Annons

Clemens Poellinger:Omfamning satte punkt för 499 år av religiösa konflikter

Påve Franciskus omfamnar Martin Junge, generalsekreterare för Lutherska världsförbundet, i samband med den ekumeniska bönen i Lunds domkyrka. Snett till höger syns ärkebiskop Antje Jackelén.
Påve Franciskus omfamnar Martin Junge, generalsekreterare för Lutherska världsförbundet, i samband med den ekumeniska bönen i Lunds domkyrka. Snett till höger syns ärkebiskop Antje Jackelén. Foto: Andrew Medich/AP

De var länge varandras motsatser – reformationen och påven – men under måndagen lyftes det andliga sambandet mellan lutheraner och katoliker fram. SvD:s Clemens Poellinger var med om en enastående kyrkohistorisk händelse, då påven Franciskus firade gudstjänst tillsammans med lutherska kyrkoföreträdare i domkyrkan i Lund.

Under strecket
Publicerad

När detta skrivs, kvällen 31 oktober 2016, är det exakt 499 år sedan Martin Luther, församlingspräst i tyska Wittenberg, publicerade sina 95 teser om den då grasserande korruptionen och omoralen i den romersk-katolska kyrkan. De betraktas allmänt som inledning till den reformation som kom att splittra kyrkan, och som utgjorde den ideologiska överbyggnaden till blodiga krig som på 1600-talet i decennier ödelade stora delar av Centraleuropa.

Alldeles nyss, efter drygt 90 minuters högtidlig lutherskt-katolsk gudstjänst under rubriken ”From conflict to communion: together in hope”, ljöd en rungande applåd genom den fullsatta domkyrkan i Lund. Ordföranden för Lutherska världsförbundet, biskopen Munib Younan, och påve Franciskus hade just undertecknat ett gemensamt dokument att driva den ekumeniska processen vidare. Nu omfamnade de varandra i den 900-åriga kyrkan. Den som tidigare varit både katolsk och dansk, och som nu är svensk och protestantisk. Här har ingen katolik skrivit på något dokument sedan ärkebiskop Torbern Bille sparkades ut anno 1536.

Annons
Annons

I den fullsatta Lunds domkyrka illustrerades det globala anslaget, inte bara genom sång från Botswana och på arameiska, utan även genom att de flesta av Sveriges kristna samfund skickat sina högsta representanter. Likaså fyllde ett stort antal katolska prelater, biskopar och kardinaler samt lutherska dignitärer de många stolsraderna.

Andan av försoning och ömsesidig förståelse var påtaglig och formuleras på svenska, engelska och spanska i de fem principer som under ceremoni med levande ljus, små barn och en filippinsk sång stadfästes i de båda världskyrkornas letter of intent: att gemensamt söka det som förenar, inte det som skiljer.

”Evenemanget i Lund är inget avslut, utan början på en förnyad och fördjupad dialog in i framtiden. Det är en mycket löftesrik händelse”, skrev kardinal Kurt Koch i Frankfurter Allgemeine Zeitung inför påvebesöket. Under gudstjänsten i Lund vek han inte från påvens sida.

Efter reklamen visas:
Reformationen – på 2 minuter

Hur kommer det sig då att just det i ett globalt perspektiv avlägsna Lund blivit scen för något så viktigt, och det ett år innan det egentliga reformationsjubileet? För det första är Lund den plats där Lutherska världsförbundet grundades 1947, för snart 70 år sedan. För det andra kan man tänka sig att om påven under 500-årsfirandet skulle besöka en stor tysk katedral, eller rentav reformationens nollpunkt Wittenberg, skulle det stjäla showen från jubilaren.

Just det globala perspektivet är en viktig drivkraft i försoningsprocessen. Kristna över hela världen lever numera i mångreligiösa omgivningar. Samtidigt blir stora delar av Europa och Nordamerika alltmer sekulariserade. Mycket av det som en gång splittrade protestanter och katoliker är i dag okänt för stora delar av befolkningen i nord. Medan antalet kristna i nord stadigt minskar, är det långtifrån självklart att 1500-talets europeiska troskonflikter är top of mind bland de växande kristna samfunden i Afrika, Asien och Latinamerika. Det är helt enkelt hög tid att bilägga gamla stridigheter och gå vidare.

Annons
Annons

– Länge var reformationen och påven varandras motsatser. Nu ser vi att det finns ett djupt andligt samband mellan reformationen och det katolska arvet, kommenterar Anders Arborelius, katolsk biskop för Stockholms och Sveriges alla katoliker.

– Vi vill inte bara fira, utan uttrycka vår ånger och uttrycka vår sorg över den smärta som kyrkans splittring har skapat genom så många sekler, fyller Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén i.

Katolska kollegan Anders Arborelius påminner också om att vår tid åter blivit en martyrernas epok:

– I vår del världen, den lilla, demokratiska och rika, är det så lätt att glömma bort att många kristna just nu dödas för sin tros skull, de blir martyrer för Kristus. Det borde föra oss än mer samman i en ansträngning att hjälpa dem och förhindra deras lidande.

Det jag just varit med om är en enastående kyrkohistorisk händelse. I den kanske förnämsta – Uppsala domkyrka får ursäkta – av Sveriges sakrala byggnader, har Munib Younan, luthersk biskop i Jordanien, just i ekumenisk anda läst trosbekännelsen med raderna ”jag tror på en helig katolsk kyrka”, inte ”en allmännelig kyrka” som det brukar heta i protestantiska sammanhang.

Jag är själv katolik, uppväxt i en from familj med bayersk far och svensk mor som konverterat till katolska kyrkan. Som barn tillbringade vi ibland sommarloven i utkanten av Ruhrområdet inte långt från staden Münster där den Westfaliska freden, som satte punkt för 30-åriga kriget och gjorde Sverige till ledarmakt för all kontinental protestantism, undertecknades 1648. Givetvis utgjorde ett besök i det historiska rådhusets minnesutställning över detta ett stående inslag.

De somrar vi inte reste till Münster var vi i München. Där hade min farfar publicerat en skönmålande biografi, en hagiografi, över den svenska härens motståndare, katolska ligans ledare Johann Tserklaes Graf von Tilly, vars porträtt hängde i mitt föräldrahem, i heroisk pose stod han även gjuten i brons vid Odeonsplatz.

Mot den bakgrunden, och med barndomsminnen av högläsning ur min fars oavslutade avhandling med teman ur trettioåriga krigets religiösa konflikt, ter sig det ekumeniska stormötet i Lund som en särskilt stor upplevelse och glädjande också för mig rent personligen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons