står det bland annat följande i SvD-artikeln: "Det fanns förbluffande mycket av den gamla Göring kvar, också fysiskt. Hans anletsdrag blev åter levande då han nu slutligen fick göra sig hörd. Om journalisterna väntat på Göring i vittnesbåset som en höjdpunkt på processen blev emellertid dagen otvivelaktigt en besvikelse. Hans tal var ren nazipropaganda av det slag som världen redan kan utantill".

Den 1 oktober 1946 ska domarna till slut falla. Hela världen håller andan. De flesta ser inget allternativ till dödsdomar för de värsta krigsförbrytarna. Hermann Görings dom läses upp och han ses som skyldig på alla fyra åtalspunkterna. Han döms till döden.

Annons
Annons

Hermann Göring, Rudolph Hess och Joachim Von Ribbentrop när domarna läses upp.

Foto: APBild 1 av 1

8 / 18

Hermann Göring, Rudolph Hess och Joachim Von Ribbentrop när domarna läses upp.
Hermann Göring, Rudolph Hess och Joachim Von Ribbentrop när domarna läses upp. Foto: AP

När Hermann Göring hör orden ”Tod durch den Strang” i sina hörlurar (”avrättning genom hängning”) lämnar han rättssalen utan att visa några känslor.

Så här berättar rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Görings reaktion:

– Göring var först ner till sin cell, hans ansikte var blekt och fruset, ögonen utstående. "Död!" sa han då han lade sig på sin cellbedd och sträckte sig efter en bok. Hans händer skakade trots försök till nonchalans. Hans ögon var fuktiga och han flåsade, kämpade emot ett känslomässigt sammanbrott. Han frågade mig i en ostadig ton om jag kunde lämna honom för en stund, berättar Douglas M Kelley.

Så här såg det ut i SvD dagen efter domen, 2 oktober 1946:

Annons
Annons
Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

9 / 18

SvD:s reporter har en kritisk ton i texten och skriver bland annat följande: "För otaliga människor kommer utslaget att förefalla märkligt milt. Men det är dock första gången i historien som ansvaret för angreppskrig lägges på enskilda personer i ansvarig ställning. Detta är processens folkrättsliga nyhet".

Kritiken utvecklas senare i texten: "Det framgick av motiveringen av domarna att domstolen begränsat sin egen kompetens till själva kriget och dettas omedelbara förberedande. Förbrytelse uppstod internationellt sett först från det ögonblick då andra folk blev lidande under tysk aggression. Domstolen har avhållit sig från varje inblandning i Tysklands inre angelägenheter. Därmed förkastas stora avsnitt av anklagelsen, vilket medförde att Schacht och von Papen frikändes".

Så här såg artikeln längre in i tidningen ut:

Läs hela tidningen från den 2 oktober 1946 härsvd.se
Annons
Annons

Hermann Göring i cellen.

Foto: APBild 1 av 2
Bild 2 av 2

10 / 18

Hermann Göring i cellen.
Hermann Göring i cellen. Foto: AP

Hermann Göring krävde att få bli arkebuserad för att få behålla sin "soldatheder". När hängningsdomen stod fast tog han sitt liv med hjälp av en cyankaliumkapsel natten innan han skulle ha avrättats, 16 oktober 1946.

Så här såg SvD ut dagen efter:

Följande står bland annat i SvD-artikeln: "Ödets ironi ville att den man som underrättade journalisterna om att Göring på sitt sätt tagit hem ”sista ronden” var just fängelsekommendanten överste Andrus, vilken tidigare ansett säkerhetsåtgärderna så effektiva att han ständigt skröt med att ”självmord är en omöjlighet i Nürnbergfängelset”. En vaktpost hörde ett egendomligt ljud från cellen 22.45 och då de rusade in fann de Göring liggande i dödsrosslingar med glasskärvor i munnen och med en doft av cyankalium omkring sig".

Artikeln på insidan har rubriken "De hängda nazisterna hyllade alla Tyskland". Man kan väl säga att det var ganska liten storlek på rubriken jämfört med vad den hade fått i dag. NK-annonsen dominerar ganska kraftfullt sidan:

Läs hela tidningen från den 16 oktober 1946 härsvd.se
Annons
Annons
Bild 1 av 1

11 / 18

Ingen ansvarig för insmugglingen av Görings giftampull kunde åtalas trots noggranna utredningar. I ett efterlämnat brev i cellen påstod Göring att han hade haft en giftampull gömd under hela sin fängelsetid. När han vistades i sin cell hade han haft den gömd i en burk med hudkräm och i rättssalen hade han haft den i ett av stövelskaften.

Elva av de övriga åtalade i Nürnbergrättegången dömdes till döden och hängdes – medan några frikändes helt. Här följer rättspsykiatrikern Douglas M Kelleys kommentarer kring några av de åtalades reaktioner:

Annons
Annons

Joachim von Ribbentrop (till höger) äter tillsammans med Rudolf Hess under en paus i rättegången.

Foto: CorbisBild 1 av 1

12 / 18

Joachim von Ribbentrop – dömd till döden

Joachim von Ribbentrop (till höger) äter tillsammans med Rudolf Hess under en paus i rättegången.
Joachim von Ribbentrop (till höger) äter tillsammans med Rudolf Hess under en paus i rättegången. Foto: Corbis

Joachim von Ribbentrop blev 1933 Hitlers policyrådgivare. Han var aktiv i planerna om att anfalla Polen. Von Ribbentrop var medveten om planerna gällande progromerna såväl som planerna på att avrätta krigsfångar. Han deltog även i Hitlers "slutgiltiga lösning". Von Ribbentrops försvar var att han endast lydde order.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Joachim von Ribbentrops reaktion efter domen:

– Ribbentrop strövade in, skrämd, och började promenera runt i sin cell i en dimma, viskande, "Död! Död! Nu kommer jag inte kunna skriva min vackra biografi. Tsk! Tsk! Så mycket hat! Tsk! Tsk!" Sedan satte han sig ner, en fullständigt nedbruten man och stirrade in i ingenting.

Annons
Annons

Hans Frank.

Foto: CorbisBild 1 av 1

13 / 18

Hans Frank – dömd till döden

Hans Frank.
Hans Frank. Foto: Corbis

Hans Frank var under en period president för det tyska rättsväsendet. Han deltog i planeringen av attackerna mot Polen, vilket domstolen dömde honom skyldig till. "Polen skall behandlas som en koloni; polackerna kommer att bli Stortysklands slavar", hade han bland annat sagt.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Hans Franks reaktion efter domen:

– Frank log vänligt, men kunde inte se på mig. "Död genom hängning", sade han i en mjuk ton. "Jag förtjänar det och jag förväntade mig det, som jag alltid sagt till dig. Jag är glad över att ha fått chansen att försvara mig själv och att ha fått tänka över saker och ting de senaste månaderna."

Annons
Annons

Rudolf Hess läser en bok i sin cell under rättegången.

Foto: CorbisBild 1 av 1

14 / 18

Rudolf Hess – livstids fängelse

Rudolf Hess läser en bok i sin cell under rättegången.
Rudolf Hess läser en bok i sin cell under rättegången. Foto: Corbis

Rudolf Hess var under många år näst högst i Nazityskland efter Adolf Hitler. Tribunalen fann inte tillräckliga bevis för att Hess hade varit med om att ta fram och föra igenom de lagar som sattes in mot judar. Han friades därför från "krigsförbrytelse" och "brott mot mänskligheten". Rudolf Hess begick som 92-åring självmord i fängelset 1987.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Rudolf Hess reaktion efter domen:

– Han begav sig in i sin cell med knyckiga rörelser, skrattandes nervöst och sa att han inte hade lyssnat, så han visste inte vilken domen var och inte heller brydde han sig.

Annons
Annons

Alfred Jodl i sin cell under rättegången.

Foto: CorbisBild 1 av 1

15 / 18

Alfred Jodl – dömd till döden

Alfred Jodl i sin cell under rättegången.
Alfred Jodl i sin cell under rättegången. Foto: Corbis

Alfred Jodl blev liksom Göring fälld på alla fyra åtalspunkterna. Jodl satt på höga positioner inom Nazityskland från 1935. Med i planerandet av attackerna på Tjeckoslovakien, Norge, Grekland och Jugoslavien. Jodl och hans personal undertecknade många dokument med detaljerade planer om att förinta människor.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Alfred Jodls reaktion efter domen:

– Han marscherade till sin cell, rak och upprätt, undvikandes min blick. Efter att han frigjorts från sitt handfängsel och mött mig i sin cell, tvekade han några sekunder, som om han inte kunde få ut orden. "Död genom hängning!, det åtminstone förtjänade jag inte. Dödsdelen, okej, någon måste ta ansvar".

Den franske domaren kunde tänka sig att låta Jodl få arkebuseras, men fick inget gehör.

Annons
Annons

Wilhelm Keitel undertecknade kapitulationsdokumenten i Berlin i maj 1945.

Foto: AlamyBild 1 av 1

16 / 18

Wilhelm Keitel – dömd till döden

Wilhelm Keitel undertecknade kapitulationsdokumenten i Berlin i maj 1945.
Wilhelm Keitel undertecknade kapitulationsdokumenten i Berlin i maj 1945. Foto: Alamy

Wilhelm Keitel var chef för de militära styrkorna då Hitler var vid makten. Bevis pekar också på att Keitel kände till planerna om att göra sig av med den polskjudiska befolkningen. Han döms som skyldig på samtliga fyra punkter.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Wilhelm Keitels reaktion efter domen:

– Han befann sig redan i sin cell med ryggen mot dörren, då jag steg in. Han snurrade runt, hans knytnävar var knutna och armar stela. Det var skräck i hans ögon. "Död genom hängning!" uttalade han med en röst intensiv av skam. "Jag beskyller dig inte för att du står på avstånd från en man dömd till hängning. Jag förstår det fullständigt".

De övriga som dömdes till döden var Wilhelm Frick, Ernst Kaltenbrunner, Alfred Rosenberg, Fritz Sauckel, Arthur Seyss-Inquart, Martin Bormann (dog i krigets slutskede men dömdes ändå) och Julius Streicher.

Annons
Annons

Albert Speer med sin skrivmaskin i cellen.

Foto: CorbisBild 1 av 1

17 / 18

Albert Speer – dömd till 20 års fängelse

Albert Speer med sin skrivmaskin i cellen.
Albert Speer med sin skrivmaskin i cellen. Foto: Corbis

Albert Speer dömdes till 20 år i fängelse – den sovjetiske domaren ville döma honom till döden. Speer var Hitlers personliga arkitekt och vän. Bevisen pekade inte på att han deltog i några krigsplaner. Han var dock väldigt aktiv i slavarbetarprogrammen.

Rättspsykiatrikern Douglas M Kelley om Albert Speers reaktion efter domen:

– Speer skrattade nervöst. "20 år. Okej, det är rättvist nog. De kunde inte ha gett mig en mildare dom, med tanke på faktum och jag kan inte klaga. Jag sade att straffen måste vara hårda och jag erkände min del av skulden, så det skulle ha varit löjligt om jag klagade över straffet."

En av de tre som frikändes helt var Hans Fritzsche:

Annons
Annons

Hans Fritzsche i cellen.

Bild 1 av 1

18 / 18

Tre friades helt

Hans Fritzsche i cellen.
Hans Fritzsche i cellen.

Hans Fritzsche var chef för Nazitysklands nyhetsradio. Han friades dock på alla åtalspunkter, eftersom tribunalen menade att han inte höll någon position som gav honom kontroll över besluten om att utkämpa krig eller brott mot mänskligheten. Även Hjalmar Schacht och Franz von Papen frikändes helt.

Nürnbergrättegången har fått en hel del kritik genom åren, bland annat för att försvaret påstås ha befunnit sig i underläge och att segermakterna som ledde rättegången själva hade begått krigsförbrytelser. Andra menar dock att rättegången är bättre än sitt rykte och att man måste ha överseende med att den här typen av tribunal då var oprövad. Många ser det som positivt att det överhuvudtaget blev en rättegång. Britternas premiärminister Winston Churchill fanns bland de som under en period propagerade för summariska avrättningar.

Nürnbergrättegångarna blev också första gången som ett lands ansvariga kunde dömas för brott mot mänskligheten. Många av de åtalade hävdade att de var oskyldiga och hänvisade till att de bara följt order. Dessa motiveringar underkändes dock av rätten, något som sedan blivit vägledande vid andra rättegångar. I dag finns det flera mer eller mindre permanenta domstolar som arbetar med att ställa skyldiga för brott mot mänskligheten och folkmord inför rätta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons