Annons

”Det råder kaos i Ryssland”

Regissören Sergej Dvortsevoj föredrar att jobba med migranter framför professionella skådespelare. De sista tagningarna av nya filmen ”Ayka” ägde rum fem dagar före världspremiären i Cannes där den tävlar om Guldpalmen. SvD kikade in bakom kulisserna.

Under strecket
Publicerad

Sergej Dvortsevoj har sedan 2012 utforskat temat migration i filmen ”Ayka” som nu tävlar om Guldpalmen i Cannes.

Foto: Denis Sinyakov

De sista tagningarna av efterlängtade filmen ”Ayka” ägde rum fem dagar före världspremiären i Cannes där den tävlar om Guldpalmen.

Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov

Huvudrollsinnehavaren Samal Jesljamova är en av få skådespelare i produktionen.

Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov

Sergej Dvortsevoj har sedan 2012 utforskat temat migration i filmen ”Ayka” som nu tävlar om Guldpalmen i Cannes.

Foto: Denis Sinyakov
Sergej Dvortsevoj har sedan 2012 utforskat temat migration i filmen ”Ayka” som nu tävlar om Guldpalmen i Cannes.
Sergej Dvortsevoj har sedan 2012 utforskat temat migration i filmen ”Ayka” som nu tävlar om Guldpalmen i Cannes. Foto: Denis Sinyakov

MOSKVA Det var inte planerat att filmen ”Ayka” skulle skickas in till filmfestivalen innan den var klar.

Filmen handlar om en ung kirgizisk kvinna som migrerar till Ryssland i jakt på ett bättre liv. Hon blir gravid och efter förlossningen lämnar hon sonen på sjukhuset.

– Jag ville förstå vilka val en gravid migrant står inför – och varför. Att undersöka hur naturen förändrar kroppen, och om hon kommer att ta hand om barnet lockar mig, säger regissören Sergej Dvortsevoj.

När SvD besöker inspelningsplatsen i en skog har teamet trängt sig in i en studio som föreställer en veterinärklinik. Filmen är inte klar.

Regiassistenten släpar in inhyrda katter och hundar huller om buller.

Allt görs klart i sista stund. Premiären i Cannes ägde rum den 18 maj.

Annons
Annons

De sista tagningarna av efterlängtade filmen ”Ayka” ägde rum fem dagar före världspremiären i Cannes där den tävlar om Guldpalmen.

Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov

Huvudrollsinnehavaren Samal Jesljamova är en av få skådespelare i produktionen.

Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov
Foto: Denis Sinyakov

Filmteamet har arbetat och levt tillsammans i nästan fem år. De flesta har varit övertygade om att filmen ska avslutas inom loppet av nästa inspelningsår.

– Man kan betrakta oss som en sekt om man inte förstår vad vi gör. Nu är det snart slut, säger regissören och slurpar i sig soppa.

1/2

De sista tagningarna av efterlängtade filmen ”Ayka” ägde rum fem dagar före världspremiären i Cannes där den tävlar om Guldpalmen.

Foto: Denis Sinyakov
2/2
Foto: Denis Sinyakov

Sergej Dvortsevoj föredrar att arbeta med migranter och ”vanliga människor”, snarare än med professionella skådespelare. Det blir mer levande.

– Det råder kaos i Ryssland. Migranter är alltid mer utsatta i vårt samhälle. De osynliggörs, och lever på samhällets marginaler, säger Sergej Dvortsevoj.

Huvudrollsinnehavaren Samal Jesljamova är en av få skådespelare i produktionen. Hon har tidigare haft huvudrollen i Dvortsevojs film ”Tulpan”, som vann den prestigefulla klassen Un certain regard i Cannes 2008. Ett pris som grundats för att hylla originella filmare.

1/2

Huvudrollsinnehavaren Samal Jesljamova är en av få skådespelare i produktionen.

Foto: Denis Sinyakov
2/2
Foto: Denis Sinyakov

Sergej Dvortsevoj har en säregen stil, och föredrar att arbeta dokumentärt även när han gör spelfilm.

– Jag skriver inte film. Det dokumentära berättandet – med levande människor – gör filmen bättre. Vi repeterar allt innan varje scen. Jag samlar allt på en liten kamera, för att få fram mer rörelse och hitta kärnan.

Mellan tagningarna berättar han att han uppskattar Ruben Östlunds ”The square”, och Ingmar Bergman.

– När man är ensam och tänker på regissörer som Bergman som löst större problem än de man själv står inför, då får man energi. Det är betryggande på något sätt.

Det dokumentära berättandet – med levande människor – gör filmen bättre.

Under Sovjettiden påverkades filmskapare inte bara av statlig censur, utan även av självcensur, vilket drabbade den kände ryske filmregissören Andrej Tarkovskij. Självcensur finns kvar i dag, och handlar inte bara om vilka filmer som finansieras. Det kan tillämpas av regissörerna själva om de hindrar sig i sitt eget berättande, enligt filmare som SvD har talat med i Ryssland.

Men Sergej Dvortsevoj går mot strömmen även i denna fråga. Han kan inte arbeta på något annat sätt, utan måste bestämma själv, konstaterar han.

– Om man håller på med självcensur så är man ju propagandist, fast på ett annat sätt. Det blir inte bra film då, säger Sergej Dvortsevoj.

1/2
Foto: Denis Sinyakov
2/2
Foto: Denis Sinyakov
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons