Annons

Olof Ehrenkrona:Olagligt, ogiltigt och utan effekt

Domare Brenda Hale.
Domare Brenda Hale. Foto: Supreme Court

Domslutet har understrukit Johnson-regeringens tendens att betrakta underhuset som ett ointressant rundningsmärke när folket anses ha sagt sitt. En sådan attityd har vittgående implikationer.

Under strecket
Publicerad

Högsta domstolens beslut att ogiltigförklara ajourneringen av underhuset var det värsta tänkbara utfallet för den brittiska regeringen. Elva domare har i total enighet förklarat att premiärminister Boris Johnson handlade olagligt när han uppmanade drottningen att ajournera parlamentet under fem av de veckor som föregår det kritiska utträdesdatumet den 31 oktober.

Den konstitutionella kris som många har förutsett har till slut exploderat i ansiktet på premiärministern. Nästa vecka samlas Torypartiet för sin årliga kongress och det blir ett parti i kris som för första gången möter sin nyvalde ledare. En ledare som just har uteslutit 21 av parlamentsledamöterna, som saknar majoritet i parlamentet och vars personliga förtroende ligger i spillror. Boris Johnsons förhållande till sanningen har länge varit en svag punkt. När han nu dessutom beslås med att ha föreslagit drottningen att handla olagligt är detta också ett personligt slag av betydande dimensioner.

Formellt handlar Högsta domstolens utslag, vars logiska uppbyggnad var kristallklar som en fjällbäck i snösmältningen, inte om brexit utan om regeringens möjligheter att bestämma över den lagstiftande församlingens arbetsordning och regeringens skyldighet att följa lagen. Men reellt innebär beslutet att Boris Johnsons processuella handlingsutrymme minskar ytterligare. Hans auktoritet i regering, parlament och parti har undergrävts, och bara en komfortabel seger i det parlamentsval som kommer under hösten kan rädda honom från den slutgiltiga och totala förödmjukelse som annars ligger i korten.

Annons
Annons

Johnsons initiala reaktion var att domstolen hade fel och att han avsåg att köra på som förut. Han tänker inte avgå och parlamentets och domstolens agerande hade försämrat hans förhandlingsläge. I domskälen går att spåra en förvåning gränsande till irritation över att regeringens ombud har struntat i att seriöst resonera kring den legala grunden för ajourneringsbeslutet.

Nonchalansen tycks ha slagit tillbaka och gjort processen till ett spel mot ett mål. Det har otvivelaktigt underlättat för domstolen att i denna minst sagt fundamentala maktdelningsfråga skriva ett nytt stycke i den oskrivna brittiska författningen. Men det har också understrukit Johnson-regeringens tendens att betrakta underhuset som ett ointressant rundningsmärke när folket anses ha sagt sitt. En sådan attityd har vittgående implikationer. Man kan ju tänka sig reaktionen bland EU:s medlemsstater om regeringarna i Budapest eller Warszawa utan lagstöd hade utnyttjat sin makt för att förhindra sina folkvalda att sammanträda.

Det återstår att se om Johnsons till synes oberörda attityd trots alla frågetecken som finns kring utträdet kommer att bestå. Vissa tecken tyder på att den hårda positionen att backstop måste bort, redan har luckrats upp och att man inser att andra förändringar i avtalet inte längre är möjliga. Det skulle kunna förklara en del av de vänliga men till intet förpliktande kommentarerna från huvudstäderna. Samtidigt präglas de av att ingen vill framstå som kompromisslös i ett läge då ett avtalslöst utträde framstår som den sämsta lösningen för alla.

Tyvärr talar väl det mesta för att Torypartiets kongress nästa vecka blir en manifestation av kollektiv kognitiv dissonans. Ju fler dumheter som har begåtts desto fler nya måste till för att skyla över de begångna missgreppen. Kognitiv dissonans är i allmänhet en mycket olämplig strategi när den tillämpas av enskilda individer. För kollektiv är den närmast att likna vid lämmeltågets gemensamma och målmedvetna vandring mot avgrunden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons