Annons

Janerik Larsson:Om historiens betydelse

Trump National Doral clubhouse in Doral, Fla. 
Trump National Doral clubhouse in Doral, Fla.  Foto: Wilfredo Lee / TT NYHETSBYRÅN

Två artiklar i Washington Post ger värdefulla perspektiv från historien på det som händer idag. Den ena artikelns författare är Ron Chernow som skrev den makalösa biografin över Alexander Hamilton, en av de helt centrala personerna bakom USA:s författning.

Under strecket
Publicerad

För förståelsen av USA är författningen fortsatt helt central.

Chernows artikel handlar om de två essäer i ”The Federalist” som handlar om denne författningsfaders resonemang om betydelsen av riksrättsinstrumentet i författningen.

Hamilton har gått till historien som förespråkare för en stark presidentmakt och man skulle kunna tänka sig att det överensstämmer med det Donald Trump nu i otaliga tweets propagerar för. Alls icke.

From the outset, Hamilton feared an unholy trinity of traits in a future president — ambition, avarice and vanity.

Från början fruktade Hamilton en ohelig allians mellan tre karaktärsdrag hos en kommande president: ambition, girighet och fåfänga.

Charnow utvecklar Hamiltons resonemang och pekar på att denne såg riksrättsinstrumentet och författningens formulering av detta (“Treason, Bribery, or other high Crimes and Misdemeanors”) i ett bredare, politiskt perspektiv. Det handlar inte bara om förräderi eller andra brott utan om ”abuse or violation of some public trust.”

Det vill säga en politisk process i kongressen kan utgå från missbruk av eller kränkning av allmänhetens förtroende.

Annons
Annons

Ur det perspektivet är det inte svårt att se otaliga skäl för den pågående riksrättsdiskussionen i representanthuset. Den är förmodligen föga politiskt effektiv eftersom den amerikanska allmänheten knappast har Hamiltons perspektiv men Chernows artikel ger ändå ett mycket intressant perspektiv på det som pågår.

I en annan artikel skriver Tony Schwartz om sitt perspektiv på Donald Trump.

Schwartz är spökskrivaren som skrev Trumps bok ”the Art of the Deal” som utkom 1987. Den blev en bestseller och är det som gjorde Trump känd.

Att skriva boken var, skriver han, en mycket nedslående upplevelse beroende på Trumps ” almost complete self-absorption, the shortness of his attention span and the fact that he lied as a matter of course, without apparent guilt.” (hans nästan totala självupptagenhet, hans mycket begränsade koncentrationsförmåga och det faktum att han så självklart ljög utan minsta skuldkänsla”.

Den som följer president Trump känner väl igen dessa drag och Schwartz konstaterar att Trump inte förändrats på dessa 30 år och menar att han inte kommer att förändras.

Det är säkert en helt riktig uppfattning.

I helgen har Trumps osannolika oförmåga att inse vad som är moraliskt rätt och rimligt illustrerats när Vita huset tillkännagav att nästa G-7-möte skulle äga rum i den av Trump ägda hotellanläggningen Doral i Florida.

Jag har tidigare skrivit om detta och konstaterade då att skälet till valet primärt är att Doral inte är en god affär för Trump men ett G-7-möte där vore en kraftig ekonomisk injektion.

Nu har Trump helt ursinnig dragit tillbaka detta förslag efter att många påpekat att det var djupt ohederligt för att inte säga olagligt. Men att det hände och att ingen av Trumps rådgivare - givet att han har annat än jasägare - lyckades påverka tillkännagivandet är en god illustration av det Schwartz beskriver - och i praktiken av det som Chernow belyser i sin artikel.

Så ser historien ut.

Men kan Trump ändå bli omvald? Visst.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons