Annons

Olof Ehrenkrona ny kolumnist hos SvD Ledare

Foto: Allis Nettréus

Idag kan vi med stor glädje berätta att Olof Ehrenkrona är ny kolumnist hos SvD Ledare! En hel del har hänt både i hans liv och i Sverige sedan han senast skrev på ledarsidan – då i rollen som ledarskribent. Nyligen hemkommen från posteringen som Sveriges generalkonsul på Åland berättar han vad han tar med sig hem, och hur det har påverkat honom att växa upp i avfolkningsbygd.

Under strecket
Publicerad

Välkommen tillbaka till SvD! För den som inte känner dig, vad har du hunnit med att göra tidigare i ditt liv?

– Jag engagerade mig politiskt redan 1967 och präglades nog mycket av åren kring 1968. Rekryterades som handsekreterare till Gösta Bohman och fick vara med om moderaternas ideologiska förnyelse under 1970- och 1980-talet. Kom sedan till SvD som ledarskribent och fick förmånen att tillsammans med Bertil Östergren skriva åtskilliga artiklar om det stora liberala ekonomisk/politiska paradigmskiftet under 1980-talet.

– 1991 anställdes jag som planeringschef i Statsrådsberedningen – regeringen Bildt. Det var dramatiska år av intensiv omvandling i och utanför Sverige och samtidigt en djup global ekonomisk kris. Tre år senare, direkt efter valet 1994, startade jag och min hustru ett av Sveriges första Internetbaserade företag som vi drev på heltid fram till 2006 då jag anställdes i UD – ministerkansliet – som rådgivare i globaliserings- och nätfrihetsfrågor och även hon växlade spår. På UD fick jag vara med om att ”digitalisera” diplomatin och introducera sociala medier i arbetet och att i MR-rådet driva igenom två banbrytande resolutioner om nätfrihet.

Annons
Annons

– 2014 sökte jag posten i Mariehamn och fick under drygt tre år verka i ett av Nordens och Östersjöområdets mest intressanta och entreprenörsstarka landskap.

Du har just återvänt från posteringen som Sveriges generalkonsul på Åland. Vad gör en sådan?

– Uppgiften är att vårda förbindelserna mellan Sverige och det självstyrande Åland, främja det ekonomiska och kulturella utbytet och bevaka Sveriges intressen när det gäller efterlevnaden av Ålandskonventionen och landskapets demilitarisering. Ålandsöverenskommelsen ska också vårdas tillsammans med Finland. Det är den som ger ålänningarnas rätt att bevara sitt svenska språk och sin svenska kultur.

Vad tar du med dig hem i termer av vunna kunskaper och erfarenheter?

– Åland är ett litet samhälle, ungefär som Mjölby och Ljungby i storlek. Där finns ett entreprenörskap som präglar alla samhällslivets områden och som jag inte tror har sin like på någon annan plats i vår del av världen. En viktig skillnad till exempel gentemot Gnosjö är näringslivets diversifiering. Många tror att Åland bara är shipping och färjeturism, men så är det inte. Där finns bank och försäkring, småindustri och IT, turism och jordbruk, bl a stora äppelodlingar. De ger ut 50 böcker om året på svenska, har två framstående amatörteatersällskap ett lika brett som vitalt musikliv och två fotbollslag – damer och herrar – i högsta divisionen.

– Skolorna ligger i den yppersta toppen internationellt. Särskilt intressant är att entreprenörskapet inte bara driver företagsamheten utan också den ideella sektorn och kulturlivet. Och mycket av det som görs på Åland är replikerbart också i Sverige. Det borde vara ett intressant studieobjekt för svenska kommunledningar.

Annons
Annons

Du har sedan några dagar lämnat rollen som opolitisk tjänsteman och kan numera tala fritt ur hjärtat. Vad är din kommentar om det politiska läge Sverige befinner sig i just nu?

– Vi är i en fas där politiken måste anpassa sig till ett globalt omställningstryck. Migrationen har ställt många frågor på sin spets och visat på ett reformbehov som har funnits ganska länge men som nu blir akut. Sverige har genomlevt intensiva förändringsskeden tidigare, så det är i och för sig inget nytt. Det nya ligger möjligen i att reformtrycket nu så tydligt kommer från sidan, inte som ett projekt från eliterna men heller inte underifrån. Det sammanfaller dessutom med en 50-årig strukturkris för det statsbärande skiktet – socialdemokratin och dess maktkonglomerat. Den krisen är för övrigt inte bara svensk – den är europeisk.

– Borgerligheten å sin sida kämpar med sin egen identitet. Ska den vara måttfullt liberal och framstegsvänlig och försvara individens frihet och värdighet eller skall den bli tillbakablickande och pessimistisk och låta sig styras av utvecklingsskräck och de nykollektivistiska strömningar som vi ser i en del andra länder. Socialdemokratin valde efter 1968 att triangulera den radikala vänstern, det permanentade strukturkrisen och fördröjde anpassningen med åtminstone två decennier.

– Det är ett misstag som allianspartierna inte bör göra om. Men de måste samtidigt adressera de samhällsproblem som göder aggressionen hos de medborgare som upplever dessa problem i vardagen och som tycker att politikerna inte ser och inte förstår. Och det finns alldeles utmärkta lösningar inom ramen för ett fritt och öppet samhälle på alla de problem som vi kan lista idag. Det är t o m så att ett fritt samhälle med starka institutioner och hållfasta civila strukturer är särskilt lämpat för sådana uppgifter.

Annons
Annons

Vad lockar med att skriva i SvD?

– Att skriva är ett bra sätt att sortera sina tankar. Att göra det i en tidning ger dessutom möjlighet till återkoppling i dialogen med läsarna och andra medier. För mig är skrivandet ett utflöde av läsandet och det ger mig möjlighet att delge andra sådant som kanske kan intressera fler än mig.

Vad kan läsarna förvänta sig av dina kolumner?

– Jag vet faktiskt inte vad jag ska svara. Jag har skrivit i så många olika kapaciteter – i eget och i andras namn – och med så skilda mottagare att jag har lärt mig att det ändå aldrig blir som man har tänkt sig. Oftast blir det faktiskt bättre än väntat. Till min glädje har jag också kunnat notera att de viktigaste texterna står sig bra än idag.

1996 skrev du boken ”En öppen tid”. Hur skulle du definiera den tid vi lever i 2018?

– Arbetsnamnet på min nästa samhällskritiska bok är ”En sluten tid?”.

Till sist: dela med dig av någon kuriosa om dig själv!

– Jag har väldigt breda intressen men jag har en passion som måhända är typisk för en femtiotalist och det är historien om människans framsteg, praktiskt, konstnärligt och intellektuellt. Eftersom jag växte upp på landet när landsbygden avfolkades fick jag lära mig att ha roligt med mig själv. Det har jag haft stor nytta av. Jag har nämligen aldrig tråkigt och kan inte minnas att jag någonsin har haft det.

Hans första kolumn publiceras på söndag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons