Annons

Janerik Larsson:Om forskning som politiskt slagträ

Katarina Barrling på elvakaffe med Tove Lifvendahl hösten 2018
Katarina Barrling på elvakaffe med Tove Lifvendahl hösten 2018 Foto: Allis Nettréus

Med femtio års erfarenhet av samhällspolitisk debatt finns det ett argument som jag alltid ställer mig skeptisk till, nämligen påståenden som ”vetenskapen visar / forskarna är ense”. Det spelar ingen roll vad som avses men jag har under åren upplevt att många sådana ”enigheter” visat sig vara ibland grundlösa, ibland vara bara vilseledande eller ofullständiga.

Under strecket
Publicerad

Katarina Barrling, docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet, tar upp frågan i en krönika i Sveriges Radios ”God morgon världen”.

Tänkvärda ord:

Uttrycket ”forskning visar” utgör något av debattens hårdvaluta. Därför rycks och slits det i forskare som aldrig förr. Den som kan lägga in en länk till vad ”forskning visar” behöver ofta inte bemöda sig om att göra så mycket mer för att styrka sina påståenden. Ibland känns det som om vi människor slutat lita på vår egen förmåga att argumentera. I stället efterfrågar vi forskningsresultat. Och eftersom forskningen ofta kan peka i olika riktningar så kan var och en kan finna något som passar de egna syftena. (- - -)

De forskare som ägnar sig åt områden som är heta i debatten löper särskilt stora risker att bli utnyttjade för olika debattsyften. (- - -)

Diskussionen om så kallad faktaresistens har inte sällan haft ett von oben-perspektiv, med ett underliggande antagande om att forskare skulle vara fria från de filter alla människor ser verkligheten genom. Det är de förstås inte. Vi är alla i någon mån faktaresistenta. I bästa fall kan en forskarutbildning göra forskaren mer uppmärksam på filtren. Men även forskarvärlden är fylld av sociala normer och påbjudna åsikter, också i politiskt laddade frågor. Det här bör omgivningen vara uppmärksam på – men också forskare bör påminna varandra om sina filter.

Annons
Annons

Om man inte är specialinsatt i ett ämne är det svårt att bedöma kvaliteten i ett forskningsresultat. Det gäller även forskare. (- - - )

Det finns en varningssignal att vara uppmärksam på: tvärsäkerhet, till exempel kategoriska påståenden om komplicerade samband på samhällsnivå. För att ta den nu så intensiva debatten om kriminalitet som exempel, bör man vara vaksam både vad gäller påståendet om att hårdare straff leder till lägre brottslighet och påståendet att hårdare straff inte leder till lägre brottslighet. I båda fallen beror det på. Vad menas med hårdare straff? Hur är straffen utformade? Vilken typ av brottslighet? Och så vidare.

Det här är en form av skepsis som är viktig att upprätthålla. Och den ska inte förväxlas med relativism eller bristande respekt för kunskap. Tvärtom tyder sådan skepsis på just respekt för alla de komplikationer verklig kunskap rymmer. En respekt inte minst forskare har ett särskilt ansvar att försvara.

Bra kompletterande läsning är Björn Lomborgs artikel idag:

Polariseringen i debatten försvårar smarta lösningar

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons