Annons

”Olagliga” Slussen-bilden från 70-talet: Spektakulärt

Bilden som togs på 1970-talet är en av läsarbilderna som har kommit in.
Bilden som togs på 1970-talet är en av läsarbilderna som har kommit in. Foto: Thomas Norberg

En sommardag 1970 eller 1971 tog sig SvD-läsaren Thomas Norberg upp till Stomatolskylten för att ta bilder på Slussen. Efter SvD-reportaget om den klassiska skylten har han dammat av sina bilder.

Under strecket
Publicerad
Foto: Thomas Norberg
Foto: Niklas Nordlander
Foto: Niklas Nordlander

Stomatolskylten – då utan tandborste – på Katarinahissen under 1910-talet. 1933 skedde flytten till Klevgränd.

Foto: Okänd

Mauritz Larsson ligger bakom Stomatolskylten.

Foto: Okänd

Skylten fotograferad från Södermalmstorg.

Foto: Lennart Helleday

Foto: Tor Gibson
Foto: Thomas Norberg

Senaste Stockholmsgåtan handlade om Stomatolskylten som suttit vid Slussen sedan 1909 och flera läsare har mejlat in egna historier om platsen. Så här berättar Thomas Norberg:

Jag minns Stomatolskylten från min barndom på 1950-talet. På tidigt 1970-tal hade jag drömmar om att bli fotograf och tog en massa Stockholmsbilder med olika teman, till exempel bakgårdar, biltrafik och demonstrationer. Det mest livsfarliga temat var ”bilder från Stockholms hustak”, berättar han.

– Jag hade en nyckelknippa som gick till de flesta av innerstadens vindsdörrar och tog mig olagligen in på vindarna och klättrade ut på taken för att ta bilder ur spektakulära perspektiv.

Foto: Thomas Norberg

– Ett av husen som jag ”gästade" var just det med Stomatolskylten. De två bilderna jag skickar över är tagna sommaren 1970 eller 1971, med min Pentax Spotmatic. Bilderna har legat i en diabildslåda sen dess, nu tog jag inte ut dem ur sina glasramar utan dammade bara av dem hjälpligt på utsidan och skannade i all hast, säger Thomas Norberg.

Annons
Annons
Foto: Niklas Nordlander
Foto: Niklas Nordlander

En annan SvD-läsare har en betydligt färskare upplevelse av platsen är Niklas Nordlander som bor just på Klevgränd 1B. Han har tagit den här bilden från sitt fönster:

Foto: Niklas Nordlander

– Jag har från min lägenhet kunnat följa hur gamla Slussen försvann och nya Slussen sakta växer fram. Man måste väl vara ganska välmöblerad i huvudet som ingenjör för att hålla koll på allt som ska fungera vid ett sådant här projekt. Trodde nog det skulle bli mer buller och slammer i lägenheten än det är. Visst, tyst är det inte och när de spränger i Katarinaberget skakar hela huset, säger Niklas Nordlander som även tog denna fina bild en sommarnatt 2014:

Foto: Niklas Nordlander

Här följer ytterligare några fina läsarhistorier:

Ewa Svensson: Mamma bodde sista åren i huset – under skylten. Själv är jag uppvuxen på 4a, tvärs över gatan (där vår familj bodde innan). 1b renoverades och var klart 1984 tror jag. Där fanns torrtoalett innan. Luktade hemskt när ”skittunnebilen” kom.

Kristina Pettersson: Jag är uppvuxen i Stockholm och bodde norr om stan. Mina morföräldrar hade lantställe söderut så ofta åkte vi förbi och det var alltid lika intressant att titta på den ”rörliga” skylten. Det bästa minnet jag har är då jag med min familj, make och tre söner, åker söderut och treåringen efter en stund säger Stomatol.

Annons
Annons

Stomatolskylten – då utan tandborste – på Katarinahissen under 1910-talet. 1933 skedde flytten till Klevgränd.

Foto: Okänd

Mauritz Larsson ligger bakom Stomatolskylten.

Foto: Okänd

Vi som trott han har sagt bilmärken såsom Volvo, Saab, Opel med mera på grund av färg och form, men den här resan gjorde att vi förstod att han lärt sig läsa. Och nu gick det i en rasande fart för nu var det bara att ge honom rätt böcker – med text! Storebror, fem år, kämpade varje dag i flera veckor för att också kunna läsa och till slut knäckte han också koden.”

Stomatolskylten – då utan tandborste – på Katarinahissen under 1910-talet. 1933 skedde flytten till Klevgränd.
Stomatolskylten – då utan tandborste – på Katarinahissen under 1910-talet. 1933 skedde flytten till Klevgränd. Foto: Okänd

Lotta Hedeklint: När tunnelbanan var ny 1950 och gick mellan Hökarängen och Slussen var perrongen vid Slussen inte övertäckt och man kunde se Stomatolskylten i väntan på vagnen till Hökarängen. Tror inte det fanns så många rörliga neonskyltar på den tiden och det jag minns mest var att man var fascinerad av tandkrämen som rann ut på tandborsten. Det var som att titta på film. Jag var cirka 5–6 år då och all väntan var som en evighet.

Susanne Wigforss har en nära koppling till skylten:

– Det var min mormors far, uppfinnaren och konstnären Mauritz Larsson som skapade Stomatolskylten. Han hade många andra patenterade uppfinningar, som X-kroken för att hänga upp tavlor. För att göra reklam för hållbarheten i krokarna lär han ha hängt en gunga mot en vägg och satt alla dina åtta barn på den, berättar Susanne Wigforss.

Mauritz Larsson ligger bakom Stomatolskylten.
Mauritz Larsson ligger bakom Stomatolskylten. Foto: Okänd

– Mauritz var en spännande och mångsidig person. En ingenjör som var konstnärlig och kreativ. Alla hans barn ärvde dessa talanger. Alice var modetecknerska på Pub och NK. Mauritz d.y. var konstnär. Märta skulpterade och tecknade, men var tandtekniker. Min mormor Greta tecknade bra, likaså min mamma Lillemor som målade akvareller.

Annons
Annons

Skylten fotograferad från Södermalmstorg.

Foto: Lennart Helleday

Även Lars Löfstedt har en del intressant att berätta om Mauritz Larsson: Jag var gift med ett av Mauritz barnbarn, Ulla. Därför vet jag en del om honom. Hans faster tog hand om honom när han var föräldralös tonåring och duktig målare och lät honom börja på Tekniska skolan.

Helena Hölerman: Som barn och ung bodde jag på Söder i omgångar och synen av Stomatolskylten gav en trygg känsla av att nu skulle bara Götgatsbacken klaras av, sen var man hemma. Numera bor jag i Gamla stan och passerar Slussen på väg till och från jobbet varje vardag, och blir fortfarande barnsligt glad av att se den.

Skylten fotograferad från Södermalmstorg.
Skylten fotograferad från Södermalmstorg. Foto: Lennart Helleday

Tore Aksnes: Jag bodde på Klevgränd 1B under några år i slutet av 80-talet. Fantastiskt läge, med utsikt över Strömmen. Det sades att när Stomatolskylten tändes i början av 1900-talet blev hästarna (som var vanliga då) vid Slussen rädda och flydde i panik. När jag bodde i huset var även några kändisar bosatta där, bland andra Laila Westersund.

Pelle Randberg, Vadstena: Min mamma Elsie arbetade i början av 50-talet på NK medan mormor eller farmor såg efter mig. På kvällarna tog mamma och jag tunnelbanan vid Slussen. Innan överdäckningen av tunnelbanestationen var det en extra bonus att från perrongen med mamma i handen titta på hur skylten tändes och släcktes. Särskilt fascinerande för mig var tandkrämen när den rann ut över borsten, det var den perfekta avslutningen på skådespelet. Ibland kom tunnelbanetåget redan efter en kort stund. Då var det inte roligt för mig att tvingas överge högtidsstunden. Det var lika spännande varje gång och jag kunde aldrig se mig mätt. Månne berodde det till en del på att samhället vid den tiden inte var lika tekniktätt – det fanns ju inte ens tv. Upplevelsen där på perrongen var för min del i klass med det årliga besöket på biografen Sture där Kalle Anka & Co visades inför varje jul.

Annons
Annons

Lars Bjälkeskog: Berätta gärna att SVT var med och bekostade "nytändningnen" av Stomatolskylten inför sin tv-serie ”Trenter”. Hade inte produktionen satsat på vilja ha med den i bild hade den fortfarande varit släckt. Någon annan var inte villig att satsa på nytändning trots det värde du nu beskriver i artikeln!

Lars Bill Lundholm, manusförfattare till Trenter-filmen I dag Röd bekräftar detta i ett mejl:

Jag stod just i går och talade med några på Lind & Co:s förlagsfest om Stomatolskylten. Jag berättade att det var vi i produktionen till filmen I dag Röd som fick skylten att tändas igen. Den hade varit släckt sedan 1981 och den var central för filmatiseringen som förbereddes 1986. SVT satsade 25 000 kronor och Stockholms stad lika mycket för att få igång den igen. Och det fick vi. Det fanns då ingen annan som ville att den skulle tändas igen.

David Neuman: Älskar Stomatolskylten. Den är en skapelse som berättar att jag är hemma. Det visuellt tekniska spelet är fortfarande efter alla år otroligt lustigt – hur tandkrämen pressas ut och lägger sig på tandborsten! Allt lyser upp i vintermörkret och skapar en betydelsefull historia på en plats där just nu arkitektoniskt utgången är minst sagt oviss, Rysstorget vid Slussen.

Bosse Lindahl: Jag har snöröjt på Klevgränd när det varit mycken snö. Då blir den smalare... 

Bengt Ljungström: Brukar försöka med dina fotogåtor och tycker det är spännande utmaningar. Utan ledtråden om en skylt som sticker ut hade gåtan varit svårare. Skylten har ”alltid” funnits där – ett riktmärke om man så kommer sjövägen eller landvägen.

Annons
Annons

Foto: Tor Gibson

Måns Malmberg berättar om sin väg till att lösa gåtan: ”De gula putsade fasaderna och skrovliga grundläggning föreslår en gata på ett berg på Södermalm. Men denna saknar trottoarer eller kantsten. Därmed kan rätt många uteslutas. Något på taket… en ombyggnad, någon hiss… kanske vid Slussen… Sen trillade poletten ner. Stomatolskylt eller annan ljusreklam, har suttit där några år. En koll med hitta.se:s gatubilder gör mig ganska säker på Klevgränd 1-1C. Men inte helt. Jag bodde på Urvädersgränd ngt år, och brukade promenera Klevgränd ganska ofta.”

Vi avslutar med ytterligare en läsarbild som är tagen från grannhuset. Tor Gibson, som arbetar där, bidrar med denna bild:

Foto: Tor Gibson

Om någon annan av er SvD-läsare har några minnen förknippade med Stomatolskylten får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Ni som vill ha ett mejl varje gång en ny gåta läggs ut får gärna höra av er. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons